Ett båthus och en nyårsnatt

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Vissa delar av Du, bara skrev jag om en miljard gånger. Förutom att jag ändrade handlingen helt från ungefär mitten av boken och framåt två gånger finns det också några scener som existerar i så många versioner att det nästan är löjligt. En sån är båthusscenen, för er som läst. Det är en av mina favoritscener. Jag ska inte spoila den ifall någon har tänkt läsa boken, men det är en scen full av känslor och stämningar och en fysisk grej som jag ville att läsaren verkligen skulle känna.

Båthuset var en miljö jag tidigt kom på att jag ville använda, redan innan jag visste vad som skulle hända där. I en riktigt tidig version av manuset (där John större delen av boken var ensam på landet och Frank bodde i grannstugan, var hjärtsjuk och gillade kaffe) gjorde jag en så mysig scen när de skulle övernatta i båthuset. Det regnade och de hade med sig filtar och termosar och grejer och John oroade sig för att Frank som redan var lite kall skulle bli för kall, vilket han blev, vilket gjorde att de gick hem till John och det hände en grej.

Så här i efterhand känns det som om jag gör fanfiction på mig själv när jag berättar om det. Men det roliga är ju att alla de här ”extrahistorierna” skrevs först, när jag försökte ta reda på vad boken skulle handla om. Handlingen har aldrig varit det primära för mig, jag är alltid mycket mer intresserad av karaktärer, relationer, stämningar och känslor. Därför är jag inte rädd för att kasta idéer när jag kommer på något bättre, för det jag byter ut är ofta ”bara” handlingen. Det jag gillar hos karaktärerna och stämningen i scenen får vara kvar, och slipas fram mer och mer i varje ny version.

Lite så tror jag att det är med början av manuset jag skriver nu, Saker ingen ser. Den finns i många versioner. I några av dem har en av karaktärerna just blivit lämnad av sin flickvän, i några andra funderar hen på att lämna sin flickvän, i några diskuterar kompisgänget nyårslöften till sig själva, i en annan ger de varandra nyårslöften på små lappar. Ett tag blev de osams, ett tag hände ingenting. De allra flesta versionerna utspelade sig under en nyårsnatt hemma hos en av karaktärerna. Just nu testar jag en version som utspelar sig i skolans aula under första dagen efter jullovet istället, och använder en ny fokalisator (karaktär vi får uppleva omgivningen genom).

Phu. Eftersom det är starten på boken är det viktigt att läsaren dels får en känsla för själva historien och karaktärerna, men också att det faktiskt händer något som gör att läsaren vill fortsätta läsa. Det som är bra med att jag skrivit den här novellen i tusen versioner är att jag jobbat mig fram till vilken info som behöver vara med för att grunda för andra saker senare i boken, så att jag nu kan koncentrera mig på det där med handlingen.

bo%cc%88rjan

 

Jag är ett stort fan av listor. Min tanke nu är att jag kommer att ha lättare att få handlingen att falla på plats när jag har mejslat fram allt det andra. Lite på samma sätt som med båthuset. Alla miljoner versioner fick mig att komma fram till vilken känsla jag ville ha, och sen kunde jag lägga handlingen tillrätta efter det.

 

 

När det var dags att slipa båthusscenen kände jag karaktärerna väldigt väl, och visste hur de skulle reagera på varandra. Nu har jag börjat lära känna mina nya karaktärer mer och mer, och vet hur de pratar och vad de tycker om varandra. Det gör att jag inte behöver använda handlingen för att utforska det, utan kan etablera relationerna direkt, eftersom jag vet vad jag vill ha med.

Sånt här är intressant, tycker jag. Och det är spännande att bli mer och mer medveten om min egen process.

 

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Bok två, Debut, Du, bara, författarens hantverk, noveller, Saker ingen ser. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ett båthus och en nyårsnatt

  1. Det är alltid så inspirerande att läsa om hur du förhåller dig till handling. Jag är likadan som du i det fallet, det är inte handlingen som är grejen för mig, utan stämningarna och karaktärerna. Däremot har jag (hittills) hanterat det nästan tvärt om jämför med dig: jag klamrar mig desperat fast vid de handlingsfragment som jag lyckats skaka fram. (Dessutom har jag den senaste tiden ”fuskat” genom att skriva poesi istället, där kommer man undan med betydligt mindre handling…) Ditt sätt verkar oändligt mycket bättre, och dessutom roligare. Jag skulle behöva göra lite mer som du för att få mina prosaprojekt att lyfta tror jag. Så tack för att du visar att det går på det här sättet också!
    /Liv

  2. Det är så kul att ha fått vara med genom hela processen den här gången. Kom ju in efter ett tag senast. Att skriva om massor är ju så frustrerande och så roligt. Jag passar ju på att byta process mellan alla böcker, det är inte direkt tidseffektivt.😀

  3. Maria skriver:

    En miljard gånger? Och så blev det jättebra sedan! Det är fantastiskt. Tips på hur en behåller hoppet uppe under tiden? Liksom gör själva skrivandet till den roliga grejen, inte resultatet? Du verkar vara en sådan passionerad skribent, det gillar vi. Tack! /Tvivlar i dag

    • annaahlund skriver:

      Hehe, det kändes som en miljard ibland, men det kanske var att ta i😉 Tack!❤ Det går trögt för mig också ibland, kanske ska sägas. Men jag märker att det ger mig energi att ta vara på de element som jag tycker är roligast (karaktärer, relationer, dialog, stämningar, känslor) i en scen, och bygga runt det. Typ "vad skulle kunna få den här karaktären att känna så här?" och sen testa olika scenarier. Jag tycker att skrivandet blir som roligast när det känns som om jag leker med mina karaktärer. Då känns omskrivningarna mest som ett sätt att få stanna kvar ännu längre i det som är kul snarare än att pressa fram resultat. Jag tror att jag kanske har lite samma ingång som en fanfictionförfattare, typ "vad händer om de här karaktärerna gör det här?" snarare än "nu ska jag sätta mig och skriva ett kapitel" (vilket jag också tänker ibland, men det går inte lika bra). Ärligt talat blir jag lika förvånad varje gång saker faller på plats när jag "bara lekt", men jag tycker själv att allt blir mycket bättre när jag haft den ingången. Idéer brukar föda idéer. Och leken gör det väldigt kul på vägen🙂

      Folk har så olika processer, så jag vet inte om jag kan ge ett bra tips som funkar för alla, men jag tror mycket på ingången att hitta det som känns kul och utgå ifrån det. Strukturen brukar komma allteftersom för mig (och handlingen också uppenbarligen, hehe), om jag börjar med det som känns roligast och sen bara skriver på för att jag gillar att låta karaktärerna babbla och ha en massa känslor. Det blir ju spännande för mig att se vad som händer för karaktärer jag tycker om (på samma sätt som när jag läser en bok med karaktärer jag tycker om), och det gör att jag vill skriva för att få reda på hur det ska gå för dem. Så skulle jag ge ett tips skulle det vara just att försöka leka med det som känns allra mest lustfyllt, och sen utgå ifrån det. Stort lycka till!

      • Maria skriver:

        Tack snälla du för ditt svar! Det fick mig att uppochhoppa, och så sitta ner igen. När jag rättat till alla ologiska luckor i min (psykologiska) deckare, ska jag ha play date med karaktärerna!

  4. kuggekugge skriver:

    Alltså när jag läser om hur du jobbar känner jag att jag på nåt sätt fuskar mig genom mina manus, haha. Men du har verkligen koll på allt, det är imponerande (och där det ofta brister för mig).

    • annaahlund skriver:

      Haha, men åh, jag känner ju att JAG fuskar! Folk ba ”vad handlar boken du skriver om?” och jag ba ”eeeeeh….. jag vet inte?” Så jag har inte riktigt koll på ALLT😉 Men jag tycker att det är roligt att jobba med just karaktärer och stämningar, och detaljer jag vet ska få betydelse senare gör att jag kan bygga handlingen runt att plantera dem tidigare i manuset. Sånt är jag mycket hjälpt av. Men jag tror att alla processer är kaos på olika sätt!

      • kuggekugge skriver:

        Haha så typiskt att ”alla” känner att de på nåt sätt fuskar eller låtsas. Som du säger handlar det nog bara om olika sätt att jobba på, gräset är grönare på andra sidan liksom. Men det är fint om en kan lära sig av hur andra jobbar och kanske kunna införa en liten del av det i det egna skrivandet!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s