Den utbytbara handlingen

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

 

Jag har kommit till en rolig punkt i min nya bok: Handlingen har satt sig. Som jag skrev  i ett tidigare inlägg i år börjar skrivandet med personer för mig. Jag utgår ifrån karaktärer och teman och några nyckelscener där det händer viktiga grejer. Resten av handlingen blir den röda tråden mellan nyckelscenerna, en väv av ”ifall det här händer där och det där händer här, behövs det en övergång därifrån till hit”. När olika intrigtrådar faller på plats breder väven ut sig, och handlingen blir den logiska transportvägen för att hålla ihop allt jag vill få med.

När jag skrev Du, bara bytte jag ut handlingen flera gånger. Jag blev själv förvånad över hur lätt det var att göra det. Jag tror jag hade tänkt på handlingen som kärnan i böcker överlag, en ryggrad som håller ihop en historia. När jag började skriva upptäckte jag att karaktärer, teman, stämningar och utvecklingsbågar var mycket viktigare i mitt eget skrivande, och att handlingen kunde få landa lite senare.

Andra halvan av boken finns i tre olika versioner på min dator. De har helt olika handling. Jag visste i vilken känsla jag ville landa, hade några centrala replikväxlingar, känslolägen och hållpunkter jag ville ha med på vägen, men transporten dit och själva hopvävandet gick att göra på flera sätt.

Det där är intressant. Som skrivövning var det väldigt givande, om än tidsödande. Insikten om att det gick att göra på olika sätt, och att handlingen inte var helig eller låst, var kul.

Jag tycker att föränderligheten i skrivprocessen är spännande överlag. Tanken på att jag kan ändra allt ger mig en känsla av att jag inte står stilla, att historien är i rörelse tills jag sätter punkt. För mig känns det inspirerande. På samma sätt som jag försöker lägga in twistar i historien för att läsarens nyfikenhet ska hållas uppe innebär det här arbetssättet att jag håller min egen nyfikenhet uppe, eftersom jag själv inte vet vad som kommer att hända, eftersom det kan bli så att jag ändrar allt, om jag får ett infall. Det är kul.

Nu tror jag dock att jag har en handling i min nya bok som får vara kvar. Den hänger ihop, bjuder på några oväntade vändningar, och jag gillar den. Men vem vet. Jag gillar att tänka på texten som en trädgård, där det kan poppa upp lite vad som helst när solen kommer fram. Det blir roligare så.

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Du, bara, Skrivövningar, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den utbytbara handlingen

  1. Camilla Linde skriver:

    Intressant! Jag gillar också den där tanken på att jag kan ändra allt – men det är kanske mer för att jag älskar att känna mig maktfullkomlig! 😀

  2. Ann-Charlotte skriver:

    Vilken underbar liknelse om trädgården och solen. Fångar verkligen känslan 🙂 Numera försöker jag hitta lite mer rakt på eftersom det tar så mycket tid att pröva sig fram. Men det hindrar inte nya skott att poppa upp …

    • annaahlund skriver:

      Tack Ann-Charlotte! 🙂 Visst är det roligt med nya skott? Nu med min andra bok har jag också försökt att göra det där förarbetet mer i huvudet än på papper – tänka ut alternativ och försöka välja i alla fall de stora dragen innan jag skriver. Men som sagt, det är kul att inte veta allt på en gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s