Att samla erfarenheter

IMG_8645Wikipedia skriver:

Wallraffa är en svenskspråkig beteckning för en journalistisk arbetsmetod där en reporter uppträder under falsk identitet för att på så sätt få material till reportage eller böcker. ”

Jag brukar inte uppträda under falsk identitet så ofta, men däremot använder jag hela tiden situationer som jag själv upplevt till inspiration för mitt skrivande. Idag tänkte jag att vi skulle prata om två viktiga saker. De tillfällen då jag gör det, och de tillfällen där jag INTE gör det.

Tova kan inte spela fiol. Och nu pratar jag om min huvudkaraktär i Forsdansen. Hon har övat och övat och övat och svurit och tappat sugen och hittat den igen. Det är en situation som jag är mycket bekant med eftersom jag själv befunnit mig i den i en 15 år eller så. Jag vet hur det känns att gnida och gnida men bara höra oharmoni. Jag känner till desperationen. De känslorna har jag använt mig av frikostigt när jag skrev boken. Det som skiljer oss åt är att Tova faktiskt försökt på riktigt under en längre tid – jag brukar ge upp efter några veckor. Tova är dessutom helt omusikalisk. En sådan människa som inte hör skillnad mellan falska och rena toner, och helt saknar känsla för takt. Jag är hyfsat musikalisk, i alla fall inte värre än någon annan. Jag skulle kunna lära mig spela vackert om jag bara försökte på riktigt. Det är tveksamt om detsamma gäller Tova. I det här fallet har jag använt mig av en egen erfarenhet, men förstärkt och styrt om den för att den ska passa in i den situation jag beskriver.

Jag har delat med mig av en hel del erfarenheter till mina karaktärer. Jag har gett dem mitt friluftsintresse, och min upplevelse av att tälta i skogen. De har fått ta över min musiksmak när det gäller folkmusik, vilket gör att de till stor del spelar polskor i moll. Lite längre fram i historien får Tova även ta över min typ av umgängeskrets och hon får gå på en hel del av de fester jag hängde på när jag var yngre.

Många av mina erfarenheter finns i mina böcker, men allt som händer i böckerna är inte mina erfarenheter. Mycket av det är påhittat. Ren fantasi från min sida, och det är viktigt. Många kanske läser en bok med en våldsam scen och tänker ”vad har den stackars författaren varit med om egentligen?”, men det är fel tankespår. Det är inte alls säkert att vi har någon som helst erfarenhet i ämnet, men vi har förmågan att föreställa oss. Det är ju det som gör att vi kan skriva böcker. En annan bra grej är att prata med folk som har erfarenheten. Att låna någon annans upplevelse.

Jag sitter faktiskt och samlar erfarenheter i detta nu. Augusti i Småland är kall, och vi bor i ett hus utan värmesystem, med eldstäder som inte riktigt är igång och med fönster som läcker. Det är kallt och jag fryser. Någon gång kommer jag kunna använda den här känslan. Ge den till en av mina karaktärer. Låta den stackaren frysa istället för mig. Sedan kommer jag också kunna låta denne tända en eld, och uppleva hur värmen sprider sig i kroppen och man vaknar upp ur köldförlamningen igen.

Erfarenheter blir allra bäst om det är ens egna, men det är inte alla erfarenheter man bör skaffa sig. Jag kan tänka mig att frysa en stund, det är ju inte skadligt, men jag skulle inte gärna bryta ett ben, eller få ett spjut i axeln bara för att kunna beskriva hur det känns. Jag tror att nyckeln till det hela är att hela tiden vara observant. Att samla. Att kunna ta sina upplevelser och stoppa in dem i ett mentalt arkivskåp för att kunna plocka fram senare, när de verkligen behövs!

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s