Gästblogg: Joseph Davis

joseph1Jag hör min egen pinsamma brytning medan jag läser högt, men just den här kvällen struntar jag i det. Det här är för viktigt att tveka. Boken jag läser är på fel språk (svenska) och kommer vid fel tillfälle – den skrevs för en tonåring som var dubbelt så gammal som den trötta pojken som sitter i mitt knä. Sidorna saknar de roliga bilderna som pojken tyckte så mycket om när hans pappa läste Lucky Luke för honom. Nu ligger pappans korshalsband vid lampan på nattduksbordet bredvid oss medan vi utforskar en ny och magisk värld med Markus av Trolyrien. I himlen behövs korset inte längre.

Av någon anledning har min bortgångne väns son än en gång valt den här tonårsfantasyromanen över Lucky Luke och Asterix. Han kan inte få nog, trots min trevande svenska och trots att jag måste stanna då och då för att förklara all ironi och allt annat en sjuåring inte kan förväntas förstå. Jag läser ett helt kapitel, och då vill han ha ett till. Egentligen ska jag få honom att sova, men ändå blir det två kapitel. Det här är viktigt.

Kan fantasy göra skillnad? Det trodde jag när jag skrev boken. Egentligen är den verklighetsbaserad fantasy – berättelsen föddes vid en sjukhussäng i Karlstad, där en femtonårig vän till mig låg i flera veckor efter en svår skidolycka. Jag ville ha någonting att läsa högt för honom medan han låg där. Det skulle vara något roligt och spännande för att bryta upp sjukhustristessen. Det skulle vara en berättelse med en poäng, som hjälpte honom att hitta hopp och uthållighet under den långa, smärtsamma återhämtningsprocessen. Handlingen kom att börja i en sjukhussäng och fortsätta i en värld av magi och humor.

Under våra lässtunder blev min unga vän min första korrekturläsare. ”En salivfläck heter det, inte ett salivfläck” sa han när vi pratade om karaktärernas egendomliga sätt att hälsa artigt. Undan för undan fick han tillbaka rörligheten i sin arm och sitt ben. Undan för undan fick jag tillbaka rörligheten i min penna, som hade blivit förlamad i den katastrofala övergången från engelska till svenska. Vi läste tillsammans, och vi läkte tillsammans. Min skadade vän klev upp ur sängen och sedan upp ur rullstolen, och sedan lämnade han kryckorna bakom sig. ”Markus av Trolyrien” blev färdigskriven och klev ur datorn och in till lektörsläsning hos ett svenskt förlag. ”Nu ska jag lära mig att skriva ordentligt”, tänkte jag. ”Någon dag ska jag ge ut en bok på svenska”, vågade jag hoppas.

Förlaget slipade och putsade mitt grovhuggna manus och hittade någonting i det som glänste. Nu, flera månader senare, sitter jag med en sömnig sjuåring i knät och läser ur en inbunden bok som kommer att släppas på Bokmässan i Göteborg. De senaste veckorna har jag varit orolig för boken. Förlaget är inte bland Sveriges största. Kommer ”Markus av Trolyrien” att bli läst? Den långa redigeringsprocessen och all positiv feedback från unga läsare har hjälpt mig att kunna se det som glänser i berättelsen. Kommer någon mer än jag och testläsarna att se det?

Men just ikväll, medan jag läser högt för den här pojken, medan pappans kors vilar på bordet bredvid oss, kan jag inte känna någon oro. Det här är viktigt, viktigare än bokutgivningen och viktigare än mina författardrömmar. Just nu kvittar det om ingen annan någonsin läser ”Markus av Trolyrien”. Pojken ler och skrattar medan Markus lär sig om uthållighet och hopp. Efter kvällens andra kapitel kommer det att bli en kort läsning från Bibeln och sedan en godnattbön, och då ska han få sova tryggt och lugnt i sin varma säng.

Kan fantasy göra skillnad? Jag vet inte, men att läsa högt för ett barn som behöver stöd, ett barn som är sjukt eller ledset och behöver en trygg vuxens hjälp att se något annat än hopplösheten – testa själv så får du se.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s