När jag fann min frälsning i läsplattan

7D__8786 2Jag har varit lite av en bakåtsträvare när det gäller böcker. Bakåtsträvare och hyfsat nitisk när det gällde detaljerna kring själva läsningen. Jag läste enbart egna böcker, vägrade att låna dem av andra eller på bibliotek. Jag skulle ÄGA de böcker jag tillförskansade mig och de skulle dessutom vara inbundna eller i kartonnage. Pocketformat göra sig icke besvär.
Det funkade för mig, jag levde lyckligt i mitt inbundna monogama bokförhållande och var alldeles nöjd med det.

Sedan hände något.
Läsplattan nådde mitt medvetande. Länge ignorerade jag den under envis övertygelse att en bok skulle hållas i och bläddras i manuellt med mina egna fingrar. Den skulle vara svår att läsa liggande på rygg, omöjlig att läsa liggande på sidan, gärna tung att hålla i och sidorna skulle fladdra hysteriskt vid minsta vindpust så jag tappade bort var jag var. Det handlade om KÄNSLAN och den var viktigast av allt. Tills jag började fundera på att åka utomlands och slippa KÄNSLAN av tunga böcker i min resväska. Plats som istället kunde fyllas av fler överflödiga föremål än de jag redan rutinmässigt packade.

Jag funderade länge och väl men till sist slog jag till. Det var lite svårt först, sådär som det ofta är när man (jag) ska lära sig nya tekniska apparater, men till slut lyckades jag både köpa e-böcker och få fram dem i plattan. När vi sedan åkte till Turkiet på all inclusive-semester i två veckor behövde jag bara packa med ett enda boksubstitut och slapp fundera på om det skulle räcka med en bok på resan eller om jag måste ha två i handbagaget. Jag hade med mig tio-femton böcker och de vägde i stort sett ingenting. Det var magiskt.

Jag tror aldrig jag har varit så avslappnad och utvilad som jag var under de där två veckorna. Inte sedan jag fått barn i alla fall. En unge gick omkring och bara trivdes medan han hämtade all inclusive-dricka till sig själv och övriga familjemedlemmar, en bosatte sig i den iskalla poolen och den minsta gick mellan barnpoolen, Kids Club och lekparken, så finurligt koordinerat att vi hade koll på henne hela tiden utan att behöva byta solstolar. Och där låg jag i min solstol och läste bok efter bok i min läsplatta. Så fort en tog slut knappade jag bara fram nästa bok utan att ens behöva sträcka mig efter den. När jag tänker tillbaka på de där två veckorna får bilderna i mitt huvud ett rosa skimmer, så skönt var det. Mycket tack vare läsplattan som möjliggjorde sträckläsning av sällan tidigare skådat slag. Vad mer kan man begära av en semester än nöjda barn, sol, att slippa laga mat och obegränsad läsning?

Nu har jag gått ännu längre i min tekniska utveckling. Efter att ha upptäckt ljudboken prenumererar jag nu på ljud- och e-böcker och får för 99 kronor i månaden lyssna på och läsa hur många böcker jag vill. Mitt bisarra ägarkrav är helt borta och jag hinner med så många fler böcker än tidigare. Det finns ju så mycket bra därute som jag annars troligtvis skulle ha gått miste om. Dessutom älskar jag möjligheten att prova en bok men om jag inte gillar den bara kunna lägga ner den (bildligt talat) och gå på nästa.
Jag har bytt sida. Och jag går inte tillbaka.

Länge leve ljud- och e-boken.

Det här inlägget postades i Debut, e-böcker, Jannice Eklöf. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s