Ett kliv ut ur skrivarensamheten

Charlotte CederlundFörfattaryrket är ett ensamt yrke. Man skriver själv, våndas själv och gläds också ofta själv. Vill man vara författare måste man älska ensamheten, eller åtminstone acceptera den. Jag är en väldigt social person men trivs också med att vara ensam. Jag tycker om att ha det lugnt och tyst runt omkring mig och att få dyka ner i mina karaktärers liv. Men det betyder inte att jag ibland vill ha lite social fägring i mitt författarliv. Och det var precis vad jag fick i helgen. Hela lilla familjen tog sitt pick pack (kan informera att det blir orimligt mycket saker när man reser med en liten bebis!) och åkte upp till Stockholm för en riktig författarhelg.

Det började med förlagsfika på fredagen. Mitt förlag (Opal) har sitt kontor i ett gulligt hus i Bromma. De bjöd på fika i trädgården och vi pratade om Gryningsstjärna; om jag kommer klara min deadline (JA!), om de redan färdiga omslaget, om att synas bättre i bokhandlarna etc. IMG_4620Det var roligt att få prata om min blivande bok, om Bokmässan och allt annat roligt som händer i höst och när jag åkte tillbaka till centrum (med världens största säck barn- och ungdomsböcker som jag fått plocka på mig i bokförrådet!) kände jag mig mer peppad än på länge.

Peppen fortsatte på kvällen när jag åt en extremt god middag på en Söder-restaurang tillsammans med två personer som är intresserade av min bok på ett extra roligt sätt. Tyvärr kan jag inte säga vad det gäller (jag vet, hur tråkig är jag inte som ens nämner det då!) men det blev i alla fall en härlig kväll med mycket prat om karaktärer, inspiration mm.

På lördag var den sen äntligen dags för det som egentligen var Stockholmshelgens IMG_4649huvudsyfte, nämligen författarpanelen på Multicon i Sollentuna. Karl skrev ju om sin upplevelse i tisdags så jag ska inte tråka ut er med en massa upprepningar men det var hur som helst en riktigt rolig upplevelse, både att diskutera intressanta frågor med de andra panelförfattarna och att prata böcker och skrivande med de unga konvent-deltagarna. Jag blev verkligen taggad och kände direkt när vi gick av scen att det är något jag gärna gör om!

Summa summarum har det varit en fantastisk författarhelg. Att få känna sig som en del av ett skrivande sammanhang var välbehövt och att få träffa förlag, andra författare och läsare har definitivt gett min inspiration bränsle. Och det behövs för nu är det snart bara en månad kvar till min förlagsdeadline och jag har fortfarande tre kapitel kvar att skriva. Men nu är jag övertygad om att det kommer gå hur bra som helst!

Vad tycker du om ensamheten i skrivandet? Gillar du eller hatar du? Och tror du att du kommer uppskatta författarpaneler och andra liknande event eller är det något du helst håller dig långt borta ifrån?

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Bok två, bokbranschen, Charlotte Cederlund, Debut, Författarframträdanden, Författarliv, Gryningsstjärna, Idijärvi-trilogin, Mässa, Middagsmörker. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ett kliv ut ur skrivarensamheten

  1. Jag trodde att ensamheten skulle vara min största fiende när jag började jobba som heltidsförfattare men det går faktiskt bättre än väntat. Men jag jobbar verkligen på att hålla kontakten med kollegor, både de som skriver och de som jobbar med annat. Bokar in luncher och sådant. Författarframträdanden kan jag bäva för – men älskar det när jag väl är på plats🙂

    Låter som om du haft häftigt inspirerande dagar. Att prata med någon som väntar och tror på det man skriver är en egokick som gör arbetat så mycket lättare!

    • charlottecederlund skriver:

      Åh, vad spännande att du skriver på heltid! Jag har flirtat med tanken i mitt huvud men än så länge kommit fram till att jag behöver vara förankrad i åtminstone ett deltidsjobb för att få något skrivet. Ger jag mig själv för mycket tid slösar jag liksom bara bort den!😛 Men det låter smart att vara aktiv socialt när man arbetar ensam, annars kan det nog bli lite tråkigt efter ett tag. Haha, jag är alltid nervös inför framträdanden men älskar det så snart det drar igång! Vill inget hellre än att bli riktigt duktig på att prata inför folk!😀

  2. Sandra Törnroth skriver:

    Oj vilket drag!🙂 O jag minns hur det var med resor o bebisar. Jag drog mig i det längsta för det för jag avskyr att packa skratt. Jag föredrar alltid ensamheten skratt. Men sån är jag. Inga paneler för mig tror jag, pm jag fick välja. Meeen PR är något man.måste leva med. Det hör till. Låter som du haft en trevlig helg. Ta hand om dig!🙂

    • charlottecederlund skriver:

      Jag ogillar också att packa, men ännu värre är banne mig att packa upp. Stockholmsgrejerna står fortfarande halvt uppackade i ett rum vi inte använder – suck!😛 Ja, PR hör till men jag tror inte förlag tvingar någon att synas en massa om personen inte vill. Jag gillar att prata om mig själv och min bok så för mig är det bara kul!😀 Tack, du också!

      • Sandra Törnroth skriver:

        Det låter skönt med att inte ”tvongas” till PR. I konstvärlden är man grillad om man inte vill synas. Syns du inte finns du inte… ja du förstår. Kanske borde bli författtare istället hohoho. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s