Formen

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

 

Min bok Du, bara är en roman med ganska klassisk uppbyggnad. Tre akter, vändningar på klassiska vändningsställen, avslut. En berättare i förstaperson. Jag ska inte säga att det var enkelt att skriva den – för när är det någonsin enkelt att skriva en bok? – men formen var bekant och något att hålla mig i när jag skrev.

Manuset jag skriver på nu heter Saker ingen ser. Det är en novellroman. Inte en roman, för den består av noveller, men inte en novellsamling, för novellerna hänger ihop och karaktärerna har övergripande utvecklingsbågar. Den utspelar sig under ett år och innehåller tolv noveller, en per månad. De är berättade i tredjeperson, med sex olika huvudpersoner. Alla har två noveller var. De här personerna känner varandra, och de återkommer ibland i varandras noveller. Övergripande teman är vänskap, kärlek, sex, ensamhet och just det som titeln avslöjar – saker ingen ser.

Det är en riktigt cool form i mitt huvud, men det är svårt! En av de största utmaningarna är att novellerna faktiskt ska få förbli noveller, och inte bli avsnitt som bara för handlingen framåt. Jag vill att det ska vara korta nedslag, inzoomade ögonblick som visar olika sidor av karaktärerna, och att balansen mellan vad som sägs rakt ut och vad som inte sägs ska vara bra. Jag vill visa hur de här personerna ser på sig själva och varandra på olika sätt, och att de agerar på olika sätt av en anledning. I mitt huvud ser jag framför mig hur en läsare tänker ”jaha, hen gjorde så där för att hen tänker så där som i den där andra novellen!” I mitt huvud är novellerna prickar som blir till en bild när läsaren drar streck mellan dem.

I mitt huvud alltså.

I verkligheten har jag just fått ihop någon sorts sammanhängande utkast, som följer någon sorts form. Några noveller är (läs: kommer att bli) riktigt bra, en del kan knappt räknas som noveller (läs: kommer att hamna i papperskorgen tillsammans med ca 20 andra icke-noveller jag gjort under arbetet med detta manus).

Djupa andetag.

Just nu är mitt manus ute på första testläsningsvarvet. Den senaste veckan har jag gått igenom faserna ”vad kul det ska bli att få beröm för de bästa bitarna” till ”jag hoppas att de fattar att jag inte tycker att det här är klart” och vidare till ”fuck, tänk att någon ska läsa det här”. Just nu befinner jag mig i ett ”tänk vad bra det här kommer att bli när de hjälpt mig att puffa mig i rätt riktning … om det ens går att göra nåt av det här kaoset, varför gör jag det så svårt för mig?”

Det som är bra är att jag vet hur mycket bättre allt blev efter testläsning med förra manuset. Hur varje läsarvarv bjöd på nya tankar, frågor och insikter som gjorde texten och formen skarpare. Det ska bli spännande att se vad mina Annor säger den här gången, och hur de tycker att jag ska ta mig vidare. Vad de än säger kommer det nog att innebära en hel del huvudbry för mig, för jag har en bit kvar innan formen sitter. Men vet ni? Jag ser fram emot det. För även om det är svårt är det något väldigt kittlande i att simma på djupt vatten.

 

 

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Bok två, Debut, Du, bara, författarens hantverk, noveller, Råmanus, Saker ingen ser, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Formen

  1. Åh, jag tycker verkligen att ”Saker ingen ser” verkar är ett jättespännande projekt. Även om det är svårt att skriva på ovanliga former så kan det bli så himla bra när det väl blir bra, och jag är säker på att du kommer att komma dit.

    Det konstiga är att jag har ett manus på nästan samma form som du. Inte exakt samma såklart, men tillräckligt likt för att framstå som en copycat om ca tio år när jag blir färdig.😉 12 noveller som alla sitter ihop med varandra och som utspelar sig i Uppsala. Ung kärlek i flera av dem, hbtq i en. Not kidding. Men där (tror jag) upphör likheterna. Mina noveller utspelar sig nästan samtidigt, under ett par veckor på hösten. Vissa huvudpersoner (de har en novell var) känner varandra väl, andra påverkar någon av de andra på något helt annat sätt, ibland utan att veta om det. Men ändå. Rätt likt. (Jag gör en mental notering om att till varje pris INTE ha några Karin Boye-referenser i mina noveller, medvetna eller omedvetna.😉 )

    Jag känner igen mig i jättemycket av det du skriver. Det är verkligen en väldigt knepig form. Jag började skriva på mitt novellmanus som ett litet och lätt projekt bara på kul, men det var svårare än jag trott. En anledning till att jag inte är klar än, fast det är länge sedan jag började på det, är att jag då inte var tillräckligt hantverksskicklig för att få det att bli så bra som det är inuti mitt huvud. Därför har jag pausat det och jobbat med andra manus emellan. Du var smartare, som skrev ett ”vanligt” manus först.🙂

    Mest ville jag säga: heja heja, jag vet hur knepigt det är att få ihop och jag ser jättemycket fram emot att läsa, både boken när den är klar och fler inlägg om processen.🙂

    /Liv

    • annaahlund skriver:

      Tack Liv!❤ Jag hoppas verkligen också att det blir bra. Just nu känns det coolt men … svårt, hehe. Jag vilar i tanken på att jag har skarpa skrivarvänner som kan hjälpa mig att ställa rätt frågor till texten (och att jag blir bättre och bättre på att andas djupa andetag).

      Ditt projekt låter helt underbart! Vad roligt att de är lika, men ändå olika! Du kommer inte alls att framstå som en copycat bara för att mitt hinner ut först, vi kommer nog båda dra iväg åt olika håll formmässigt när saker slipas. Dessutom tycker jag att det finns ALLDELES för få böcker med tolv noveller och hbtq som utspelar sig i Uppsala, så det finns GOTT om plats på marknaden, tycker jag❤ Hehe, det vore i och för sig jättejätteroligt om du skrev in nåt med Boye😀 Tyvärr har jag fått stryka ner en stor Boye-relaterad darling på grund av att en annan sak skulle funka, men den som kan sin Boye kommer nog att se blinkningar och tematik i alla fall.

      Vad smart att låta manuset få ligga och vänta lite. Jag gjorde samma sak, jag började på det förra sommaren precis efter att jag skickat in Du, bara till förlag (kan fortfarande inte fatta att det inte är längre bort i tid än så), och sen när det blev svårt under hösten skrev jag på andra manusidéer (som vilar i skrivbordslådan nu, hehe). Jag hade nog inte plockat upp det igen nu (pga svårt!!) om inte min förläggare tyckte att det skulle passa bra som andrabok. Det gjorde mig jättepeppad att försöka knäcka den här nöten, men den ger mig verkligen mycket huvudbry!

      Mitt största problem just nu är det där med att jag vill visa så mycket utveckling som måste bli "off camera", för att alla inte är med hela tiden. Men apropå hantverk så tycker jag att det är jättespännande att utforska hur jag kan säga saker med små medel, och göra känslan för en karaktär mer omedelbar. Klurigt, men jag tänker att det här projektet gör mig bättre på det. Och jag gillar verkligen noveller, även om det är svårt att få dem att hänga ihop.

      TACK för heja heja, och heja heja tillbaka till dig! Så roligt att höra om ditt projekt och att vi brottas med likartade grejer. Det känns väldigt roligt att du ser fram emot att läsa, och jag kan bara säga detsamma om din framtida bok!

      Kram/Anna

      • Blinkningar och underliggande tematik är ju underbart. Sånt där som inte är nödvändigt för att kunna uppskatta texten, men som glimtar till och ger en ytterligare dimension för de som ser. Love it!🙂

        Och ja jag håller med, marknaden för Uppsala-noveller är inte på något sätt full. Det finns så mycket fina miljöer överallt som vill bli skrivna. Egentligen är jag inte ett dugg orolig för copy-cat-grejen (dels för att jag på riktigt tror att det kommer att ta rätt många år till innan jag blir klar med just den boken, men framför allt för att alla texter till slut ändå blir sina egna). Jag tycker det är superkul att vi exprimenterar med liknande former. Ärligt talat tycker jag att det är rätt konstigt att inte fler skriver noveller som hänger ihop. Men ja, kanske för att det är rätt svårt.

        Och som sagt, jag ser jättemycket fram emot att läsa din novellroman så småningom!🙂
        Kram,
        Liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s