Svar på alla mina frågor

Den eviga väntan är över, min bok är här!

Dubis på Rabén

 

Här är jag första gången jag håller i Du, bara på förlaget. Vilken känsla. Wow.

 

 

 

 

 

I mitt måndagsinlägg förra veckan ställde jag en massa frågor. Här kommer svaren:

 

Dubis i handen 4

 

  • Ytan är matt och len.
  • Hörnen är mittemellan vassa och rundade.
  • Den luktar varken som tidiga Harry Potter eller efter omtryck, den luktar eget. Varmt. Ljust och lite syrligt. Papper. Som jag tänker mig att det luktar i Franks pappershandel.
  • När jag bläddrar med tummen låter det mäktigt. Hemlighetsfullt. Mjukt.
  • Att lägga ner den i väskan känns läskigt, eftersom jag fortfarande är så rädd för att den ska bli repig eller kantstött. Jag löser det genom att ha den i ett örngott i väskan när jag bär runt på den.
  • Att ta upp den ur väskan känns SÅ COOLT, speciellt när någon ser. Om jag lyckas trassla upp den ur örngottet med stil dvs, det har varit lite si och så med det.Dubis turkost papper

 

  • Framsidan glappar lite när jag läst halva boken. Precis så mycket att det syns att försättsbladet är turkost. Det där försättsbladet alltså. Jag skulle kunna skriva att eget blogginlägg bara om hur mycket jag tycker om det.

Dubis tack

  • Det lilla hjärtat bredvid ”författarens tack” gav mig en liten tår i ögonvrån när jag kom dit, för att det är så fint.
  • Jag tänker inte visa boken bredvid min releasefestsoutfit än, det får bli nästa vecka när festen har varit, men jag kan säga att matchningen är bättre än någon någonsin vid NÅGOT TILLFÄLLE releasefestsmatchat med sin debutbok.
  • 344 sidor är knubbigt. Och ljuvligt. Ljuvligt knubbigt.

Dubis i hylla

  • Färgerna på framsidan blev POW! Jag är så glad åt det, för den lyser verkligen i hyllan. Jag tycker också att ryggen blev så galet snygg, och syns bra i hyllan den med. All cred till Sepidar Hosseini som står för omslagsmagin.
  • Papperstranorna på insidan är ljuvliga. Och jag älskade att läsa boken och låtsas att jag inte läst den förut och tänka ”undrar om de där tranorna kommer få betydelse för handlingen längre fram?”

Dubis pizza med svamp

  • Bläcket är svartsvart och pappret gulvitt. Det var som jag hoppats. Det raspar det inte när en drar fingret över det. Det är bara lent och fint.
  • Beträffande om jag kan ta in att det är jag som har skrivit boken är klurigt. På ett sätt ja, eftersom jag får en så varm och fin känsla i magen var jag än slår upp den. Jag älskar verkligen den här kärlekshistorien, jag älskar karaktärerna, jag älskar stämningen. När jag själv läser boken och håller i den förstår jag att det är en bok, men tanken på att en hel drös människor jag inte känner kommer att läsa boken utan att jag vet om det är svår att greppa.

Dubis och trana

  • Det här med att den är klar nu är också svårt att greppa. Nu när jag haft boken i några dagar känns det naturligt att bläddra i den och att den fysiskt finns här. Men nu när jag hört att några har läst den och tyckt och tänkt saker inser jag att historien nu börjar finnas på ett nytt sätt. Utanför mitt huvud, i relation till läsares upplevelser och tolkningar. Därför vet jag inte om jag längre tänker på den som ”klar”. På ett sätt är det precis nu allt börjar. I mötet med den som läser. Den tanken är kanske det vackraste med hela bokskrivargrejen.

 

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Böcker, Debut, Du, bara, Omslag, Ungdomslitteratur. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Svar på alla mina frågor

  1. jjgille skriver:

    Grattis! 🙂

  2. annisvensson skriver:

    Så fint och så roligt! Stort grattis! Förstår att det måste vara en magisk känsla 🙂

  3. Ann-Charlotte skriver:

    Härligt att du är så nöjd med din bok. Jag håller med om att den är snygg – speciellt ryggen, som sticker ut. Viktigt och vackert!

  4. Anna skriver:

    Hur mycket fick du själv vara med och påverka utseendet på boken? Tänker t.ex. på de turkosa försättsbladen (älskar dem) och papperstranorna? Såna detaljer känns väldigt viktiga på en bok tycker jag.

    • annaahlund skriver:

      Verkligen, håller med! Vi diskuterade vilken känsla vi ville ha i omslaget (att det skulle signalera att det förekommer sex och att det inte skulle kännas för ”ungt”, till exempel) och jag önskade turkost (för att matcha min releaseklänning, hehe). Detaljerna fixade konstnären med, men hon vet vad jag gillar och vi har lite samma smak där, så det blev väldigt bra! Innan jag lärde känna henne och hennes smak kändes det läskigt att släppa in någon annan i processen, men nu ser jag verkligen fram emot att se vad hon gör med nästa bok. Jag gillar ju att bestämma grejer överlag, men känslan av att se hur någon annan läst min historia och valt att tolka det konstnärligt var en av de häftigaste grejerna i hela bokprocessen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s