Lördagsenkät: Hur är det med ert skrivar-självförtroende?

Idag svarar vi på ytterligare en läsarfråga: ”Hur är det med ert ”skrivar-självförtroende”? Förekommer svackor ofta? Hur hanterar ni svackor och prestationsångest?”

Är det något särskilt DU vill att vi ska svara på? Skriv din fråga i kommentarsfältet så dyker våra svar upp en lördag längre fram!

Charlotte CederlundCharlotte: Det där skrivar-självförtroendet går ständigt upp och ner. Ibland kan det kännas bra i veckor och ibland är intervallerna kortare än en dag. Jag tror att just den typen av schizofreni hänger ihop med kreativt arbete. Man är liksom för personligt investerad i det man skapar för att kunna se det objektivt och därför klandrar man sig själv hårt när det inte riktigt blir som man tänkt sig. Jag har lärt mig att mitt skrivar-självförtroende bara har att göra med hur jag känner, inte hur jag faktiskt presterar. Därför brukar jag helt enkelt bara skriva mig igenom svackorna. Är det svårt? Ja. Är det tungt och ibland till och med tråkigt. Ja och ja. Men jag har märkt att svackan försvinner snabbare om jag arbetar mig ur istället bara för att ”vila” mig tillbaka i form.

IMG_8645Ida: Jag har ju bloggat lite om detta, och för att sammanfatta så har jag mycket prestationsångest och inte världens bästa skrivar-självförtroende. Jag hanterar det genom att andas i en mental påse alternativt låtsas att jag inte alls ska exponera mitt skrivande för alla som kan tänkas vilja läsa. Tro mig, jag är väldigt glad också, och ser fram emot resan, men ibland kommer jag på mig själv med att hoppas att jag i alla fall kommer få en positiv reaktion. (Vilket jag har fått i massor redan, men det verkar passera rakt genom mig.)

 

 

GB_Karl_Modig_1Karl: Som med det mesta så går det upp och ner. Men generellt sett tycker jag att mitt skrivande inte är bra eller dåligt, det är bara mitt skrivande. Och jag tror att det så man får tänka, inget gott kommer komma av att jämföra sig med andra. Men när jag är i en svacka så brukar jag antingen vänta på bättre tider, läsa någon av mina (bra) gamla texter eller bara sätta mig och skriva även fast det suger.
Jag brukar försöka tänka på skrivandet som ett jobb. Även om man är trött och har dåligt självförtroende så går man ändå till jobbet och gör det.

 

 

camilla-linde-portrait-350-squareCamilla: Oh ja, jag upplever svackor väldigt ofta. Framför allt nu efter att boken kommit ut. Det är ju ett sådant jäkla antiklimax att ge ut en bok. Det är någonting du slitit med, kanske i flera år, gråtit tårar över, övergivit och kommit tillbaka till. Och det känns någonstans som att ingenting kan motsvara den känslan. Väga upp liksom. Så det är väldigt lätt att hamna i en svacka när boken kommer ut, för det är svårt att motsvara den där känslan. Svårt att motsvara förväntningarna.
Jag brukar försöka härda ut, för lika säkert som svackorna kommer vet jag att de kommer försvinna. Och jag håller med det som sagts här ovan. För mig funkar det inte att vila bort svackan. Däremot brukar jag gå tillbaka och pilla med någon av mina texter som jag är väldigt nöjd med. Och försöka känna att jag nog är rätt bra, trots allt.

ProfilbildAnna: Personligen tror jag att min största styrka i skrivandet är just självförtroendet. Jag har med hjälp av mina nära skrivarvänner blivit väldigt bra på att se hur bra texten kommer att bli. Sen. Det ger lugn i skrivandet.  Jag ser ingen mening med att klandra mig själv för att det är dåligt i början, för jag vet ju att det kommer att bli bra sen när saker faller på plats. Jag har, liksom min stora idol Selma Lagerlöf, ”en förfärligt stark tro till snillet inom mig”. Min hjärna brukar lösa saker, och det brukar bli bra. Jag litar på det. Kanske har det med mitt skrivsätt att göra. Jag brukar kalla det att ösa sand. Det går ut på att jag skriver och skriver och skriver och sen slänger det mesta för att plocka ut de idéer som är värda att gå vidare med. Sen skriver och skriver jag på dem och slänger det mesta för att plocka ut det som blev bra av det. Jag lägger inte så mycket vikt vid slagget, det viktiga är att träna upp ögat för att kunna se guldkornen. Och att sen inte ge mig förrän texten är genomarbetad så många varv att allt glänser. Om jag själv tycker att min text är bra vet jag att det kommer att finnas andra som tycker det också. Inte alla, för folk är olika. Men en del. Om jag själv älskar kommer det att finnas andra som älskar. Den tanken är värd mycket för mig. Därför försöker jag skriva det jag själv vill läsa och tänka att det kommer att bli bra.

 

 

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s