Söndagsinlägg: Sofie Berthet

DimensionerJag vet bara att jag vid ett tillfälle befann så nära nummerplåten på en stor lastbil som jag kunde komma. För övrigt har jag faktiskt inga minnen alls från den flera mil långa resan hem på motorvägen. Anledningen till det var att jag precis hade varit med om något som jag hade drömt om i många år. Jag hade blivit uppringd av Modernista och fått reda på att de gärna ville ge ut mitt manus, Dimensioner.

Berättelsen om den dagen är mig nästan lika kär som historierna från när mina tre barn föddes eller när jag träffade min man. Det var stort och mycket speciellt. Men egentligen började allt långt tidigare, som för de allra flesta författare.

Jag skrev min första bok våren innan jag skulle börja ettan. Texten var illustrerad med tjocka tuschpennor och handlade om våren. Jag vill minnas att jag fick en massa uppmuntran för den och från den dagen såg jag mig som författare, i alla fall på en plats djupt inom mig själv.

Jag både gillade och avskydde uppsatserna i skolan. Jag älskade att skriva, men jag tyckte inte om att bli styrd till form eller ämne. Därför la jag mycket möda på att tolka ämnena på mitt eget sätt, vilket inte alltid var så uppskattat av lärarna … Under studietiden och de första åren som yrkesarbetande såg jag mig själv som en skrivande person. Det var bara det att jag nästan aldrig hade tid att skriva. Jag började gå skrivarkurser, mest på högskolor och på distans, men jag skrev faktiskt inte speciellt mycket.

Så en dag fick jag nog. Jag hade fött tre barn och precis börjat ett nytt jobb. Nu fick det vara slut på undanflykter, nu skulle den där boken jag funderat länge på skrivas! Så jag satte mig ner och skrev skelettet till Dimensioner. Men det var en ytterst långsam process. Jag skrev på kvällarna när resten av familjen sov och långa perioder skrev jag inte alls.

Efter några år insåg jag att jag behövde en strategi. Jag var inte säker på min text, älskade sofiebden ena dagen och hatade den nästa. Inspirerad av amerikanska författare, bland annat Maggie Stiefvater (maggiestiefvater.com), insåg jag att jag behövde en skrivarpartner. Jag anmälde mig till en sommarkurs i skrivande och gick dit med två föresatser: att ha kul och att hitta en skrivarpartner. Hela veckan lyssnade jag på de andras texter och sista dagen på kursen frågade jag Johan Carle om han ville jobba med mig. Det ville han!

Sedan dess har vi jobbat tillsammans: läst och gett feed-back, ifrågasatt och diskuterat. Året efter vår gemensamma sommarkurs sökte vi båda till Skrivarlinjen på Skurups folkhögskola och kom in. Och sedan gick vi Skrivpedagoglinjen. Johans första bok, Små grodorna, är en feelgood-roman som kommer ut i augusti i år. Vi skriver därmed inom helt olika genrer, men vi har ändå stort utbyte av varandra. Mitt bästa tips till andra skrivande personer är därför alltid det samma: hitta en skrivarpartner! Hitta någon att dela din skrivarvardag med!

Hur var det då att ge ut min första bok? Jo, det var såklart alldeles fantastiskt att hålla Dimensioner i händerna för första gången och releasefesten var som flera födelsedagar samtidigt. Fast jag måste erkänna att vardagen snabbt vände åter. Och med den alla tankar på nya texter. Just nu jobbar jag med uppföljaren till Dimensioner. Men jag vill också utvecklas som författare och lära mig nytt. Det finns så mycket som jag vill sätta tänderna i! I år har jag jobbat mycket med lättlästa texter. Från början var det bara en idé som jag fick, men när jag började skriva insåg jag hur svårt det var. Som en sorts omvänd poesi. Och då var jag tvungen att kasta mig handlöst in i den för mig nya genren.

Det är nog det jag tycker allra bäst om när det gäller skrivandet. Den totala friheten. Jag skapar karaktärer, jag bestämmer över världarna jag bygger, jag väljer den genre som passar min berättelse. Vad tycker du bäst om i skrivandet?

(Är ni intresserade av att läsa mer om Sofie kan ni kika in på hennes blogg!)

 

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Söndagsinlägg: Sofie Berthet

  1. Ping: Debutantbloggen och en bok | Sofie Berthet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s