Lärdomar och tips från min första mässa

camilla-linde-portrait-350-square

Hammarslagen dunkar taktfast. Rop och skratt hörs över ljudet av sågar som långsamt arbetar sig igenom brädor. Överallt lukten av sågspån, av färg. Den där förunderliga lukten av något som känns nytt. Uppbyggt för allra första gången.

Framför den nybyggda scenen står R2-D2 och småpratar med R5-D4, sådär som droider gör när ingen annan är i närheten. De röda och blåa lamporna blinkar entusiastiskt. Kanske är de också glada att vara här, förväntansfulla. På vägen till mitt bord passerar jag en Alien (jo, alltså THE alien – från filmen) som står och skrattar med en vän. Förtroligt lägger hen den kloförsedda handen ömt på vännens axel.

Jag fortsätter leta efter mitt bord. Ett gäng stormtroopers i full mundering marscherar förbi och jag får hoppa ur vägen. Där, precis bakom dem, står det. Ett litet oansenligt bord som snart ska prydas med det finaste jag kan tänka mig – min alldeles nyutkomna bok.

Det är lördag och jag har precis anlänt till min allra första mässa, SciFi World 2016. Visst har jag varit med på olika mässor förut, men då har det varit genom jobbet. Jag har aldrig tidigare marknadsfört något jag själv gjort. Nej, inte bara gjort, som jag hällt ner min själ i.

scifi

Mässbordet in action. Komplett med son som svingar ljussabel

Det är en speciell upplevelse, att stå på en mässa. Du är konstant omgiven av människor, tusentals ansikten passerar förbi. Samtidigt står du i din egen lilla bubbla. Isolerad till din ö, ditt bord. Och plötsligt har din bok förvandlats till en produkt. En produkt som ska klämmas på, kännas på. Och bedömas.
Ja, jag visste såklart att det skulle hända. På ett intellektuellt plan visste jag det, men jag förstod nog inte riktigt vad det skulle innebära i praktiken. Hur det skulle kännas. För lika hjärtskärande som det är när någon avfärdar boken, lika vansinnesglatt är det när den plockas upp. När den blir omtyckt.

Vid två tillfällen blev den sistnämnda känslan extra stark. Första gången var när ett barn, direkt efter att ha köpt den, bläddrade till första sidan och började läsa. Där och då, trots den strida strömmen av människor, mumlet och Darth Vaders som vandrade förbi. Den känslan, precis där, gav mig en så stark påminnelse om varför jag egentligen skriver.

Det andra tillfället var när en kille i yngre tonåren kom fram och bläddrade i boken. Hans mamma frågade om han tyckte den verkade bra. ”Jag har läst första sidan och jag är redan helt såld”, svarade han utan att ta blicken från bokstäverna, från orden, världen han höll på att sugas in i. Jag såg det i sättet han greppade boken. Han ville inte släppa.

Mitt hjärta i den stunden. Att säga att det höll på att brista vore inte en överdrift!

Andra roliga/småkonstiga saker som hände under helgen:

  • Mitt allra första ex någonsin såldes till Darth Vader. Bara en sån sak!
  • Jag stötte på en autografjägare. En snubbe som gick runt på mässan och samlade in autografer från författare och skådespelare som var där. Plötsligt kom han fram till mitt bord och langade upp två gigantiska foton på mig som han ville ha signerade. Det var minst sagt surrealistiskt. Att signera boken hade jag förberett mig på, men att signera mig själv? Det var jag inte riktigt redo för.
  • Min son, snart 3 år, var också med litegrann under helgen. När vi stod och tittade på R2-D2 och hans kompisar utbrast han: ”Hahaha! Va! En björn! Va knasit! De e en björn där!”
    Det var Chewbacca.
    Förlåt, cosplayare.

Ett par lärdomar fick jag med mig också:

  • Se till att det finns en stol! Det blir långa dagar och att stå hela tiden blir väldigt påfrestande för kroppen.
  • Ha med mat och vatten! Jag hade någon slags bild av att det skulle gå att lämna bordet för att fixa sådant. Det gick sådär. En halvtimme innan öppning på lördagen ringlade sig köerna redan flera hundra meter långa, och det blev inte direkt mindre folk under dagen. Stundtals var det så mycket folk att det inte gick att ta sig fram i gångarna. Jag fick leva på chokladbitar och vatten.
  • Ha en flyer eller liknande med sammanfattad info om boken som du kan dela ut till de som visar intresse men som kanske inte riktigt kommer fram och läser i boken. Då kan de fundera i lugn och ro och kanske komma tillbaka för att titta mera.
scifi3

Ett exempel på distraktionsmoment. Hela imperiet som paraderade till Imperial march

Och kanske viktigast: gå in i sådana här arrangemang med rimliga förväntningar. Jag kan villigt erkänna att jag inte riktigt hade det. Helt krasst hade jag förväntat mig att sälja mer. Men det finns trots allt en svårighet att stå med böcker på den här typen av mässa. Det är mycket annat som lockar. Tänk dig själv att se Kylo Ren vandrar runt och forcechoka folk på begäran. Böcker, hur fantastiska de än är när man väl kommer in i dem, kan inte riktigt tävla med det. Inte i stunden i alla fall.

scifi2

Ett annat tips: Till mässan hade vi tryckt upp ”idolkort” på alla karaktärerna i boken. De funkar också som visitkort eftersom mina kontaktuppgifter står på baksidan. Plus att de går att färglägga och skicka som vykort. Fiffigt, va?

Det är väldigt lätt att mäta framgång bara i hur mycket som säljs. Svart på vitt, något slags bevis på hur bra det gått. Men minst lika viktigt är att synas. Och tänk, det är ändå flera tusen personer som läst namnet Snack Parrow. Som stannat till vid bordet, tittat, kanske skrattat lite innan de gått vidare. Det har gett namnet Snack Parrow en chans att sätta sig. För det tror jag på något underligt sätt att det gör.

Och, kommer ni ihåg mitt inlägg om varför åldersindelningar suger? Här fick jag svaret på varför de gör det. För en av mina absolut främsta målgrupper visade sig vara … killar i övre gymnasieåldern. Go figure. Saker och ting blir inte alltid som en trott. Men de kan trots det bli riktigt jäkla fantastiska.

 

 

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Camilla Linde, Marknadsföring, Mässa, Målgrupp, science fiction, signering. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Lärdomar och tips från min första mässa

  1. Nina skriver:

    Men shit, känslan av att en person/ett barn börjar läsa boken direkt där – mitt på mässgolvet. Jag hade ju dött!!! Så coooooolt!

  2. Det där med målgrupp och ålder ja, det har jag allt funderat över några gånger. Kul att höra om mässan och killarna som upptäckte din bok 🙂

    • Camilla Linde skriver:

      Det är väldigt intressant att fundera på, tycker jag. Varför det egentligen finns, och vad vi får ut av det. OM vi får ut något av det!
      Och stort tack 🙂

  3. Pia Widlund skriver:

    Man lär så länge man lever, kul att höra dina erfarenheter!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s