Lördagsenkät: Finns det någon genre som du aldrig skulle kunna tänka dig att skriva i?

Profilbild

Anna: Oh ja. Allt som innehåller blod, mord, död, läskiga barn, porslinsdockor och sånt där. Deckare och skräckare är inget för mig. Jag har knappt läst något som varit riktigt läskigt, men en gång på gymnasiet drömde jag mardrömmar efter att en klasskompis ÅTERBERÄTTAT handlingen i en läskig bok (vars titel jag förträngt). Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kännas att skriva sånt!

 

7D__8786 2 - kopia

Jannice: Romance. Jag skulle aldrig fixa det. Dels skulle jag behöva gå en kurs för att lära mig skriva sex-scener och sen tycker jag det är helt ointressant. Jag trodde ett tag att jag gillade romance, men har insett att jag bara gör det om det utspelar sig förr i tiden. Det är med andra ord historiska romaner jag gillar, inte romance. Har försökt läsa nutids-romance men det går inte. Jag tycker allting blir förutsägbart och töntigt och vill bara att de ska komma fram till nån poäng nån gång. Så, det är troligen den enda genre jag aldrig skulle lockas av att skriva i. Det kanske är synd, för jag är ju väl medveten om hur populär den är. =)

GB_Karl_Modig_1
Karl:
Hmm… Jag vill nog också säga romance. Inte för att jag vet exakt vad som definierar den genren men det känns läskigt. Inte för att det inte finns romantik och sex i min bok, men att ha en hel bok som centrerar kring det? Fast nån gång kanske jag ska testa på det, åtminstone som utmaning.

 

 

 

 

IMG_8645Ida: Chick-lit är inte alls min genre. Jag skulle ha väldigt svårt att skriva en roman om storstadsliv, shopping, ytliga förälskelser och ansiktsbehandlingar. Jag kan eventuellt vara fördomsfull här, men ”Sex and the City-tjejen” är ungefär min raka motsats.

 

 

 

 

camilla-linde-portrait-350-squareCamilla: Även om jag känner mig mest hemma i fantastikgenrerna (skräck, SF och fantasy) så gillar jag att testa nya saker. Det finns nog ingen genre jag absolut inte skulle kunna testa på.
Eller jo.
Att skriva någons biografi. I dagarna fick jag faktiskt frågan om att göra det, men tackade efter en del betänketid nej. Det beror inte alls på att jag tycker att det skulle vara tråkigt, utan snarare för att jag har en så enormt stor respekt för det. Att göra en annan persons liv rättvisa liksom. Det är en utmaning som jag ännu inte vågar ge mig på.

 

Det här inlägget postades i Debut, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Lördagsenkät: Finns det någon genre som du aldrig skulle kunna tänka dig att skriva i?

  1. Simona skriver:

    Nu är ju inte sex något som automatiskt måste ingå i en romance, det är bara en fördom av många. Jag tror att många litteraturdiskussioner överlag skulle vara intressantare om författare faktiskt läste lite mer och/eller bredare. En skicklig författare förvaltar genrens ramverk och berättar en historia, det är ju därför man skriver, inte för att försöka hoppa på det tåg som för närvarande ”säljer”.

  2. Ping: Om genrer och fördomar | Sofia Fritzson

  3. Amanda skriver:

    Hej! Står vid er i vått och torrt för det mesta, tycker att ni är fantastiska som delar med er av era upplevelser och tankar som debutanter! Men just det här inlägget vill jag nog sätta ner foten till.

    Jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt när folk nedvärderar romance och chick-lit. Att inte tycka om genrerna är helt okej, alla gillar olika! Men det slentrianmässiga ”så ytligt och förutsägbart” gör mig riktigt, riktigt trött ibland. Både chick-lit och romance finns i en otrolig bredd (romance är trots Nordamerikas största litterära genre!) men också med så otroligt många fördomar. Kanske för att det är underhållningslitteratur. Kanske för att det FINNS väldigt många exempel på dåliga verk inom de båda genrerna (men i vilken genre finns det egentligen INTE sämre verk?). Men mest kanske för att de generellt sett skrivits av kvinnor för kvinnor. För att de marknadsförs med rosa bubbliga omslag och halvnakna hunkar, och inte tas på allvar i ”finare” eller mer ”bildade” kretsar.

    Sveriges romancedrottning Simona Ahrnstedt har fått kämpa för sin genre och emot dess fördomar ända sedan hon gav ut sin första bok (jag rekommenderar alla hennes, kanske speciellt hennes tre första historiska till dig, Jannice?). Bloggen Kulturkollo vann också Massolit Book Blog Awards i kategorin Bästa inlägg förra året med ”Chick-lit – inget att skämmas för”. (Länk här: http://www.kulturkollo.se/2014/08/29/chick-lit-inget-att-skammas-for/ mycket läsvärd!)

    Jag tror absolut inte att ni är emot sådan litteratur, även om det är helt möjligt att ni har fördomar mot den. Men jag tycker att alla borde vara medvetna om att man genom att säga saker som ”ytligt” och ”förutsägbart” och prata om att alla karaktärer är ”sådana tjejer” så bidrar man till den här snedvridna synen. Att det är ”dålig” eller ”flamsig, oseriös” litteratur.

    Och det där behovet att skjuta ifrån sig romance och chick-lit, att t ex säga ”jag gillar det historiska, inte romance” istället för att säga ”jag gillar historisk romance! (och historiska romaner i allmänhet?) men inte nutida” och inte vilja associera sig med genren (kanske för att man är rädd att inte bli tagen på allvar, eller för att man inte vill bli satt i ett sådant fack automatiskt som kvinnlig författare) visar att man är en del av den där snedvridna kulturen.

    Då tycker jag att det är bättre att säga som Karl gjorde, att det är något man har svårt för. Eller som Jannice gjorde, att hon tycker att det är ointressant, MINUS ”förutsägbart och töntigt”, eftersom man då klumpar ihop alla böckerna i genren helt stereotypt. (Alla romance-böcker behöver inte innehålla sex heller, visst är det lite chockerande? Att det inte bara är tantsnusk som media säger?)

    Förlåt att jag rantar ut totalt så här, men jag blir bara så frustrerad över hur de här genrerna fortfarande förminskas! Tycker som sagt att ni gör ett grymt jobb, älskar debutantbloggen och vill bara betona att det inte är något mot er personligen! Det är (tyvärr) väldigt förekommande eftersom det är åsikter som proppas på en av bl.a. media.

    • Amanda skriver:

      Åh! Vill tipsa om den här pärlan också, när jag ändå är i farten!
      http://simonaahrnstedt.se/2015/11/10-tips-till-dig-som-tanker-skriva-om-romance/

    • Ida Tidman skriver:

      Hej! Tack för en konstruktiv och tankeväckande kommentar. Mina fördomar om chick-lit gäller framför allt målgruppen, inte kvaliteten. Jag tycker att det du tar upp är intressant, och utvecklar gärna mina funderingar om det mer på torsdag, så titta in då!

    • Jannice skriver:

      Det var absolut inte min mening att nedvärdera nån genre, jag har ingen åsikt om vad nån annan väljer att läsa och anser inte att nån annan har rätt att ha det heller. Sen skulle jag knappast vara rätt person att göra ner litteratur skriven av kvinnor för kvinnor. Jag är trots allt en kvinna som skrivit en feel-good-roman om en småbarnsmamma, det är nog ganska säkert att säga att jag skriver i första hand för kvinnor. Dessutom råkar jag verkligen gilla chick-lit och tycker det ytliga kan vara riktigt underhållande emellanåt. Sen förstår jag verkligen inte varför romance och chicklit inte tas på allvar, precis som du skriver är ju åtminstone romance gigantiskt stort i USA, det land som resten av världen allt som oftast tar efter. Att det kallas ”tantsnusk” tycker jag är fruktansvärt löjligt, finns det gubbsnusk också eller måste det få ett öknamn bara för att det är sex skrivet för kvinnor? Jag hyser den djupaste beundran för de som kan skriva bra sex-scener, jag skulle inte klara det, precis som jag skrev i inlägget.

      Simonas tre historiska romance hör till de bästa böcker jag läst, jag älskade dem och längtar tills jag glömt dem tillräckligt mycket för att kunna läsa om dem. Jag har också följt hennes blogg med stor behållning och har en gigantisk respekt för henne som författare.
      Jag anser inte att jag har fördomar, som jag nämnde läser jag gärna chicklit och jag har läst tillräckligt många romance för att ha bildat mig en egen åsikt och jag är totalt ointresserad av vad andra tycker om romance som genre. Förutom då att jag tycker det är tråkigt om det är så att den uppfattas som mindre värd än andra genrer och förstår inte varför nån överhuvudtaget skulle känna ett behov av att rangordna sånt?
      Om du uppfattade det som att jag har behov av att skjuta ifrån mig romance så ber jag om ursäkt, för då misslyckades jag i mitt svar. Jag gillar definitivt historisk romance! Och skulle det vara så att jag föredrog att grotta ner mig i Alfons Åberg-böcker skulle jag inte skämmas för det heller. Jag är stolt över att vara en läsande människa och om nån skulle ha åsikter om vad jag väljer att konsumera är det deras problem, inte mitt. =)

      Jag förstår att du baserat på mitt svar och tidigare erfarenheter drog slutsatsen att jag är ännu en av dem som följer strömmen och rackar ner på det som andra rackar ner på och jag skulle förmodligen ha tänkt mig för lite hur jag formulerade mig. Att jag upplever att romance ofta blir förutsägbart och töntigt hänger så klart på mig själv och är min högst personliga åsikt. Med så många läsare världen över är det ju uppenbart att genren inte går att avfärda hur som helst. Däremot måste jag nog tänka på att ni som läser bloggen inte känner mig och att jag inte kan förutsätta att ni förstår eller inte förstår hur jag menar när jag kastar ur mig ord. Tack för att du påminde mig om det.
      Tack också för att du väljer att ta kampen! Jag älskar när folk engagerar sig mot orättvisor och sånt de tycker är fel, det är bara på det viset vi kan få till förändringar. Jag ber än en gång om ursäkt om jag formulerat mig klumpigt och lovar att tänka mig för i fortsättningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s