Hur jag fick ordning på textmonstret

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Förra veckan lovade jag att återkomma med ett grymt tips som hjälpte mig att ta mig vidare när min text kändes som ett textmonster och jag inte visste vad jag höll på med. Så nu kör vi!

Jag är en listperson när det kommer till skrivandet. Så fort jag inte vet vad jag håller på med gör jag listor, som ger mig överblick och kan hjälpa mig att ta mig vidare. Det kan till exempel vara listor på vilka delar av boken som finns, vilka delar som fattas, en karaktärs olika funktioner i relation till andra karaktärer, saker jag behöver få in någonstans, eller problem jag måste lösa. Eller bara en vanlig hederlig att-göra-lista.

Eftersom jag inte skriver kronologiskt är listorna ett utmärkt sätt för mig att samla tankarna inför ett skrivpass. Det stärker också känslan av att jag håller på med ett sammanhållet projekt, och inte bara kastar runt lösa delar som svävar fritt. Listorna ger överblick och hjälper mig att behålla riktningen.

Så nu då, till det stora listbaserade trickset som hjälpte mig att komma vidare när textmonstret trilskades. Egentligen är det en superlista som handlar om att se vad som finns, och vad som behövs.

Jag tror att den här känslan kan vara relaterbar för fler av er: Att du vet att det finns uppenbara luckor i manuset men att du inte vet hur du ska komma vidare. Att du vet att det är massor av jobb kvar, men att du inte vet var du ska börja. Så kände jag för ett tag sen, och då kom jag på en modell för en lista som jag definitivt kommer att använda mig av igen.

I mitt manus Saker ingen ser har jag sex huvudpersoner. Jag tog två papper och skrev upp alla karaktärers namn och två staplar, så här:

schema

Sen skummade jag igenom manuset, och listade under läsningen saker i de olika staplarna för varje karaktär. I vänster-staplarna skrev jag ner allt vi vet om personerna, allt från hur de framställs, till relationer, saker som händer, och teman som dyker upp. I höger-staplarna skrev jag ner saker som behöver utvecklas, förklaras, förstärkas eller läggas in, och frågor som läsaren behövde få svar på.

Till vänster kunde det stå saker som ”har skaparvånda” eller ”känner sig ensam och är rädd för att bli utanför” på en karaktär, och till höger till exempel ”vem kan hen anförtro sig åt när x händer?” eller ”varför är han kär i henne?”. Osmickrande nog dök det också upp ”personlighet” på någon karaktärs högerstapel med saker som behövde fixas, hehe.

När jag hade gått igenom hela manuset och fyllt staplarna hade jag en rätt bra bild både av vad jag behövde fixa, men också av vad jag faktiskt redan hade. Det blev väldigt överskådligt, och lätt att se hur delarna i högerstapeln kunde kopplas till grejer i vänsterstapeln och var de kunde läggas in. Efteråt kokade jag ner det här till en lista på planerade nya avsnitt där flera olika karaktärers ”frågor” ofta kunde få svar i samma del.

listor

Fördelen med att ha allt framför mig (och på papper) var att jag inte skrev en scen med bara ingången ”hur kan jag visa den här karaktärens personlighet?”, utan samtidigt kunde få med ”men varför är han kär i henne?” och grunda för ”vem kan hen anförtro sig åt när x händer?” i samma del av texten. Genom att jag jobbade med alla karaktärer samtidigt blev det lättare att tänka ”tätt”, alltså att samma scen kunde få ge svar på flera frågor från olika karaktärers högerstaplar.

Även om högerstapelns listor blev långa kändes det upplyftande att jobba så här. När jag hade alla frågor och saker som behövde förtydligas framför mig började hjärnan genast att klura på dem. Och för mig känns det alltid mycket bättre att ha en redig lista på saker som ska fixas, än att bara ha en vag känsla av att texten inte fungerar utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför.

 

 

Har någon av er jobbat med liknande strategier för att komma vidare när textmonstret trilskats?

 

 

 

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Redigering, Saker ingen ser, Skrivprocessen, skrivtips. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Hur jag fick ordning på textmonstret

  1. Camilla Linde skriver:

    Jääääklar vad många saker det blev! Får du aldrig ångest över det? Eller blir du bara peppad?🙂

    • annaahlund skriver:

      Hehehe! Jag får GRYM ångest av det! Men det gör det i alla fall lättare att komma vidare, så det är alltid något, hehe😉❤

  2. Ylva skriver:

    Hej! Har jobbat med rutor på en whiteboard och med postitlappar. Har verkligen ett mindre textmonster nu. Svårt att överskåda. Och kände mig vilsen. Gjorde faktiskt som du tipsade om. Rakt av. Jättebra! Bra överblick och lätt att gå in och skriva klart på olika ställen nu. Tack för tipset!!

    • annaahlund skriver:

      Åh, det var roligt att höra!!❤ Vad skönt att det gav överblick! Jag gillar också att det blev lättare att se just var olika frågor kunde besvaras, och vad som egentligen var problemet med textmonstret. Inte alltid så lätt att veta🙂

  3. Christina S skriver:

    Älskar listor… och post-it lappar🙂
    Jag jobbar på ett liknande sätt och gillar det verkligen.

    • annaahlund skriver:

      Ja, post-its också! Jag tycker att det är så kul att testa lite olika såna här taktiker och se vad som passar bäst i stunden och i just det projektet. Spännande att prova sig fram!

  4. annisvensson skriver:

    Toppenbra idé! Jag är också en list-människa🙂 Alltid så bra tips och råd i dina inlägg. Konkret ”så här gör jag”. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s