Hörni, det där med dialog

GB_Karl_Modig_1Jag har länge varit väldigt dålig på att läsa böcker men senaste året har jag tagit mig i kragen och verkligen lagt tid på att läsa böcker. Det jag snabbt insåg var att det finns ju JÄTTEMÅNGA böcker därute, hur ska man kunna välja vilken man ska läsa? Än så länge har jag betat mig igenom en del humor/satir/absurd (Erlend Loe), lite skräck (Anders Fager, Madeleine Bäck och Mats Strandberg) och en hel del ungdomsböcker. Men i våras hörde jag talas om en bok som tydligen skulle vara Sveriges första postapokalyptiska roman. Hur coolt låter inte det?

 

 

 

Efter Floden är skriven av PC Jersild (författare till bl.a. Barnens Ö) och kom ut 1982. Civilisationen har utplånats av ett kärnvapenkrig och en stor flod har dränkt större delen av världen. Läsaren får följa Edvin Fittmun när han försöker hanka sig fram i Stockholms skärgård.

Jag gillar boken, historien och framförallt världsbyggandet är fascinerande. Särskilt Robinson Crusoe-elementen där karaktärerna måste klara sig på nästintill ingenting ligger mig nära om hjärtat. Men (det finns alltid ett men) på några ställen så haltar dialogen. Den känns helt enkelt inte trovärdig.

Brasklapp: Det här betyder inte att dialogen är dålig. Det betyder bara att jag personligen inte tycker om den. Och jag ska förklara varför.

Karaktärerna pratar inte som människor gör egentligen. Dialog, generellt sett, handlar om att karaktärer ska förmedla hur de känner. Men i den här boken berättar de hur de känner. Och att på vissa ställen så blir en replik alldeles för lång.
Obs, vill vara  extra tydlig med att jag inte tar upp det här för att kritisera PC Jersild, för det här är något som har förekommit i flera av de böcker jag läst i år. Här följer iaf ett exempel där den ena karaktären precis har berättat lite om sitt liv:

9789186437343_200x_efter-flodenEdvin: Varför berättar du allt det här? Du har ju redan bett mig att gå?
Petsamo: Därför att jag känner på mej att du skulle bli som jag, att du redan är en liten bit på väg. Och att jag inte vill att du ska bli som jag. Främst av rent egoistiska skäl: jag vill inte ha nån konkurrent. Men också av nån slags sentimentalitet: den tänkande människan är olyckligare än den blint arbetande. Hon upplever eländer långt innan det drabbar henne. Hon straffas dubbelt. Böj ditt huvud och arbeta, så behöver du bara dö en gång!

 

Okej, först och främst. Edvins replik är helt okej, den är kort och fyller sin funktion. Men Petsamos (ja, karaktären heter faktiskt det) replik är för det första alldeles för långa. Lyssnar man på konversationer så kommer man inse att människor oftast pratar i en eller två meningar.
För det andra berättar repliken för mycket istället för att förmedla. Den första och andra har ungefär samma innebörd och ”skäl-meningarna” är på sätt och vis överflödiga. De sista meningarna är fina, nästan lite filosofiska, men går också att skära i. Personligen skulle jag skriva Petsamos replik såhär:

Petsamo: Därför att jag inte vill att du ska bli som jag. Den tänkande människan upplever eländet långt innan det drabbar henne och straffas dubbelt. Böj ditt huvud och arbeta, så behöver du bara dö en gång.

Nu menar jag inte att mitt sätt är bättre, bara ett annat sätt att göra det på. Berätta så lite som möjligt, förmedla istället. Skär bort det överflödiga. Det blir också mer spännande/intressant om karaktärernas repliker bara hintar åt deras tankar istället för att de berättar sina tankar.
Men vad tycker ni? Har jag rätt? Har jag fel? Har jag helt missat poängen med dialog?

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hörni, det där med dialog

  1. Amanda skriver:

    Jag tycker att du tänker helt rätt! Men det jag spontant kom att tänka på är hur bl a Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck brukar prata om ungdom/ung vuxen-böcker: i sådana är det ett MÅSTE att dialog mm är effektiv, på samma sätt som inledningar helst ska vara det. Och att vuxenlitteraturen ibland laggar efter lite på den punkten. Vet inte om det ligger något i det? Tycker många författare överlag är lite smådåliga på dialog haha, blir lätt som du säger att det blir för skriftligt och inte alls realistiskt på ett sätt som dödar flowet i texten. Men men🙂

    • karlmodig skriver:

      Jo, jag håller med. Vet inte om det är just vuxenlitteraturen som slaggar efter, men det känns som att det finns en poäng där nånstans! Man brukar ju få höra att dialog ska vara rätt svårt men det är väl bar att öva, precis som med allt annat (:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s