Gästblogg: Petra Sandberg Holstensson

gastbloggJag har, liksom så många andra, närt en dröm om att bli författare och den drömmen har jag haft sedan jag var liten. Jag minns att min bästa vän knäckte koden och lärde sig läsa redan vid tre – fyra års ålder, jag var några år äldre än henne, väldigt imponerad och lite avundsjuk.

När jag väl började skolan och skulle lära mig läsa och skriva så visade det sig att det inte var så lätt som jag hade hoppats. Bokstäverna hoppade runt på pappret framför mig och jag fick inte ihop något vettigt av dem. Det var som en stor tung järndörr som stod på glänt och jag kunde kisa in i springan och se en helt magisk värld som jag så gärna ville bli inbjuden till.

Jag minns den första meningen jag lyckades ljuda mig genom och faktiskt förstå vad det stod: ”För god mat.” Kanske en knepig första mening men den stod på sidan av papperskassen från vår lokala mataffär. Min dagmamma Eva och jag firade med fika och högläsning.

Jag började göra små bokhäften, skrev dagbok och byggde teaterscener av kartong och skrev pjäser. Jag läste massvis av böcker men det tog tid, bokstäverna lurades fortfarande en hel del med mig, lyckligtvis jag var envis. Jag fick min första skrivmaskin när jag konfirmerades och jag skrev och skrev. Jag skulle bli författare. Böcker, skrivandet och min fantasi vävdes ihop till en fantastisk tillflyktsort för mig och jag älskade fantasins värld.

Någonstans på vägen lade jag skrivandet åt sidan. Självförtroendet tröt, vem skulle vilja läsa mina berättelser? Jag stavade som en kratta och jag vågade inte låta någon läsa det jag skrivit. Skrivandet avtog men tanken levde kvar inom mig och pockade på uppmärksamhet och en dag för snart åtta år sedan påbörjade jag det första embryot på det som sedan skulle bli min debutroman. Jag skrev kanske tjugo sidor under två-tre veckor. Självförtroendet svek ännu en gång och jag lade projektet på hyllan. Igen.

Under sommaren 2013 gick jag med i skrivgruppen ”Författare på Facebook.” Tankarna på att skriva ville liksom inte släppa taget om mig och visst satt jag ned och skrev ibland, nästan i smyg. Jag hade inga planer på att skicka in något, jag ville bara hålla skrivandet i liv, ge mig själv en stund i veckan som bara var min då jag ville göra något bara för mig.

Jag påbörjade massvis med projekt men kom hela tiden på nya. Jag hade inga verktyg för att slutföra utan bara skrev det som kom. Att aldrig lyckas slutföra något projekt och bara följa min kreativitet in i nya var ganska nedslående, jag kom ingen vart.     Då hittade jag Ordberoende Förlags tävling #Älskanoveller 26 nyanser av Sverige och tänkte att det var dags att sluta fega ur. Det var första gången jag hade en idé på ett projekt som jag också slutförde. Jag mådde fysiskt illa när jag skrivit klart och skickat in min novell och förbannade mig själv högt och lågt, varför utsatte jag mig för detta. Sedan kom svaret, jag kom med!

Det blev en vändpunkt för mig i mitt skrivande. Jag dammade av ett gammalt projekt och pa-andra-sidan-vaxer-grasetbörjade planera. Skulle det bli någon bok så var jag tvungen att sätta mig på rumpan varje dag och skriva. Manuset skulle knappast skriva sig själv bara för att det låg där i en mapp i datorn och mös tillsammans med andra påbörjade, bortglömda projekt. Sagt och gjort. Jag satte upp en mental deadline på ett år och sedan skrev jag minst en timme varje dag, ofta mer.

I datorn hette projektet ”Sandra” och i augusti 2014 skrev jag klart och tog en månads paus innan jag började redigera. I december samma år så skickade jag in manuset till flertalet förlag. De första som hörde av sig var väldigt intresserade men gav inte ut några fysiska böcker. Jag ville inte säga ja men vågade knappt säga nej, tänk om just de var min stora chans och jag tackade nej… Jag drog ut på svaret.

En solig men kall januaridag stod jag på tågstationen i Örebro och mobilen ringde. Jag minns knappt samtalet alls men det hela gick ut på att någon ville ge ut min bok. Jag lade på och tänkte att det var ett skämt men inom en vecka kom ett kontrakt hem i brevlådan. Min bok skulle ges ut som en fysisk bok. Jag läste avtalet och tyckte det lät bra men vad kunde jag om avtal? Flera avrådde då det rörde sig om ett hybridförlag men jag tänkte att jag skulle chansa. Ibland måste man våga chansa. Jag har inte ångrat mig en sekund.     Under ett års tid jobbade vi med att förädla mitt manus, jag och förlagets lektör och redaktör. Jag trodde att det aldrig skulle bli klart. Om någon tror att man är klar när man satt punkt så är det långt ifrån sant. Det går att ändra och redigera i all evighet. En dag måste man bara bestämma sig för att släppa och våga lita på berättelsen.

vildas-vilda-benI juni 2015 kom den äntligen, min debutroman ”På andra sidan växer gräset” (Calidris förlag) och mitt förlag lyckades sälja in den centralt till Akademibokhandeln. Det betyder att den nu finns i fysiska butiker över hela landet. Magiskt. Nu finns boken där ute, bland tusentals andra böcker. Känslan i magen varje gång jag går in i en bokhandel och ser min bok, eller får ett meddelande på sociala medier från läsare är helt obeskrivlig. I augusti 2016 släpptes min första barnbok ”Vildas vilda ben” på Idus Förlag.

Och visst kan man tänka slutet gott allting gott men det finns så otroligt mycket att berätta om när det gäller detta år som debutant. Hur syns man? Hur marknadsför man sig? Vad händer nu? Skriver jag på något nytt osv… jag skulle kunna skriva minst tusen ord till men vem vet, det kanske jag får tillfälle att berätta om någon annan gång. Mitt tips är: Ge aldrig upp, utslitet men så sant. Kan jag så kan du. Sitt ned och skriv, kontinuerligt, ingen berättelse kommer skriva sig själv, det är du som måste göra jobbet.

Är du nyfiken på mig, mina böcker och mitt skrivande så följ mig gärna på sociala medier: Facebook: Petra Sandberg Holstensson – Författare (Sök på: @sandbergholstensson)

Instagram: petrasandbergholstensson

Hemsida: http://petrasandbergholstensson.hemsida24.se/

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gästblogg: Petra Sandberg Holstensson

  1. emmavallin skriver:

    Nyttiga råd🙂. Lycka till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s