Gåvan

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

 

För några år sen, innan jag började skriva på riktigt, läste jag en bok som heter Kretsen av Maggie Stiefvater. Jag älskar Maggie Stiefvater. Hennes serie om Mercy Falls vargar (Frost, Feber, För alltid) har inspirerat mig på många sätt och innehåller en helt ljuvlig kärlekshistoria och underbara karaktärer. Därför blev jag glad häromveckan när en av mina bästa skrivarvänner läste Kretsen. Jag bestämde mig för att göra en omläsning så att vi skulle kunna diskutera den.

KretsenOch BAM! Oj! Jag vill stanna upp på varje sida och markera saker! Många skrivtekniska grejer är så snyggt gjorda att jag bara skakar på huvudet gång på gång. Jag är tvungen att läsa personbeskrivningar flera gånger, för de är så på pricken. Nu när jag läser boken en andra gång ser jag också planteringar och hintar som är så smarta att jag bara skrattar rakt ut. Jag minns att jag gillade Kretsen när jag läste den första gången, men inte att jag reagerade så här. Men kanske var det för att jag inte börjat Skriva då.

 

Jag vet inte hur det är med er, men i mitt liv finns det en punkt då jag började ta mitt skrivande på allvar. Det finns ett före och ett efter. Den artonde januari 2014 började jag nämligen Skriva. Jag var olycklig och utarbetad och en arbetslivspsykolog frågade mig vad jag ville göra egentligen. ”Egentligen”, svarade jag, ”vill jag bara skriva.”

I min efterkonstruktion av den här scenen dimrades ljuset ner, det började blåsa i det lilla trånga besöksrummet och arbetslivspsykologen reste sig som en fe med glitter runt sitt svepande trollspö, svävande en decimeter över marken. Så var det nog inte riktigt, men jag minns helt tydligt de magiska ord hon sa:

 

”Skrivandet är en gåva, och det är ditt ansvar att ta vara på den.”

 

De där orden förändrade allt för mig. Skrivandet gick från att vara en vag dröm till något verkligt. En gåva, ett ansvar.

Arbetslivspsykologen hade inte läst en rad av vad jag skrivit. Det hon sa hade ingenting att göra med talang eller tekniska färdigheter hos mig. Det hon såg var vad jag ville, och lika mycket som hon uppmuntrade mig att ta vara på min konstnärlighet uppmanade hon mig att göra något av min dröm.

Jag tog hennes ord mycket bokstavligt. Från den dagen har jag skrivit varenda dag med få undantag, ofta i flera timmar. Jag har slutat titta på teve, börjat sova mindre för att hinna duscha längre (eftersom alla vet att de bästa idéerna alltid kommer i duschen), tillbringat i stort sett varenda minut av min vakna lediga tid vid mitt köksbord med dator och skrivblock och tekopp framför mig och fått kroniska blåmärken på ena ankeln för att jag alltid sitter med foten uppdragen under mig mot kanten av min stenhårda skrivstol.

Jag har jobbat hårt, och jag tackar min lyckliga stjärna för att det arbete jag lagt ner ihop med goda omständigheter har tagit mig till den punkt där jag befinner mig nu. Vilket leder oss tillbaka till Maggie Stiefvater.

Förra gången jag läste Kretsen hade jag nämligen inte drabbats av Skrivandet än. Jag gillade bra karaktärsbeskrivningar, men jag läste inte på samma sätt som jag gör nu. Inte grävande på samma sätt, inte lika girigt.

Jag har utvecklat ett nytt sorts begär i min läsning. Jag längtar inte bara efter stora läsupplevelser, nu törstar jag efter böcker som ger mig de där nya tankarna, de nya idéerna om hur saker kan göras, nya sätt att beskriva saker på. Romanerna som kan göra mitt skrivande bättre.

För mig är Kretsen en perfekt läsning just nu. Jag kände likadant när jag hittade mästerverket Jag ger dig solen av Jandy Nelson förra året. Den där brännande viljan att bli bättre. Att vilja studera någon annan, gräva mig ner i varje ord, för att kunna utveckla mitt eget skrivande.

Skrivandet är en gåva som det är upp till mig att förvalta. Jag älskar när jag hittar en bok som får mig att känna ”Dit vill jag nå. bra vill jag bli”. I stunder när jag känner brännande längtan efter att utvecklas, att bli bättre, att Skriva – det är då jag känner att jag tar vara på min gåva på riktigt.

 

Jag är nyfiken: Vad har ni läst som fått er att vilja bli bättre?

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker, BOKTIPS, Debut, författarens hantverk, läsning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Gåvan

  1. kuggekugge skriver:

    Tack för ett jättefint inlägg. Kan inte själv peka ut exakt vilken bok det skulle ha varit, tror det är många böcker och känslan av att få läsa och skriva. Men ja, det finns ett jättetydligt före och efter. Läser jag en bra bok försöker jag komma på hur författaren gjort! 🙂

    • annaahlund skriver:

      Tack Michaela! 🙂 Ja, visst är det kul att analysera böcker och skrapa lite på vad det är som ger olika effekter? Det är så kul att ha de glasögonen på tycker jag, även om det ibland gör att jag numera stör mig på grejer som jag inte skulle sett tidigare, innan jag började skriva själv. Intressant, det där. Kul att jobba med hantverket 🙂

  2. Amanda skriver:

    Åh, jag vet precis vad du menar! Med ett ”före” och ett ”efter” Skrivandet också. Senast jag verkligen fick den känslan var en vecka sedan, när jag slukade Jojo Moyes ”You Before Me” (jag läste den visserligen på svenska, men då den översatta titeln är en grov spoiler väljer jag att inte skriva ut den). Det jag verkligen slogs av var vilket driv hon lyckades få i hela boken genom ständiga konflikter i allt – alla dialoger och interaktioner. Små saker oftast, att de missförstod varandra lite, eller att de ville prata om helt olika saker, eller tyckte olika. Men hon fick verkligen till det! Så det vill jag titta närmare på igen vid tillfälle 😉

    • annaahlund skriver:

      Vad spännande det låter! Roligt att se hur hon byggt upp det där drivet. Kul grepp att låta små skavgrejer driva på! Det är så häftigt att det finns många böcker där ute som innehåller såna där grejer som en blir helt *wow* när en läser, om de kommer i rätt period i ens skrivande. Gillar tanken på att hitta fler vartefter! 🙂

  3. Kära Syster skriver:

    OOOO, en sådan UPPLYFTANDE historia! Jag har så svårt att sätta fingret på vad som fattas mig ibland när jag längtar efter en ny nivå i skrivandet. Men det är precis det där, att hitta det verk som får en att vilja bli bättre.

    För mig har jag oftast upplevt den där känslan av att vilja formulera mig mer precist när jag läst äldre författare som Vilhelm Moberg, Emily Brontë och Hjalmar Söderberg. Annars är Carl-Johan Vallgren en förebild som dök upp precis när jag började skriva på allvar och som jag tycker har en otroligt fin, säregen ton. I övrigt blir jag som mest upplyft och sporrad av filmer och böcker vars berättelse framförs på ett sätt så man tänker ”Va? Får man GÖRA SÅDÄR??!!” och så känner jag för ett ögonblick hur alla regler och ”måsten” släpper taget och så skriver jag ett kapitel med helt nytt perspektiv eller en aningen annorlunda ton och bara skiter i om framtida läsare kommer att förstå för det är SÅHÄR DET SKA BERÄTTAS och det är så fritt och bra för kreativiteten. Lite så.

    /Anna

    • annaahlund skriver:

      TACK Anna! 🙂 Jag håller helt med om viljan att formulera mig precist, är mycket förtjust i Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf på den fronten. Kul med Carl-Johan Vallgren, honom har jag inte läst. Ska spana in! Älskar också den där känslan av att ”få” göra på nya sätt och inspireras till att testa grejer!! Så häftigt att känna att det går att göra saker på olika sätt och att det är fritt fram att testa! 🙂

  4. Bok&Film skriver:

    Först vill jag ge dig en fråga tillbaka. Är det ditt citat? I så fall, får jag översätta det till engelska och dela det vidare? Med ditt namn efter såklart :).

    Och som svar på din fråga: Jag har älskat att skriva sedan barnsben, så intresset har alltid funnits där, men min inspiration sedan tonåren är Stephen King. Det är han som har givit mig viljan att skriva på allvar. Livet har dock alltid kommit i vägen och det är inte förrän på senare år som jag verkligen har satt mig ner och brukat allvar. Nu är jag fast besluten att skriva lite varje dag för att färdigställa de två manus jag skriver på, även om det vissa dagar bara blir en timme. Men bättre lite än ingenting alls :).

    • annaahlund skriver:

      Hej! Nja, som jag skrev i inlägget är det ett citat från en arbetspsykolog, men vill du länka till inlägget är det fritt fram.

      Vad kul att ha en inspirationskälla som Stephen King! Jag har faktiskt inte läst något av honom, kanske borde! Fint med skrivrutiner, det tror jag också är en bra grej. Lycka till med manusen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s