Gästblogg: Simona Ahrnstedt

simonaHej Debutantbloggen!

Den här bloggen har jag följt sedan den startades av Augustin, Kalle och Kevin. Under samma period, har jag gått från att vara småbarnsmamma och psykolog inom företagshälsovården, till att bli tonårsmamma och författare på heltid.

Januari 2007, när mina barn var fem och sju, började jag skriva på det som skulle komma att bli min första roman. Skrivandet startade som en hobby, växte till en passion och förändrade hela mitt liv. Vägen genom förlagsbranschen har varit både rolig och smärtsam. Omväxlande motgångar och framgångar har kantat den.

Jag växte upp i ett kulturellt och intellektuellt hem, det var ett ständigt tjafs om finkultur och skräpkultur och det påverkade mig, krympte mig. Det jag gillade, det var dåligt. Så, när jag började skriva, då lovade mig själv en sak: att gå på min lust. Att strunta i status och fördomar, att skriva och göra det jag älskade. Mina böcker skulle vara sådana som jag själv älskade att läsa. De skulle handla om stor passion, kärlek på liv och död. De skulle innehålla sex och humor, och de skulle sluta lyckligt. Kvinnor skulle verkligen inte dö för att skapa drama.

Genren kallas i andra länder för romance. Det är västvärldens största litterära genre, och det upphör aldrig att förvåna mig hur okänd och outforskad den är här hemma, även bland förlag, kulturjournalister och litteraturkännare.

I en romance står en kärleksrelation för konflikten och är det som driver handlingen framåt. Annars kan romance, precis som alla andra böcker, handla om vad som helst.
Det finns inga regler.
Det är bara fantasin som begränsar författaren, som det ju alltid är när man skriver. Romance slutar lyckligt, och det är här någonstans som diskussionen i Sverige brukar avstanna.
MEN DÅ VET MAN JU HUR DET SLUTAR VAD ÄR DET FÖR MENING MED ATT SKRIVA DÅ.

Saken är den att en skicklig författare klarar detta; att hålla spänningen uppe, att skapa en roman som är läsvärd på grund av handlingen, inte bara slutet. Och det är några av världens skickligaste författare som ägnar sig åt romance. (Några av världens sämsta också för all del, men så är det ju i alla genrer).
Jag blev klar med mitt manus, en historisk kärleksroman, våren 2008, och jag skickade ut det till alla förlag. Jag blev refuserad av alla. En del refuserade mig flera gånger.
”Men gud så omodernt.”
”Du har aldrig tänkt på att skriva deckare istället.”
”Eller riktiga böcker.”
Det var tufft.
Shit, vad mycket jag grät det där året. Men det här var ju det jag ville skriva, mer än något annat. Och jag tänkte att om jag älskar de här berättelserna så mycket, då måste det finnas andra som gör det också. Jag skrev om, tog hjälp utifrån och skickade in, om och om igen.
Och jag fick ett förlagskontrakt till slut. För bokförlaget Damm (finns inte längre) skrev jag tre historiska romaner, i tre tidsepoker, 1800-tal, 1300-tal och 1600-tal. Alla var romance, alla handlade om starka kvinnor, innehöll mycket passion och drama. Min författarkarriär var igång. Men jag ville mer. Jag ville skriva en bok som utspelade sig i nutid, jag ville skriva om kvinnor som arbetade och jag ville skriva om det moderna Sverige.

Så jag lämnade det historiska, sålde mitt hus, sa upp mig från jobbet, bytte förlag och skrev finansdramat En enda natt för Bokförlaget Forum. Den handlade om en kvinnlig corporate financer som drabbar samman med en manlig riskkapitalist. Året därpå gav vi ut En enda hemlighet, med en idealistisk kvinnlig fältläkare och en glamorös jetsetkille i centrum. En femhundra sidor lång roman som handlar om rasism, biståndsarbete, orättvisa, familjerelationer och mörka hemligheter. Den har varit ute i pocket i tre veckor och har just tryckts om, vi är uppe i 50.000 ex för närvarande.
Jag berättar detta för det var i stort sett ingen som trodde på mitt författarskap när jag började. Om jag velat ge upp, så har det funnits bokstavligt talat hundratals gånger de senaste åren som jag kunnat göra det.

Få saker har så låg status som att skriva om kärlek med lyckliga slut. Lägg till humor och erotik och du har mer eller mindre sålt ut ditt kulturella kapital. För mig handlar dock mycket av kritiken mot romance och dess läsare om mer eller mindre medvetet kvinnoförakt. Jag har full respekt för om folk inte gillar romance. Jag har noll respekt för de som uttalar sig utan att ha läst den. Få, om ens några, genrer, bedöms så konsekvent utifrån de sämsta böckerna, de fulaste omslagen, de äldsta titlarna.

Romance kan alltså handla om precis vad som helst. Om misär, missfall, alkoholism, psykisk sjukdom eller ansträngda relationer. En romance kan utspela sig i vilken tid som helst; nutid, dåtid, framtid. Den kan vara paranormal, spänning eller YA. Det finns böcker om idrottsstjärnor, racerförare, vampyrjägare och en hel undergenre om Western. Romance behöver heller inte handla om heterosexuell kärlek. Tvärtom är undergenren gayromance enorm. En av mina favoritförfattare i genren lesbisk romance heter Radclyffe. Romance behöver inte heller innehålla erotik (även om mina böcker gör det), tvärtom, det väljer författaren själv.
Det finns inga regler.
Man får skriva vad man vill.
Fast om man har ihjäl huvudpersonerna, som en romance-författare nyligen gjorde i USA, så blir läsarna besvikna. Få genrer har så passionerade, läsande, krävande läsare som den här. Jag var nyligen på en romance-mässa i Berlin, den första jag bjudits till som just romance-författare, och det var fantastiskt att träffa folk som älskar genren lika mycket som jag, som ville diskutera innehållet i mina böcker, mina kvinnoporträtt och feminismen i dem.

I augusti släpps den tredje och sista delen i min trilogi. Jag lämnade just in manuset till min förläggare. En kvinnlig journalist och en svensk före detta elitsoldat står i centrum. Hela trilogin är såld till bland annat Danmark, Tyskland, England och USA, vilket måste betraktas som en författares våta dröm.
All in, som En enda natt döpts till, lanseras som den första översatta icke-engelskspråkiga romancen någonsin. Intresset i USA har varit surrealistiskt stort. Hela USA-äventyret är fortfarande ogripbart för mig. Men det visar också att man måste tro på det man gör. Inte för att det är vägen till framgång, utan för att det i slutändan är kärleken till skrivandet som gör att man orkar och vill fortsätta.
2007 skrev jag ett manus i en genre som ingen hört talas om. Idag, 2016 har vi en gryende svensk romancevåg. Om inte det är coolt så vet jag inte vad som är det.

untitledLäs gärna mer om romance på min blogg, http://www.simonaahrnstedt.se, där jag regelbundet tipsar om bra böcker, ger skrivtips samt äter godis.

 

 

Advertisements

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Gästbloggare, Romance. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Gästblogg: Simona Ahrnstedt

  1. Ping: Tvillingarna | Michaela

  2. Agneta skriver:

    Härligt! Du är en grym författare! 🙂

  3. kuggekugge skriver:

    Blir alltid lika peppad och inspirerad av att läsa dina inlägg Simona! Du är en förebild för alla som drömmer om att bli författare!

  4. Annika skriver:

    Fint inlägg! Och det berör mitt största huvudbry just nu; man har det kraftigt omarbetade manuset (som blivit refuserat ca en miljard gånger i det ursprungliga skicket) och tänker sig att skicka in igen, men är det någon som orkar läsa igen? Hur GÖR man för att verkligen nå fram med den nya versionen (som givetvis är mycket bättre än den första 😉

  5. annaahlund skriver:

    Tack Simona för ett spännande och oerhört inspirerande gästinlägg! Jag älskar YA-romance (speciellt med hbtq-tematik) men är dåligt inläst på ”vuxen”-sidan. Nu blir jag sugen på att utforska, tack för det och stort lycka till med allt!

  6. Ping: Gäst hos Debutantbloggen idag | Simona Ahrnstedt

  7. annisvensson skriver:

    Tack för ett intressant och jätteinspirerande inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s