Spänd förväntan

GB_Karl_Modig_1

För några veckor sen skrev jag om när jag insåg att jag inte var nöjd med uppföljaren till Superkrafter – på gott och ont (Som förövrigt hade arbetsnamnet Superkrafter – En andra chans hehe). Så sen dess har mitt fokus helt och hållet legat på att skriva ett annat projekt. Det har varit utmanande och väldigt … annorlunda, men nu tror jag att jag börjar närma mig slutet.

 

Det är en rätt rolig bok om att hantera sorg, tror jag. Det handlar om hur sorg ibland kan vara orättvis (inte helt säker på just det ordvalet). Och med det menar jag när två personer blir ledsna, men en person blir mer ledsen än den andra. Så den mindre ledsna personen måste ta hand om den mer ledsna personens sorg och kan därför inte hantera sin egen sorg. Den handlar en del hel om känslan av att man vill säga hur det egentligen är men att man inte har rätt ord att sätta på känslan. Och om stigmat kring psykisk ohälsa.
Jag vet, det låter deppigt. Men den är rätt rolig också! Främst på grund av huvudpersonens tendenser att tvångsskämta om allt möjligt. Alltså, så fort det är en jobbig/sorglig situation så känner huvudpersonen att han måste dra ett opassande skämt.

Jag håller just nu på och försöker komma på en bra hiss-pitch till boken. En sammanfattning på två-tre meningar som berättar vad boken handlar om, men jag har inte riktigt kommit på det än.Det här brukar jag säga när jag ska förklara vad boken handlar om:

Josephs storebror har dött och hans storasyster är paralyserad av sorgen. Joseph måste, som lillebror, ta hand om sin storasyster och skjuter iväg sin egen sorg. Samtidigt försöker han att slå igenom som standup-komiker och hans ex-flickvän kommer tillbaka in i hans liv.

Vad tror ni? Funkar det som hiss-pitch? Jag är lite osäker, men det är kanske för att jag inte är helt klar än. Jag vet inte.

I alla fall så känner jag mig grymt nöjd just nu. Jag var rätt trött på projektet men i lördags skickade jag iväg den till några testläsare och redan på söndag kväll fick jag respons från Christine Lundgren (Shoutout: författare till Jag lever, tror jag. Läs den!!) och nu är jag otroligt pepp på att ge mig in i projektet igen.

Det här var egentligen tänkt att bli ett inlägg om test-läsare, men det ballade ur. Hoppas ni fick ut något av läsningen ändå. Ha det bra!

 

Det här inlägget postades i Debut, Karl Modig. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Spänd förväntan

  1. Ping: Mellanfaser | Debutantbloggen

  2. Ping: Gott och blandat | Debutantbloggen

  3. Ping: Det nära | Debutantbloggen

  4. Låter kul. Jag kommer tänka på en annan författare. Har du läst Jonathan Tropper? Han har rätt ”tunga” ämnen som han skriver rätt roligt om. Eller skruvat kanske är ett bättre ord… Iaf, ett tips.

  5. Josefine skriver:

    Jag tycker att din pitch ger en känsla av att boken kommer vara lite skruvat rolig. Alltså inte helt uppenbart rolig men underliggande rolig. Typ. Jag gillar den! Jag får genast en bild av Joseph i huvudet🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s