Med förhoppning om trevlig läsning (eller: signeringspanik!)

camilla-linde-portrait-350-square

När jag går igenom gamla inlägg som publicerats här på bloggen hittar jag en hel del med rubriker som Så marknadsför du din bok eller Så skriver du en baksidestext. Det finns tips om hur du lär dig att gestalta, skriva dialog, skriva följebrev och mycket mer.
Och visst är tanken att vi som på darrande ben är på väg ut i bokvärlden ska dela med oss av lärdomar vi snappat upp på vägen.

Men jag tänker att det handlar precis lika mycket om att vi behöver hjälp. Det mesta jag gör, gör jag för allra första gången. Och oftast har jag ingen aning om riktigt hur jag ska göra det, eller ens om det kommer att bli särskilt bra. Där famlar jag mig fortfarande fram i mörkret.

Det som gör att det där mörkret ändå inte känns så läskigt är (förutom att jag är en skräckfantast och gillar tanken på att det finns saker i mörkret) vetskapen om att ni finns därute. Det finns oändligt mycket kunskap i skrivarsverige. Kloka tankar och råd. En samlad kunskapsbank utan dess like.

Och nu skulle jag behöva lite av den expertisen. Jag har nämligen mött mitt Waterloo. Mitt slaget vid Endor. Mitt Gettysburg. Den där muren jag varken kan forcera eller klättra över.

Den stavas signeringar.

I början av april kommer min bok om Snack Parrow göra smygpremiär på SciFi world i Göteborg. Ett stort konvent med cosplay, ljussabelträning och kändisar från olika filmer och TV-serier.

Och så jag då, som ska stå där med ett bokbord.

Och signera.

Jag har dock kommit på att jag inte riktigt vet vad jag ska signera. Min bok, såklart, så långt är till och med jag med. Men… vad ska jag skriva i den?

Det borde vara lätt. Jag har ju skrivit en bok, liksom. Att hitta ord borde ju vara det minsta av mina bekymmer. Men faktiskt är det precis tvärtom. Det står helt stilla.

Vad skriver jag till en åttaåring som står där, med min sprillans nya bok i handen?

För länge sedan, i en skrivargrupp på Facebook, snappade jag upp standardmeningen Med förhoppning om trevlig läsning.
På något sätt har jag nog klamrat mig kvar lite vid den. Den känns lagom säker på något vis.

Fast … skulle den funka till en åttaåring? Det känns inte riktigt så.

Kanske ska jag helt enkelt söka lite inspiration från Mark Hamill. De flesta känner honom som Luke Skywalker. Vad många inte vet är att han dessutom är en mästare på signeringar.

Tänk dig själv att åka runt på så många konvent att du tappar koll på vilken stad du är i. Oändliga köer med människor som vill ha bilder signerade. Ansikten som till slut flyter ihop och ser likadana ut.

Lockelsen att hitta en standardsignering måste vara enorm.

Så vad gjorde Mark?

Skrev May the Force be with you till alla och var nöjd med det?

Inte då.

BkJ2KXO

Han gjorde precis tvärtom. Jag gillar att titta på de här bilderna, för det känns som att han måste haft så roligt när han skrev dem.

a149522c27c22434915bd1266a118087

Kanske handlar det inte om att hitta en perfekt standardsignering utan någonting lagom knasigt och skruvat? Bara skriva med påhittade ord? Skriva baklänges?
Någonting som jag tycker är roligt helt enkelt. För om jag gör det är chansen stor att mottagaren också tycker att det är roligt.

Hur tänker ni vid signeringar? Vilka är era bästa tips? Eller, för all del, vad skulle du vilja att en författare signerade din bok med?

kF4RydG

 

 

Advertisements

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Bokbord, Camilla Linde, Debut, science fiction, signering. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Med förhoppning om trevlig läsning (eller: signeringspanik!)

  1. Jag tycker också att det är enormt svårt att skriva en hälsning som passar. Det var hyggligt lätt när jag skrev romaner för då kunde jag skriva ”Hoppas du kommer att trivas i Sagas sällskap!” eller bara ”Trevlig läsning i hängmattan!” och lite småmysiga saker av den typen. När jag tillsammans med en kollega skrev Förverkliga din bokdröm var det också enkelt; ”Hoppas du blir inspirerad att förverkliga din egen bokdröm!” och sånt glatt.

    Det blev betydligt svårare när min reportagebok Våra älskade orkade inte leva kom förra året… Vad skriver man i en bok som handlar om anhöriga till familjemedlemmar som tagit sitt liv?! ”Trevlig läsning!” passar ju verkligen inte. Det var otroligt svårt. Särskilt som faktiskt köpare ibland stod och grät när de skulle betala… Det hände att jag skrev ”Hoppas du tycker om boken trots det tunga ämnet!” om de inte själva hade någon nära anhörig som var drabbad, men oftast skrev jag ”Till NN med de varmaste hälsningar!” och så mitt namn. Det kändes ganska balanserat, trots allt.

    När det gäller Snack Parrow kan du ta ut svängarna för det är ju en skön lirare! Tycker Livs förslag ovan var jättebra! Lycka till!

    • Camilla Linde skriver:

      Det låter ju ändå som att du är grymt haj på det här med hälsningar! Det där med att hitta en ton och ordval som passar till bokens tema är en superbra utgångspunkt! Men jag förstår att just det också kan göra det väldigt svårt ibland, beroende på bokens tema.
      Tack för peppen! ❤

  2. Thomas skriver:

    Under kategorin småknep. Skriv var du är och dagens datum också. Så blir det mer text, och dessutom har ”börjat skriva” vilket brukar hjälpa…

    ”Trevlig läsning!” är ju en bra ”hjälp jag fick panik”-mening.

    ”var glad!” kanske funkar.

    ”Om du inte gillar den rekommenderar jag att du provar min nästa bok, den kanske är bättre …” är en jag inte provat….

    • Camilla Linde skriver:

      Just det där att ”komma igång” är ett väldigt bra knep. De där blanka sidorna kan ju vara ganska skräckinjagande 🙂

      Och den sistnämnda, jag gillar den! Den osar självförtroende! Fast jag låter nog dig testa den först och rapportera hur den funkade … 🙂

  3. Bra frågor! Nu befinner jag mig än så länge på den trygga mottagarsidan här, men jag kan säga vad jag uppskattar mest när jag får böcker signerade.

    Jag uppskattar när signeringen speglar själva boken.

    Till mina favoriter i bokhyllan hör några målade figurer i grafiska romaner och en helt utflippad hälsning i Martina Montelius tämligen utflippade bok Oscar Lewertins vänner. ”Med förhoppning om trevlig läsning” kan nog funka ypperligt, men för mig signalerar det en relativt sansad bok riktad till vuxna.

    Om jag var en åttaåring som skulle få en bok om rymdpirater tror jag att jag skulle föredra: kom an landkrabbor! (jordkrabbor?) eller något ditåt. Hur pratar din rymdpirat? Kanske kan hans röst få komma fram vid signeringarna?

    Lycka till hur som helst!

    /Liv

    • Camilla Linde skriver:

      Det där med att spegla boken är ett riktigt, riktigt bra tips! Min rymdpirat har ju ett väldigt distinkt sätt att prata så jag tror att det förslaget skulle passa alldeles ypperligt. Stort tack! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s