Varför jag inte tror på skrivarkramp

GB_Karl_Modig_1Jag skrev det här inlägget i december och tänkte publicera det som mitt första inlägg här, men jag vågade aldrig. Så ni får läsa det nu istället!

Skrivblockering, också känt som skrivkramp. Bara ordet får det att rysa i varenda skrivarsjäl. Efter en snabb googling hittade jag denna definition:
Skrivblockering är ett psykiskt fenomen som innebär att en skribent temporärt förlorar förmågan att författa.

Och jag som trodde att det heter skrivkramp. Men det är tydligen när man faktiskt får ont i fingrar, armar, leder av att skriva (vilket jag faktiskt har).

Men i alla fall. Skrivblockering. Vad är det? Vad innebär det? Wikipedia föreslår att: ”Orsaken kan vara prestationsångest eller bristande inspiration”.
Jag tror att prestationsångest och bristande inspiration är något som vi alla har drabbats av i en form eller annan. Men har det någonsin resulterat i ett totalt stopp i ens arbete? Jag tror nämligen inte på skrivblockering.
Missförstå mig rätt, jag är helt med på att det i stunder kan vara svårt att skriva. Men om man tänker såhär: Har du någonsin haft jobbkramp? Visst, vissa dagar suger jobbet och man hatar det. Men man går dit och gör jobbet ändå. Och det är lite så jag tänker kring skrivandet. Att det är ett jobb som man gör, oavsett om det är kul eller inte. Jag tror att det gäller att man sätter sig ned och skriver, oavsett prestationsångest och inspiration.
På en bra dag skriver jag fyra sidor på en timme och på en dålig dag tar det hela dagen innan jag lyckats trycka ur mig en endaste sida. Men det viktiga är att man gör det regelbundet och med ett tydligt mål i sikte. Det är då som man kommer kunna överkomma en skrivblockering.

 

Vad tycker ni? Har jag rätt, har jag fel eller nånstans däremellan? Har ni nånsin känt av skrivblockering? Eller är det helt enkelt så att jag har levt för lite för att uppleva riktig skrivkramp?

Brasklapp: Det är klart att det finns situationer som man inte kan påverka som gör att man inte kan skriva. Det här inlägget är inte emot såna situationer utan mot det generella begreppet ”skrivkramp”.

Det här inlägget postades i Debut, Karl Modig. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Varför jag inte tror på skrivarkramp

  1. Ping: När berättelsen inte längre finns | Debutantbloggen

  2. Carola skriver:

    Tycker precis som du. När texten känns skit skriver jag ändå. Det har hänt att jag har skrivit en hel scen som var totalt meningslös men vägrade släppa greppet om hjärnan tills jag skrev den. Sedan var det deleate-knappen som gällde i redigeringen😀 Det enda som hindrar mig (bortsett från övriga livets händelser) är när orden bara tar slut. Då läser jag istället och kan skriva igen efter en till två dagar.

  3. Ell skriver:

    ”There’s no such thing as writer’s block. That was invented by people in California who couldn’t write.” ~Terry Pratchett

    Håller nog med. Skrivkramp känns bara som ett fancy sätt att säga att man inte har nån lust att skriva, vilket ju händer oss alla ibland. Men det är ju väldigt sällan en populär åsikt att ha😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s