Ge mig ett lyckligt slut

7D__8786 2Finns det böcker som inte slutar lyckligt? Då syftar jag på skönlitterära sådana, självklart finns det biografier där verkligheten överträffar dikten på orättvisa, brutala sätt och sluten oundvikligen blir dystra. Men en skönlitterär bok som inte slutar hyfsat okej, får man skriva det? Vill man skriva det? Kommer man som författare undan ett sådant drag eller förvandlar man då automatiskt sina läsare till en lynchmobb som kommer hata ens blotta existens och ångra att de någonsin plockade upp ens verk för att läsa det?

Tanken på att skapa en riktig skräll i slutet av en bok är på något sätt faktiskt frestande. Nej tyvärr, alla dog. Bättre lycka med nästa läsupplevelse. Det skulle vara lite kul men jag tror inte jag skulle klara av att genomföra det. Kanske i en novell men inte en roman. Jag tror jag skulle få skuldkänslor, både mot mina karaktärer och mot mina läsare, som jag skulle känna att jag hade snuvat på ett lyckligt slut. För att inte tala om hur jag skulle bli tvungen att sörja mina egenhändigt skapade varelser om jag var grym nog att ta livet av dem. Nu snackar vi alltså huvudpersoner, att en och annan bifigur stryker med har jag ingenting emot om det tillför storyn någonting. =)

Om jag ska göra en jämförelse med tevens värld så hatar jag själv när en serie jag följer inte slutar som jag vill att den ska göra, eller åtminstone semi-lyckligt. Serier där alla huvudpersoner dör, eller som slutar efter fyra lyckade säsonger med att huvudpersonen på sin bröllopsdag blir skjuten och man som tittare inte får veta hur det egentligen går. Överlever han?
Vet inte. Får inte veta.
Så frustrerande! När man nu har engagerat sig i dessa människors liv, hur fiktiva de än må vara, så tycker jag nog att man har rätt att begära ett litet happy ending att avrunda med. Sådär så man kan gå vidare till nästa serie med en go´och glad känsla i maggropen. (Men nej, jag tittar inte så mycket på tv som det kanske låter, jag lovar.)

Vad kommer det här behovet av? Är det för att man upplever tillräckligt med besvikelser i sitt eget liv så man vill ha någonstans att fly där gräset alltid är grönt och folk ler mot varandra? Är det månne därför det kallas för verklighetsflykt? Eller tar ens undermedvetna sig an dessa människor som verkliga personer och därmed vill se dem lyckliga, precis som de faktiska människor man känner och bryr sig om? Jag vet inte. Det känns som en fråga man skulle kunna fundera länge på om man nu var lagd åt det filosofiska hållet.
Vilket jag inte är, så längre än såhär sträcker sig inte mina tankegångar. Ett blogginlägg är ungefär maxlängd för filosofi för mig, sen loggar hjärnan ut och börjar fantisera istället. Fantiserar ihop historier som slutar på samma sätt som jag föredrar att läsa dem: lyckligt.

Det här inlägget postades i Debut, Jannice Eklöf. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ge mig ett lyckligt slut

  1. Ping: Och så levde de olyckliga i alla sina dagar | Debutantbloggen

  2. Ping: Drömmar | Debutantbloggen

  3. Ping: Jag vill inte vara nöjd | Debutantbloggen

  4. Ella skriver:

    Är det inte lite som med vilket annat projekt som helst? Oavsett om jag plockar upp en bok, inleder en ny bekantskap, flyttar till ett nytt land eller går till mataffären för att köpa apelsiner så är jag ute efter ett visst resultat (en må bra-känsla i magen förslagsvis). 🙂 Plockar du upp en skräckroman kanske du har andra förväntningar på storyn än om du plockar upp en feelgoodroman. Och då blir du kanske inte helt förstörd om alla dör i slutet. Eller vad tror du?

    Tack för intressant inlägg!

    • Jannice skriver:

      Jo, precis. Det där är ju ganska intressant. Vad är du ute efter om du läser skräck? Det kan väl inte vara att må bra, eller mår du bra av att INTE må bra en stund? =) Så måste det förstås vara på nåt plan, fast du har troligtvis ändå nån slags förväntning på slutet och kan säkert ändå känna dig snuvad om det inte går som du vill. Du kanske vill att alla ska dö i just det här exemplet och blir sur om nån överlever… 😉 Det går nog att fundera hur mycket som helst på det här och det är faktiskt intressant. Tack för din kommentar! =)

  5. Mina skriver:

    Håller helt med dig om lyckliga slut. Har funderat mycket själv på det när jag skriver men jag kom fram till att man behöver veta hur det går. I alla fall vill jag själv det när jag läser en bok. Det behöver inte vara hur lyckligt som helst men man ska ändå känna att man mår bra när man läst färdigt boken. Jag lever mig oftast in väldigt mycket när jag själv läser och skriver och finns det ett lyckligt slut så gör det mig gladare.

    Tack för en bra och peppande blogg.

    • Jannice skriver:

      Nej, precis. Det behöver inte vara nåt puttinuttslut där exakt alla levde lyckliga i alla sina dagar, men man vill ju gärna åt den där må bra-känslan.
      Tack själv för att du läser och kommenterar, det ger mig en må bra-känsla i magen. =) =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s