Att bygga en värld

IMG_8645Jag skriver fantasy. När man gör det så är man ofta även världsbyggare. Man kan designa en hel värld, med länder, hav, invånare, politik, påhittade arter och så vidare.

Men jag då? Jag skriver ju i samma värld som den verkliga, och använder dessutom gamla folksägners väsen. Det borde ju inte vara så mycket världsbyggande för mig, eller?

Så trodde i alla fall jag när jag började fila på idén. Det var innan jag insåg vilka avgrundslika hål det finns i sägnerna.

Sägnerna är just det – korta berättelser om mystiska väsen som man aldrig riktigt kommer nära. De har oftast inga namn, man får inte veta vad de har för favoritmat, om de firar högtider eller vad de har för typ av politiskt system, om de ens har något.

Dessutom finns bara små fragment av sägnerna kvar, och dessa fragment är väldigt olika beroende på var i både landet och tiden man befinner sig.

Näcken är ett bra exempel på detta. Näcken hade från början kläder på sig. Faktiskt såg han ut ungefär som vilken man som helst på den tiden, och i äldre skildringar har han på sig vad vi idag skulle associera till folkdräkter, men då såklart var vardagskläder. Namnet ”näck” anspelar faktiskt inte på nakenhet, utan kan knytas till gamla ord för tvätt, bad och vattenlevande djur, så han är snarare döpt efter sin närhet till vatten. Näcken blev först naken under nationalromantiken.

Ernst Josephson-Näcken.jpg

Han beter sig också ganska olika beroende på var i landet man hör berättas av honom. Ibland är han vacker och utpräglat erotisk, ibland är han en ful gammal gubbe. Hur man lär sig spela av näcken finns det nog nästan lika många berättelser om som det finns spelmän.

Det är också svårt att hålla isär väsen. Återigen, näcken som exempel. Näcken är lätt, eftersom det finns mycket information om honom.

Näcken är ett manligt väsen som håller till i vatten, spelar fiol och kan förvandla sig till exempelvis en häst.

Bäckahästen är en häst som håller till i vatten och kan förvandla sig till en man som spelar fiol.

Sjörået är oftast en kvinna men kan ibland vara en man, som spelar fiol och kan förvandla sig till en häst.

Är det samma väsen eller tre olika? Hur ska jag välja att tolka det?

Inte mycket finns beskrivet om väsens relation till varandra. På vissa ställen framgår det vilka väsen som absolut inte går ihop, men något mer specifikt går inte att finna. Vilka väsen är starkast? Har de en hierarki, och hur ser den i så fall ut? Har de ett styre i större perspektiv? Har de något motsvarande regering och kommuner? Och har de i så fall ett rättssystem och lagar? Vad för typ av brott kan ett väsen begå, och vad händer i så fall? Om ett samhälle finns, vem ansvarar för att ordningen upprätthålls?

Det går an i sägnerna, där väsen förekommer som solitära, eller endast i umgänge med sin egen sort, men när man ska göra en bok och bygga upp en intrig måste de interagera, och det måste finnas en hel del av dem. Jag kan inte fylla skogen med skogsrån och näckar, och trollen håller ju mest till i sitt trollberg (hur ser troll på människor?), jag måste ha en sorts väsen som är skogens motsvarighet till medelsvensson. Några som inte utmärker sig i styrka, eller är allt för ensamma i sitt revir.

Och på det kommer fler frågor. Hur förökar sig väsen? Kan olika sorters väsen föröka sig med varandra? Hur gammalt blir ett troll? Vad händer om ett väsen går in i stan? Vad har väsen för svagheter?

Och vilka delar av sägnerna kan jag bortse från? Vad kan jag lägga till?

Jag har lagt ner mycket arbete på research till det här projektet, och tagit noga övervägda beslut om vilka friheter jag ska ta mig, men ändå känns det lite som att jag är och petar i något heligt. Någonstans bestämde jag mig nog ändå för att köra på. Den här typen av skildring kräver fantasi och en hel del klippande och klistrande i den fakta som finns.

Jag har också byggt en värld, trots att jag inte gjort det av ingenting, utan av skärvor från en svunnen tid. Jag vet inte vilken variant som är svårast.

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Att bygga en värld

  1. Hannibal skriver:

    Vilket bra inlägg! Jag har skrivit ett par tomtehistorier, och det har – som du skriver – inte varit alldeles enkelt att foga in den buttra gruvarbetaren i en modern vardag. Jag har tagit mig en del friheter och haft ett stort skohorn till hands.

  2. jjgille skriver:

    Kul inlägg. Jag (precis som du antar jag) älskar verkligen gamla sagor och berättelser. Bauers bilder och allt det där. Men tyvärr har nog mycket information om väsen tappats bort i historien då mycket varit muntlig tradition. Frustrerande däremot.

    I det perspektivet är det skönt att jag knådar en helt olik värld. Även om jag, som du säger, får göra allt själv då. Men det är nog både lättare och jobbigt på ett annat sätt än att försöka bygga bilder av skärvor.

    Ska bli kul att följa projektet i alla fall!

    • Ida Tidman skriver:

      Ja, jag har alltid älskat de gamla historierna, och trodde att jag hade en okej uppfattning om allt när jag började med projektet, men som sagt så finns det så mycket hål och olikheter. Man önskar att man hade en tidsmaskin så man kunde åka tillbaka i tiden och höra allt när det var aktuellt!

      En gång ska jag också göra en helt ny värld! Just nu känns det som en sorts lättnad, men det kommer säkert bjuda på många nya utmaningar istället!

      Kul att du tycker det 🙂

  3. Carola skriver:

    Precis som du bygger jag av skärvor till min fantasyvärld. Jag tycker att det går att vända och vrida på mytologierna hur mycket som helst bara det blir trovärdigt för läsaren. Researchen är jätteviktig. Ungefär som att samla på sig ingredienser och sedan koka ihop det till något eget som ger en angenäm smak för läsaren. Av all den information man samlar på sig är det också viktigt att låta mycket stanna kvar i huvudet. För många kan det vara frestande att beskriva världen med en massa dumpar bara för att man blivit så förtjust i sin egen värld att den blir viktigare än själva berättelsen. Utmaningen är att visa den genom karaktärerna 🙂 Ska bli spännande att få läsa din bok inspirerad av den nordiska mystiken! 🙂

    • Ida Tidman skriver:

      Vad kul att det finns fler som bygger av skärvor! Jag har faktiskt en liten förkärlek till den typen av berättelser. Det är helt fantastiskt att se en gammal, spännande mytologi levandegöras på det sättet! Helt rätt att det är viktigt att inte skriva en faktabok om världen man kokat ihop. Det är en balansgång det där, för samtidigt måste man ju få fram all nödvändig info på ett snyggt sätt. Jag är nog inte fulländad i det än även om jag fått mycket övning och insikter. Tur att jag tänkt skriva många fler böcker i ämnet så jag kan finslipas!
      Vad roligt att du tycker det! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s