Gästblogg: Katarina Bivald – om att bli översatt

Mina karaktärer ger sig ut i den stora världen

Katarinabivald.jpg

 

Utländska rättigheter. Magiska ord som jag inte tänkte alls på när jag satt där ensam på min kammare och skrev Läsarna i Broken Wheel Rekommenderar, med min ständigt växande hög av refuseringsbrev som enda sällskap. Jag dagdrömde om att se min bok i tryck och att vara underbar och älskad av alla, men jag dagdrömde inte om utländska rättigheter.

Det är nog lika bra. Ingen vet vad som får en bok att sälja i Sverige, och verkligen ingen vet vad som får en bok att sälja internationellt. Med ”sälja internationellt” pratar vi också om två helt olika saker – en bok som säljer till många länder, och en bok som sen också säljer bra i många länder.

Min debutbok, Läsarna i Broken Wheel Rekommenderar, har sålt till 26 länder. Den har blivit en bästsäljare i USA och Frankrike, sålt måttligt i Tyskland, respektabelt i England och knappt kommit ut i Brasilien på grund av valutakriser.

Det går helt enkelt inte att planera för att skriva en internationell bästsäljare.

En agent gav en gång rådet: ”Bry dig inte om vad som säljer för tillfället. Det kommer ta dig ett till två år för att skriva boken, och sen kommer det ta ett till två år för förlaget att ge ut den. Det som var populärt när du började skriva kan ha gått ur mode när du är klar. Koncentrera dig på att skriva bra böcker och starka berättelser.”

När det gäller utländska rättigheter är det ännu värre: då kommer det dessutom ta ett till två år att översätta boken och sen ge ut den. Läsarna kom till exempel ut i USA nu i januari, två och ett halvt år efter att den gavs ut i Sverige – åtta och ett halvt år efter att jag började skriva den.

Förskott, flerboks-kontrakt och drog-feelgood

Den ekonomiska sidan fungerar på i stort samma sätt som när ett svenskt förlag köper in din bok: du får ett förskott mot royalties (de kan variera från hundratusentals kronor till ett par tusen; ofta är det budgivning som leder till de större summorna), du säljer rätten att ge ut boken på en viss marknad eller, ibland, ett visst språk (mitt engelska förlag köpte t.ex. rättigheterna för World English, vilket innebär att de sen sålde dem vidare till förlag i Kanada, USA och Australien).

Ett stort förskott är förstås fantastiskt, men på samma sätt som i Sverige är det inte bara fördelar: det finns en särskild sorts logik i stora förväntningar. En bok som kostat mindre kan vara mer glädjefylld och mindre ångestladdad för förläggaren. All försäljning blir en framgång. Dyra böcker som sen inte säljer gör det svårare för författaren när nästa bok ska säljas in. I Brasilien sa mitt kontrakt att jag skulle få hälften av förskottet – i dollar – när boken var översatt och hälften när den publicerades. Sen gjorde valutakrisen att det helt enkelt blev för dyrt för förlaget att ge ut den, trots att den låg där, översatt och klart. Vi förhandlade om kontraktet.

Vissa länder, t.ex. Spanien och Tyskland, köpte också rättigheterna för min andra bok.  Det är en konstig känsla att ha sålt en bok baserat på fem raders beskrivning av den. I fallet med Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt gjorde autocorrect att jag också höll på sälja in den som drog-feelgood, en ny genre som jag känner skulle vara svårt att leva upp till.

Översättning eller Mysteriet med de olåsta låsta dörrarna

I de allra flesta fall översätts boken helt utan din medverkan: min tyska, franska, spanska, kinesiska, ryska osv. är så dålig att de skulle kunna göra om boken till en deckare och lägga till tre bestialiska mord utan att jag skulle märka något.

Min enda roll under den här fasen av processen är att erkänna alla de misstag som av helt obegripliga skäl smitit igenom. Saker mina översättare upptäckte var t.ex. att jag i en del av boken skriver att ”ingen låste någonsin sina dörrar i Broken Wheel” och i nästa är människor glatt upptagna med att låsa och låsa upp dörrar. I en annan scen dricks en hel öl upp inom loppet av ett par raders dialog.

Min amerikanska förläggare var också skeptisk till scenen med tuffa kvinnor i cowboyhattar som besöker The Square. Det var ett tungt, svårt beslut, men till slut gick jag med på att byta ut cowboyhattarna mot John Deere-kepsar som varande mer passande för farmare i Iowa.

För språknörden var den engelska utgåvan också intressant eftersom mitt engelska förlag var tvungen att bestämma sig för om de skulle använda amerikansk eller brittisk engelska för den svenska boken de precis köpt.

Omslag ligger i betraktarens öga

I de allra flesta fall tar förlagen fram omslag som de tror kommer passa på sin marknad. Via agenten erbjuds författaren möjlighet att kommentera den, och i mitt fall litade jag ofta helt på förlagets känsla för vad som fungerade hos dem.

Ibland föreslår förlagen också andra titlar. I Spanien heter min bok Bokhandeln av lyckliga slut, i Tyskland En bokhandel att älska/bli kär i, i Italien Bokhandlerskan som gav sig ut på jakt efter lyckliga slut. Jag har ingen aning om vad den heter på kinesiska.

Mina karaktärer, hemma igen

Och sen, åratal eller årtionden efter att du började skriva boken, når den så ut till läsare i andra länder, som tycker att din bok säger något till dem, trots att ni bor i olika länder, pratar olika språk och har olika erfarenheter. Dina karaktärer kommer leva sitt eget liv där ute i den stora världen.

Ibland kommer de också recenseras. Det är ju notoriskt svårt att bli recenserad i svenska tidningar, särskilt om man skriver kommersiella böcker. Det kan vara minst lika svårt att bli recenserad i andra länders tidningar, men ibland händer det att böcker tolkas helt annorlunda utomlands. I Sverige är min bästa recension från Smålandsposten. Den kallade mitt kärleksintresse för ”kanske världslitteraturens tråkigaste karaktär.” I England har min bok plötsligt klassats som litterär, och hyllats i t.ex. The Independent). I USA älskades den av Washington Post och People Magazine. Det var ungefär samtidigt som min andra bok sågades av Nynäshamnsposten.

Det var extra speciellt när Läsarna kom ut i USA och jag plötsligt började få meddelanden från människor i amerikanska småstäder. Plötsligt fick jag vykort med bilder på majsfält i Iowa. Jag har Skypat med en bokhandel i en liten småstad i Montana (”Det var fantastiskt att läsa en skildring av en så fin småstad när människor i vår egen småstad är galna”. Det här var precis när Trump började bli framgångsrik. Jag vet inte om det hängde ihop).

Under ett par veckor låg den på New York Times Bestseller List, men det som betydde mest för mig var att den också ligger på Midwestern Independent Booksellers bästsäljarlista.

Människorna i Broken Wheel, i bokhandlar i amerikanska småstäder, där de hör hemma.

readersofbrokenwheel.jpg
”Katarina Bivald debuterade 2013 med Läsarna i Broken Wheel Rekommenderar. Hon är just nu aktuell med sin andra bok, Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt. Läs mer om hennes amerikanska äventyr, döda blommor och vardagliga kamp med skrivandet på www.katarinabivald.se

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Gästblogg: Katarina Bivald – om att bli översatt

  1. kimmkimselius skriver:

    Mycket intressant läsning.
    Kram Kim 🙂

  2. Som vanligt bra och roligt skrivet av Katarina! Så din 2:a sågades av Nynäshamnsposten? Vilka klåpare!

  3. Bok&Film skriver:

    Tack för ett fantastiskt intressant inlägg! Detta är något jag själv haft funderingar kring då jag konstigt nog blivit erbjuden att delta i novelltävlingar av två engelska företag och blivit erbjuden hjälp med att ge ut mina inte ens färdigställda manus av ett annat. Jag skriver på engelska på alla mina sociala medier utom här på WordPress, men håller på med en engelsk webbplats att länka till för ickesvenska.
    Vilket fantastiskt äventyr du har haft med din första bok! Vilken känsla det måste vara för dig att ha din bok utgiven på så många ställen i världen och att få vykort från dem och att Skypa med dem måste vara otroligt roligt. Stort grattis till dig! Jag önskar dig ännu mer lycka och framgång med din andra bok samt dina framtida böcker.

    • Katarina Bivald skriver:

      Tack! Det har verkligen varit en fascinerande resa. Och roligt med intresset från England. Om du skriver på engelska kan det ju vara en idé att försöka hitta en engelsk agent? I Sverige är det ju nästan omöjligt att få en agent före man är utgiven, medan det i både England och USA är agenterna som gör majoriteten av ”sållningen” av manus och sen säljer in dem till förlag

      • Bok&Film skriver:

        Vilken bra idé! Tack så jättemycket för tipset Katarina :D. Jag skriver mina manus på svenska men att skriva dem även på engelska hade inte varit några problem för mig. Jag tackar allra ödmjukast för din hjälp och din vilja att dela med dig till en ”novis” :). Du har även gjort mig nyfiken på dina böcker, så dem kommer jag att införskaffa och läsa. All lycka till dig i fortsättningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s