Gästblogg: Charlotte Cederlund

charlotte

De flesta av oss som drömmer om att bli författare har gjort det länge, kanske till och med för alltid. Jag började drömma i tredje klass. Då hade jag fyllt en hel skrivbok med mina berättelser och kände för första gången skrivandets eufori. Sedan dess har jag haft turen att uppleva den känslan flera gånger. Jag har skrivit inlägg till ungdomssidan i lokaltidningen, artiklar till studenttidningen på högskolan, noveller till diverse novelltävlingar, ett tidigt försök till ett romanmanus. Och nu, nu har jag äntligen skrivit en riktig bok.

Jag arbetade tre år med min debutroman Middagsmörker innan den blev antagen av Opal förlag. Det var tre år av kontinuerligt lärande, av- och tilltagande disciplin, hopp och förtvivlan. Att jag orkade hålla på så länge med en och samma text berodde på att jag verkligen trodde på min idé. Norrländsk fantasy baserad på samisk mytologi kändes för unikt för att gömmas i en byrålåda. Jag var alltså övertygad om att idén höll, min rädsla var att jag inte skulle klara att genomföra den tillräckligt bra för att bli utgiven.

Jag har alltid varit duktig på att ta hjälp från andra. När jag var liten hjälpte pappa mig med matteläxan, när jag blev större fick jag beröm av min dressyrtränare för min lyhördhet. Att ta hjälp i mitt skrivande var därför en självklarhet för mig. Under de tre år jag arbetade med Middagsmörker fick jag stöd av sex testläsare och två lektörer. Jag hade också den stora turen att få respons från två av förlagen jag skickade manuset till i min första förlagsrunda för två år sedan. Jag övervägde noggrant vartenda tips och råd jag fick, ändrade oftare än jag inte gjorde och manuset växte sig allt bättre.

I juni förra året var Middagsmörker äntligen bra nog. Jag hade varit på ett utdraget byggmöte när jag kom ut och såg att jag hade ett missat samtal från Stockholm. Eftersom min mormor är den enda stockholmaren som brukar ringa mig blev jag såklart galet uppspelt. Mer eller mindre alla förlag huserar i huvudstaden och jag hoppades innerligt att numret tillhörde ett av dem. Det gjorde det och i januari i år, bara ett halvår efter samtalet, debuterade jag som författare.

middagsmörkerMina tre månader som debutant har varit omvälvande. Något har hänt i Sverige och plötsligt finns det plats för fantasy-genren i media. Fina recensioner rullade in medan jag förundrat satt i soffan hemma och ammade mitt nyfödda barn. Vem hade kunnat tro att fantastik för ungdomar kunde hyllas i DN? Och vem hade kunnat tro att en skånsk debutant som envisats med ett samiskt manus trots att hon inte har någon koppling till samisk kultur kunde få sin första upplaga slutsåld på bara sex veckor?

Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag har tagit ett stort kliv närmare min författardröm och drömlivet, som tidigare inte varit mer än en hägring, börjar plötsligt få skarpa kanter. Nu väntar nya utmaningar. Två uppföljare ska skrivas och plötsligt finns det förväntningar med på spelplanen. Det är skrämmande och fantastiskt på en och samma gång och jag antar utmaningen med målmedveten glädje. Har jag kommit så här långt kan jag komma hur långt som helst. Och det kan du också.

Du kan läsa mer om Charlottes skrivarresa på hennes blogg: http://www.charlottecederlund.se/

 

Advertisements

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Gästblogg: Charlotte Cederlund

  1. Carola skriver:

    Du är en ren inspirationskälla Charlotte med din outtröttliga drivkraft! Och superhäftigt att Middagsmörker sålt så bra 🙂

    • CharlotteC skriver:

      Tack Carola! Din drivkraft är det heller inget fel på! 😛 Ha, det är verkligen superhäftigt – jag hade verkligen inte förväntat mig att det skulle gå så bra!

  2. Veronica A. skriver:

    Det är imponerande, få första upplagan slutsåld på sex veckor. Grymt jobbat 🙂

  3. Emmelie skriver:

    Fint inlägg Charlotte, väldigt inspirerande!

  4. Pia Widlund skriver:

    Säkert både skrämmande och läskigt men det klarar du. Du är på god väg!

  5. kuggekugge skriver:

    Tack Charlotte, lika inspirerande som alltid! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s