Mediaskygg, men jag jobbar på det

7D__8786 2I lördags var jag med om en bisarr sak. Expressen.
Jag var med i Expressen. På ett uppslag som handlade om alla ständigt närvarande mammakrav figurerade en viss debutantförfattare och hennes bok.
Det var hur konstigt som helst.
När jag köpt tidningen vågade jag nästan inte läsa vad som stod, för jag tyckte att jag under telefonintervjun bara svamlade. Ingenting vettigt hade jag att säga och jag led med den stackars reportern som skulle försöka foga ihop mitt nervösa babblande till något slags intressant läsning. Som tur var hade jag att göra med ett proffs och jag tycker nog att hon lyckades få ihop ett riktigt bra uppslag. Det handlade som tur var inte bara om mig, utan ett gäng mammor fick också tycka till. Tack och lov.

Där jag efter tidningsköpet satt i bilen utanför Ica med äldsta dottern och hennes kompis som jag precis hämtat upp tog jag slutligen mod till mig och letade reda på rätt sida. Och så läste jag. Och skämdes. Oj, som jag skämdes. Inte för att det stod någonting dumt, inte alls, men hela grejen var så absurd. “Jannice Eklöf om mammakraven” stod det bland annat längst ner, uppdelat i rutor med text och illustrationer. Jag rodnade hårt.
Lite senare när vi var på väg hem hörde jag dottern läsa reportaget för sin kompis och plötsligt nämnde hon någon som sa att det därför var bra att Jannice tog upp de här sakerna. Det hade jag missat när jag läste, det var en psykolog som uttalade sig om de här kraven och nämnde mig i samband med det. Hur häftigt var inte det? Hur pinsamt var inte det?

DSC_0037.JPG

Missförstå mig inte, förutom att jag inser värdet i all slags publicitet är jag också stolt över min bok och anser att den förtjänar all tänkbar uppmärksamhet den kan få.
Men, därmed inte sagt att jag inte tycker sagda uppmärksamhet är jobbig. Jag tror inte boken bryr sig nämnvärt men dess upphovsmakare är, så att säga, lite obekväm i rampljuset. Kanske får jag anledning att vänja mig, kanske får jag ingen anledning, kanske vänjer jag mig aldrig. Det får tiden utvisa. Det jag vet just nu är att det här är en väldigt spännande tid och jag försöker njuta av den. Om en vecka kommer boken ut, två dagar senare är det releasefest och redan nu har den börjat läsas. Snart kommer jag troligtvis få ta del av folks omdömen, få veta hur boken mottas. Det är en minst sagt läskig tanke. Den stund som hela tiden varit så fjärran är faktiskt här. Jag är förväntansfull, stolt och glad.

Och livrädd.

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut, Genom paradiset på en spikmatta, Jannice Eklöf, Marknadsföring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s