Första och andra inskicket

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Mitt manus ska lämnas in till min förläggare om en vecka. Ni som följt mina inlägg här vet att det har vuxit en del de senaste månaderna. Ganska länge tänkte jag att det skulle vara tolv noveller som utspelar sig under ett år, men efter testläsarkommentarer kom jag fram till att den övergripande historien och karaktärerna kommer mycket bättre till sin rätt om jag ställer in mig på betydligt fler noveller.

Så jag gjorde en planering, behöll ramen (ett år) och kom fram till att jag skulle behöva mellan fyrtio och femtio noveller för att mina dramaturgiska bågar för alla karaktärer skulle funka. En del noveller har varit lätta att skriva, andra har jag skrivit i tio versioner med olika handling innan jag kom på vad jag ville ha. Det har varit som det brukar vara för mig, med andra ord. Mycket sandösning innan guldkornen kommer fram.

Det finns en hel del hål kvar att fylla innan manuset hänger ihop. Det stressar mig, men jag har gjort en plan för veckan, och jag hoppas att det kommer att funka. Den går ut på att jag tar en årstid i taget, och försöker fylla i luckor, även om allt inte blir klart (eller bra). Det som känns viktigast i det här läget är att manuset blir såpass sammanhängande att helheten syns, så att vi kan diskutera vad som behöver förtydligas och ändras, och vad som ska vara kvar.Ärligt talat tycker jag att det är rätt jobbigt att veta att jag kommer att behöva lämna ifrån mig något som inte är klart. Du, bara fick beröm för att det var det färdigaste manuset förlaget fått in på många år, och även om jag sög åt mig det berömmet i stunden har det nog blivit ett litet tankespöke för mig nu. Jag gillar att göra saker noga. Jag gillar att känna att det jag lämnar ifrån mig är bra, och klart. Manuset till Saker ingen ser kommer inte att vara klart när min förläggare får det på sitt bord. Vissa delar kommer att vara så ofärdiga att perfektionisten i mig typ vill stå bredvid när hon läser och säga ”alltså, bara så att du vet tror jag inte att det där är klart.”

Men vet ni? Jag tror att det är precis där processerna för bok ett och bok två skiljer sig åt, i alla fall när ett förlag är inkopplat. Första gången var det nödvändigt att boken var så klar som det bara gick när de skulle läsa, eftersom syftet med inskicket var att visa vilken bra bok jag hade skrivit och att ge dem ett första intryck av mig som författare. Nu vet de vad jag är kapabel till, och vet att jag inte kommer att nöja mig förrän slutresultatet blir minst lika bra som första boken blev. Skillnaden är att vi den här gången jobbar tillsammans mot samma mål redan i det här stadiet.

Även om perfektionism-grejen skaver lite så känns det väldigt kul att skicka in manuset. Nu när vi jobbat tillsammans i en bokvända vet jag vilka skarpa människor jag har att göra med, och jag längtar efter att få höra vad de tycker och tänker om allt. Jag längtar efter att diskutera storyn och karaktärerna med min förläggare, längtar efter att se vad min redaktör hittar för knasigheter och vad hon kan lära mig för språkmojs den här gången, och jag längtar efter att se vad min omslagsdesigner väljer att göra med framsidan.

Snart är det nämligen inte bara ett manus längre, utan något som är på väg att bli en andrabok. Och det känns riktigt, riktigt coolt.

 

Det här inlägget postades i Bok två, Debut, Saker ingen ser, skicka till förlag. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Första och andra inskicket

  1. Skriviver skriver:

    Ooooh, det ÄR ju verkligen riktigt, riktigt coolt. Och inte bara det där att det är coolt med en andra bok. Det coolaste av allt är ju att det är din andra bok och att DU HAR SKRIVIT DEN PÅ ETT ÅR! Gudars skymning det är ju så att man nästan svimmar. Hatten av. Och så vidare🙂

    • annaahlund skriver:

      Åh, tack Linda!❤ Ibland glömmer vi nästan bort att stanna upp och se att vi faktiskt gör riktigt coola grejer! Tack för påminnelsen, vad peppigt det känns nu!

  2. Kristina W skriver:

    Gud vad härligt att du snart är klar! Det ska bli så kul att få läsa din nya bok🙂 Och jag tror att du har rätt angående förlaget. De vet ju vad du kan leverera i slutändan🙂

    • annaahlund skriver:

      Vad roligt att höra, tack Kristina!❤ Ja, känns väldigt härligt att detta manus som känts stort och spretigt äntligen börjar hitta någon sorts form. Och även om det är läskigt att skicka det känns det väldigt spännande att det är på gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s