När det inte blir som du tänkt dig

13934735_1596810507279804_8926557888544550005_n

Det sägs att livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp andra planer.

Om det är något jag lärt mig i år så är det att livet inte går att planera. Jag vet. Den vetskapen borde jag fått redan när jag fick barn. Innan det nya lilla livet anlände hade jag en väldigt tydlig bild av hur det skulle vara. Hur det skulle kännas, vad som skulle hända. Efteråt stod jag där och undrade hur sjutton jag kunde tänka så fel. Med det inte sagt att det blev sämre. Det blev bara annorlunda mot hur jag trodde.

Lite likadant känner jag inför debutantåret. Det som nu – faktiskt – börjar gå in på upploppet. Det har inte alls blivit som jag tänkt mig. Och det är svårt att gå in i någonting helt okänt och veta vilka förväntningar du borde ha. Vad som är rimligt. Just den där rimligheten krockar ofta med verkligheten. Återigen både på gott och på ont. Mycket har varit helt fantastiskt. Bara att få hålla min bok – min alldeles egna bok – i handen var magiskt. Det kändes precis som jag trodde att det skulle kännas. Lika underbart var det att få fira tillsammans med nära och kära på releasefesten. Och att få responsen från de som läst boken – och tyckt om den!
Men jag hade inte räknat med allt det extra arbetet, hur hårt jag skulle vara tvungen att kämpa, alltid med känslan av uppförsbacke, administrationen som höll på att knäcka mig. Väggen som rusade mot mig.

Jag har haft en hel del förväntningar på mig själv. Höga förväntningar. Det skulle inte bara bli en bok, utan två under året. Under sommaren skulle jag skriva uppföljaren till Snack. Så var planen.

Och sedan slog livet till. Sådär som det gör. Istället blev jag gravid.

Och livet tog med ens en helt annan väg.

Jag vet inte om ni testat på att skriva med bultande trötthet och ständigt illamående. Det är inget jag rekommenderar, för er som eventuellt blir lockade av beskrivningen. Det blir minst sagt svårare. Trots allt blev det ett utkast. Ett väldigt hafsigt och osammanhängande sådant. Ett shitty first draft, som en skrivarvän ganska kärleksfullt beskrev det. För trots allt finns det ett utkast. Det finns någonting att jobba vidare med. Förhoppningsvis. Men det beror såklart på vad som kommer hända under hösten, hur det kommer att kännas.

Grejen är att det inte alltid går att styra vad som händer. Och jag tror att det är en viktig lärdom att ta med sig, framför allt när det handlar om debutantåret. Förväntningarna kommer att vara många, och så höga. Många kommer att gå uppfyllelse, andra inte alls. Några kommer förändras helt på vägen. Du kommer att förändras helt på vägen. För det händer ju också andra saker. I det där stora pusslet som vi kallar livet. Saker som påverkar oss. Saker som får det som en gång var livsviktigt att verka litet, nästan obetydligt.

Jag tänker inte lika mycket på försäljningssiffror och att uppföljaren måste bli klar. Jag tänker på att räcka till för ännu en liten person. Att finnas där för de som behöver mig. Jag tänker på hur jag ska kunna behålla det kreativa, andningshålet, utan att det ska kännas som ett krav. Som något som stressar.

Förra föräldraledigheten var min mest kreativa och produktiva period någonsin, trots ett barn som roade sig med att vakna varje timme nätterna igenom. Kanske kommer det bli likadant nu. Eller så kommer jag inte kunna skriva ett ord.
Det enda jag vet är att det kommer förändras. Tiden som inte finns kommer att dyka upp igen. Någonstans längre fram. Ingenting är konstant, utom kanske just det, att allting förändras.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det enda jag förväntar mig är att det inte kommer att bli som jag tror.

Precis så som det här året har varit.

 

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Bok två, Camilla Linde, Debut, debutantåret, Rimligheter, Uppföljare. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till När det inte blir som du tänkt dig

  1. Hannibal skriver:

    Jepp, livet tenderar att gå sin egen väg…

    …och det är väl en jävla tur det!

  2. Wow, stort grattis till det nya lilla livet! 😀 Nästa bok kan nog vänta en liten stund utan att det gör något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s