Det här med följebrev

charlotteHur skriver man det perfekta följebrevet? Det känns som en nästan lika frekvent ställd fråga på författarforum som Hur blir man utgiven?

Debatten brukar gå varm, vad ska vara med och vad ska inte. Vissa påstår att vikten av följebrevet är ENORM. Att det kan hjälpa eller stjälpa. Följebrevet är nämligen det första förlaget ser – och kanske det enda. Snacket brukar nämligen summeras till att om man skriver ett dåligt följebrev så finns det en risk att manuset blir bortsorterat innan det ens läses. Då har allt det du kämpat för försvunnit på grund av en dåligt skriven sida.

Nu tror jag inte att det är så. Förlagen är inte dumma, de riskerar att gå minste om guldkorn om de ratar manus enbart på grund av följebrevet. Naturligtvis kikar de lite i texten också, läser kanske inledningen och spanar in slutet. Manuset är det som kommer göra dig utgiven, ett bra följebrev kanske kan sätta förläggaren/redaktören/lektören i rätt stämning innan de börjar läsa med det kommer aldrig vara det som får dig utgivet (och här får jag stöd av mitt förlag!).

Så, för att lätta lite på er eventuella följebrevs-ångest tänkte jag dela med mig av mitt eget följebrev. Det jag skickade med Middagsmörker när det blev antaget. Det är inte ett perfekt följebrev, långt ifrån, men det är just det som är min poäng. Jag blev utgiven i alla fall!🙂

Hej!

Nåjder, andar, magiska trummor och parallella världar. Det skrivs väldigt lite om den samiska mytologin trots att det finns så mycket spännande att hämta där. I mitt manus Middagsmörker blandas ungdomsproblematik med samisk kultur och mytologi i ett magiskt äventyr. Det är Cirkeln möter Sms från Soppero och utspelar sig i fiktiva Idijärvi sameby bara två mil från den finska gränsen.

Sextonåriga Ailis liv vänds upp och ner när hennes pappa dör i cancer. Hon tvingas flytta 180 mil bort till sin mammas barndomshem, en sameby mitt i de norrländska skogarna, för att bo tillsammans med en morfar hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Aili känner sig som en utböling bland snö och renar. Men så börjar märkliga saker hända i byn. En vit varg, en rödhårig flicka och ett magiskt kall gör att Ailis liv aldrig mer blir sig likt och utan någon förberedelse kastas hon rakt in i en flera hundra år gammal samisk konflikt. Snart inser Aili att hon är mer same än hon någonsin kunnat tro och att det finns saker som är värda att offra livet för även om det man hållit kärt redan är borta.

Middagsmörker är (sub)urban fantasy för ungdomar och unga vuxna.

Jag heter Charlotte Cederlund, är 32 år gammal och arbetar som brandingenjör i Malmö. Jag har tidigare fått två noveller publicerade i antologierna Att leva sin dröm (ALF bokförlag, 2012) och I varje ångetag (Andra världar förlag, 2014). Skrivandet har alltid varit en passion och det är något jag satsar helhjärtat på. Jag ser med glädje fram emot alla de delar som ingår i författarskapet, såväl skrivandet som samarbetet med redaktör samt marknadsföring och försäljning.

Arbetet med min nästa roman är redan igång. Mer om mig och mitt skrivande finns att läsa på bloggen http://www.charlottecederlund.se.

Jag har skickat manuset till flera förlag.

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Det här med följebrev

  1. Skriviver skriver:

    Å vad roligt att få läsa ditt följebrev! TACK! Det är så himla få som delar med sig så det känns lite som en sorts hemlig klubb – bara de som redan skrivit ett och blivit antagna vet hur man gör🙂 Tror precis som du att det inte alls är så sjukt viktigt hur följebrevet är, det viktiga är manuset.

    • charlottecederlund skriver:

      Ja, visst är det – minns att det var precis vad jag tänkte när jag skulle skicka första gången. När det handlar om CV och personligt brev i jobbsökarsammanhang finns det oändliga resurser, men inte när det kommer till bokbranschen. Kul att du uppskattade att jag delade med mig!🙂

  2. Kristina W skriver:

    Tack för att du delade med dig av ditt följebrev! Önskar att fler skulle göra det🙂

  3. Ell skriver:

    Åh, älskar att läsa följebrev! Som den Ravenclaw jag är gjorde jag veckor av research inför mitt första följebrev och det är så himla svårt att hitta folk som faktiskt vågat lägga ut sina, så det här var kul att läsa. Det går ju rykten om att Jonas Jonasson blev utgiven enbart pga sitt följebrev, men det är nog bara en skröna för att riktigt spela upp betydelsen av följebrev. Jag tror följebrev kan vara ett bra sätt för förlagen att se om personen som skrivit den kan beskriva sin roman rimligt och kortfattat, om hen skriver fyra sidor om hela handlingen kanske de känner sig lite tveksamma till ett samarbete med personen även om boken är helt okej typ. Jag tror inte de är en make it or break it-grej men ett bra följebrev skadar ju knappast!

    • charlottecederlund skriver:

      Haha, vad gullig du är som researchade i flera veckor!❤ Självklart skadar aldrig ett bra följebrev, det jag sätter mig emot är den här hetsen som verkar vilja ge följebrevet lika stor vikt som manuset. Och det köper jag inte. För du kan ha skrivit ett hur bra följebrev som helst, håller inte manuset blir du ändå inte utgiven. Och sen vill jag gärna tro att OM du skrivit ett skitbra manus då kommer du inte skriva världens sämsta följebrev, och fixar du bara ett som är hyffsat tror jag att saken är biff!😛 Jag tror också att Jonas Jonasson-grejen är en skröna, jag menar – Hundraåringen är en skitbra och unik bok. Någon hade märkt det förr eller senare ändå!

  4. Bara hittepå skriver:

    Så intressant att läsa ditt följebrev. Tack för att du delar med dig!

    Jag funderar på om följebrevets betydelse kan påverkas av var någonstans man ligger på skalan. Kanske ökar inte chansen att bli antagen särskilt dramatiskt bara för att man arbetar sig upp från en sjua till en nia, medan att gå från en trea till en femma kan hindra att man blir bortsorterad direkt? Om jag vore förläggare skulle jag i alla fall dra öronen åt mig om följebrevet var riktigt dåligt (i betydelsen knappt läsbart).

    Förresten, om du vill se hur det skyltades med Middagsmörker i Frankfurt så finns den med på ett litet hörn borta hos mig.

    • charlottecederlund skriver:

      Jag tror absolut att följebrevet kan ge en liten skjuts åt både det ena eller det andra hållet. Är man extremt charmiga och sätter alla toner i följebrevet kanske manuset läses med extra intresserade ögon, och kan man knappt läsa följebrevet så kanske manuset ratas efter några kik i texten. Men jag tror inte att följebrevet någonsin kommer få dig utgiven, det kan bara ditt manus göra. Och jag tror också att de flesta av oss som skrivit ett tag ganska lätt kan få ihop ett hyffsat följebrev (som mitt tex.) och då tror jag definitivt att det är manuset som får tala för sig själv!🙂

      Ja, vilken fin bild!!! Tack för att du tipsade!❤

  5. Carola skriver:

    Jättebra inlägg Charlotte! Tack för att du avdramatiserar det här med följebrevets stora vikt om att ett manus blir antaget eller inte! Det är bara att tänka lite logiskt, varför skulle ett förlag riskera att slänga ett oläst manus pga ett följebrev som kanske upplevs som osammanhängande, för kort, för långt, pladdrigt, osakligt osv? Writers Digest visar exempel på följebrev men det ger mycket mer när svenska författare vågar dela med sig av sina följebrev. Det avtäcker den mystik som jag tycker legat över följebrevens innehåll av utgivna författare. Så tack igen Charlotte för ett superbra inlägg!!🙂

    • charlottecederlund skriver:

      Tack Carola!❤ Jag har själv varit så irriterad över orimligheten av följebrevets påstådda storhet. Det är som om någon skulle anställa en efter att bara ha tittat på ens CV och inte bry sig om att göra en personlig intervju. Det händer ju inte! Nej, skriver man ett bra manus blir man till slut utgiven (well, vi som skriver fantastik har det kanske liiiiite tuffare där) – och då beror det på manuset och inget annat (om man inte är känd redan innan förstås, då är det en helt annan grej! :P)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s