Presentationer och revolter


Idag ska vi diskutera två saker.

För det första var jag ju inbjuden som författare till bibliotekets författarkväll här i stan. Jag och en annan debutant skulle presentera våra böcker och förhoppningsvis sprida lite läslust. Jag är en människa som mår bäst av att få vara lite spontan. Att läsa efter manus är inte riktigt min grej. Men jag hade i alla fall skrivit ner en serie stödord och gjort upp en plan, så jag visste hur mitt pratande skulle vara upplagt. Jag känner faktiskt att jag börjar lära mig att presentera boken nu. Det är så viktigt att kunna göra, dels för andras skull men också för ens egen. Det är först nu när jag pratat en del om boken som jag vet vilka delar som är bra att lyfta fram, och det är först nu när slutet på trilogin närmar sig som jag verkligen kan sammanfatta hela planen som något annat än en känsla eller vag idé. Jag har också hittat ett bra stycke för högläsning, så snart har jag en hel show slipad och klar inför framtiden. Det gick bra att prata om boken, den blev väl emottagen och jag kom ihåg i alla fall lite av det där som jag lärde mig en gång om hur man ska tala inför en folksamling. Tur att jag aldrig haft scenskräck!

Vidare till nästa sak. Skrivandet av tredje boken drar ut på tiden. Jag gör pauser hela tiden, för jag måste fundera. Jag känner så väl igen den här processen från när jag skrev det sista på Forsdansen. Problemet är som jag varit inne på tidigare att mina karaktärer revolterar mot mig. Visst, det är inga stora grejer de gör, men plötsligt sitter jag med en stämning som dragit iväg åt oväntat håll, ord som sagts ett par scener för tidigt och karaktärskemi som inte går att ignorera. Allt det här ställer till det för min planering, och därför måste jag hela tiden pausa och tänka efter. Vad hände i den här scenen? Vad fick jag som betraktare reda på? För det är just det som är grejen. Jag är inte skapare till den här trilogin. Min uppgift är inte att hitta på vad som ska hända. Min uppgift är att placera olika personligheter i olika sammanhang och betrakta intrigens utveckling. Att nedteckna. Föra vidare det som ingen annan än jag kan se. Och det är av yttersta vikt att jag inte försöker bestämma. Att jag låter karaktärerna sköta sig själva. Att historien får dra iväg i sin egen riktning. Det är bara då det blir sådär bra. Det ska bli så hemskt spännande att få se hur det ska sluta!

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Presentationer och revolter

  1. annaahlund skriver:

    Det här känner jag också igen mig mycket i! Roligt, men såå enerverande när deadline kryper närmare och jag vet vet hur mycket jobb det är kvar innan de är klara, hehe🙂

  2. Lovisa W skriver:

    Jag känner igen det där att inte kunna styra över det som händer. Mina karaktärer tar också över hela tiden och ändrar på rätt vitala saker😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s