Gästblogg: Oskar Källner om fem år senare – en författares resa

Foto: Angelica Klang

Foto: Angelica Klang

Fem år. Fem år sedan jag skrev på debutantbloggen. Fem år sedan jag gav ut min första bok, och fem år sedan jag klev in i en annan värld, och fann en gemenskap.

Den 17:e mars 2011 släppte jag Drakhornet. Det var min första bok. Ärligt talat var det mitt första manus. Den boken var min stora läromästare. Det slit jag lade ner där är basen för allt jag kan idag, Egentligen var det ett sånt där första manus som många brukar rekommendera att man stoppar i byrålådan och inte ger ut. Men jag hade slitit med det i fem år, skickat till testläsare, redigerat, och redigerat igen, skrivit om och hållit på tills manuset hade genomgått ett antal förvandlingar. Jag trodde på det och ville att min text skulle få leva, andas och färdas ut i världen.

Drakhornet framsida midiFörhoppningsfull skickade jag in Drakhornet till ett större antal förlag, men fick bara refuseringsbrev tillbaka. Några av dem var dock väldigt positiva, vilket motiverade mig att våga fortsätta. Jag bestämde mig för att starta eget förlag och ge ut på egen hand. År 2011 var egenutgivning i stort sett en okänd kvantitet, och jag möttes av både hurrarop och ifrågasättanden.

Roligt nog fick Drakhornet ett mycket positivt mottagande med fina recensioner. Så bara ett halvår senare släppte jag uppföljaren Skogens hjärta. Även den möttes av glada läsare och de sålde så pass bra att de betalade sig själva. Jag trodde att jag hade det bästa av alla världar, total kontroll över min egen publicering, och det kostade mig inte ett öre.

Men så kom livet emellan. Vårt andra barn föddes. Det var fantastiskt på många sätt, men jag pluggade och arbetade samtidigt, och kombinationen med studier, arbete och en nyfödd gjorde att jag fick lägga skrivandet på hyllan. Det fanns helt enkelt inte tid. På ett år skrev jag ingenting. Och till slut var jag tvungen att erkänna att jag inte mådde bra av det.

Något hade hänt i mig när jag skrev mina två första böcker. Något hade förlösts inuti, en del av min själ hade blommat ut. Vad det än var så gick det inte att trycka tillbaka igen. Skrivandet var en värk, ett behov, ett måste. Jag hade tänkt skriva den tredje fantasyboken, men det fanns inte längre tid eller energi att fokusera på så stora projekt.

YiAtt skriva noveller passade mig bättre. På grund av sin mindre storlek kräver de inte lika mycket överlåtelse och tid, vare sig i råskrivandet eller i redigeringen. Men jag var inte säker på hur bra mina försök egentligen var. Men våren 2013 så arrangerade SF-bokhandeln och Mix förlag (ett av Bonniers imprints) en science fiction-novelltävling. Jag skrev novellen Yi; om en mörk framtid med ett bioteknologiskt krig på en skogsbeväxt måne. Det kom in nästan 400 bidrag. Jag kom på delad andraplats. Det var stort.

Mix gav ut Yi som e-novell, och jag fick då skriva på mitt första Bonnierkontrakt. Allt detta var en rejäl bekräftelsekick, och något som jag så väl behövde efter ett år i skrivardvala. Efter det började även folk höra av sig om huruvida jag ville vara med i deras antologier, vilket jag gärna ville. Sedan dess har jag vunnit ytterligare två tävlingar, varit med i massor av antologier, gett ut flera e-noveller och blivit översatt till engelska och finska.

När jag insåg att jag inte längre hade möjlighet att överlåta mig till att skriva en hel roman så trodde jag att mitt författande var dödsdömt. Jag såg novellskrivandet mer som något jag kunde göra terapeutiskt för att hålla hantverket igång medan jag väntade på bättre tider. Istället har jag kunnat konstatera att mina noveller har expanderat min författarplattform något helt enormt. Idag tror jag att det framförallt är de som folk relaterar till när de hör mitt namn.

Fem års utgivning. Mina egna böcker samt alla antologier jag deltagit i.

Fem års utgivning. Mina egna böcker samt alla antologier jag deltagit i. Jag lade upp dem på vardagsbordet inför att jag skulle skriva det här inlägget och blev själv överraskad över hur många de är. Det har varit mycket roligt att få delta i så många spännande projekt.

Men kommer inte den tredje fantasyboken någon gång? Jo då. Jag lovar. Idag finns det plats igen i mitt liv för att ägna mig åt lite större projekt. T.ex. släppte jag Stormvinge i somras, en hästbok, fast med flygande hästar. Jag tror jag är den första personen i världen som kombinera hästbok och science fiction.

Att dö väl. En E-novell som jag skrev tillsammans med en av mina författarvänner Eva Holmquist.

Att dö väl. En E-novell som jag skrev tillsammans med en av mina författarvänner Eva Holmquist.

En annan stor skillnad mellan nu och då är den dynamiska indiescen med fantastikförlag som växt fram i Sverige. Det finns ett antal riktigt spännande mindre förlag som ger ut kvalitetsfantasy, science fiction och skräck. Och jag är stolt att kunna räkna mig ibland dem, och att få vara en del av den gemenskapen. För när jag började den här resan 2011 så var det ganska ensamt, idag är jag en del av en mycket större gemenskap, där vi hjälper, stöttar och tipsar varandra. Det är människor som har kommit att bli en viktig del av mitt liv, och tillsammans arbetar vi med det som vi alla brinner för, den fantastiska litteraturen.

Jag vet inte vad framtiden bär i sitt sköte. Jag vet bara att jag har många fler berättelser inom mig som vill ut. Vi får helt enkelt vandra in i framtiden steg för steg. Och vem vet, kanske möts vi där, i en större gemenskap. Det kommer bli fantastiskt.

Det här inlägget postades i debutantbloggen, Drakhornet, Egenutgivning, Författarliv, Gästbloggare, Gäster, noveller, Oskar, science fiction, Skogens hjärta, Skräck. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Gästblogg: Oskar Källner om fem år senare – en författares resa

  1. Karin Stenfeldt skriver:

    En riktigt bra science fictionroman vill jag läsa, för vuxna. Med de allmänmänskliga och stora frågorna.

  2. Jonas skriver:

    Har inte läst Drakhornet. Får ta och ge den en chans.

    • Oskar Källner skriver:

      Tack. Gör gärna det. Jag skrev den för tonåringar, men blev överraskad över hur många vuxna i alla åldrar som blev fans av boken. Om du annars vill ha något som är mer direkt skrivet för vuxna kan du testa min novellsamling Munins skärvor.

  3. Annelie skriver:

    Intressant att läsa om dina år. Det var fint att få driva Debutantbloggen med dig, och senare även Frida. Lycka till med nya boken, Oskar!

    • Oskar Källner skriver:

      Tack själv Annelie. Det var ett väldigt spännande och givande år även om det var tufft ibland då vi var så få. Det var ju en större grupp som efterträdde oss, och så har det varit sedan dess. Och det tror jag är bra. Hoppas allt är bra med dig annars och ditt eget skrivande.

  4. P.M. Wilson skriver:

    Spännande att få läsa om din väg 🙂 bra att du hittade ett sätt att genom novellerna få ge uttryck för det där som måste ut och få uttryckas. Hälsningar från en som just idag (söndag) mejlar in sitt allra första bokmanus till en lektör.

    • Oskar Källner skriver:

      Stort lycka till med ditt manus! Vi får hoppas att stigen går rakt fram för dig här. 🙂

  5. Tänk vad mycket som kan hända på fem år. Och noveller är verkligen en rolig form av skrivande, speciellt inom fantastiken. Fast jag är ju förstås glad åt att du jobbar vidare med fantasy-serien. 🙂

    • Oskar Källner skriver:

      Nu måste jag bara på allvar börja avböja novellförfrågningarna. Det görs alldeles för många spännande antologier i det här landet. 😉

  6. Anna Arvidsson skriver:

    Fint att läsa om din resa och wow! Du har verkligen hunnit mycket. Älskar också gemenskapen och de sammanhang som skrivande ger mig. Det är något väldigt speciellt.

    • Oskar Källner skriver:

      Tack. Ja, när man är mitt i det så känns det inte som att det rör sig speciellt snabbt framåt. Men när man stannar upp så här och ser vad som faktiskt hänt under fem år så är det väldigt mycket.

      Lite som om tiden är en ström, och så länge man simmar i den kan man inte se helheten. Det är först när man stannar till på ett café på en lämplig utstickande brygga, och sitter och betraktar vattnet, som man inser hur lång och vid floden är…

  7. Josefin Malmer skriver:

    Jag är en av dom som väntar på fortsättningen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s