Den kreativa berg- och dalbanan

Det svänger så sCharlotte Cederlundnabbt. Från eufori till hysteri. Förra veckan hade jag verkligen en grym känsla i magen. Manuset kändes bra, texten mer putsad än jag mindes. Tanken på utgivning var peppig, något att se fram emot.

Men så kom tvivlet och med den paniken. Plötsligt satt jag tre timmar och redigerade samma sida. Tyckte att allt kändes skit, att det är ett jäkla under att någon vill ge ut mig, att jag kommer bli utskrattad. Tvivlet blev så stort att jag fick ont i magen och inte kunde somna på kvällen. Det är mina två stora varningsklockor.

Så jag drog i handbromsen. Försökte samla mig själv och reda ut i var problemet låg. Ganska snart insåg jag i att det såklart hade flera bottnar:

  • Jag är trött. Jag har jobbat stenhårt med det här manuset under hela mitt föräldralediga år och nu börjar orken ta slut.
  • Jag är nervös. Middagsmörker fick så himla fint mottagande att det känns som att det bara kan gå utför nu.
  • Jag saknar struktur. Jag har kommentarer från förlag, agent, referensgrupp och testläsare som ska föras in i manuset. Totalt sju olika åsikter samt min egen som ska vävas ihop. Det blir lätt oöverstigligt.

Den kreativa processen liknar inget annat jag upplevt. Det är en ursinnig berg- och dalbana som rusar mellan topp och botten på bara några dagar. Ibland till och med timmar. Att sitta tryggt kvar i vagnen mellan de tvära kasten är inte lätt. Ibland vill jag krypa ihop på vagnens botten, ibland kasta mig av banan för att välja en lugnare karusell.

Alla som arbetar kreativt drabbas av de motsatta känslorna. Av euforin som blir panik som blir oövervinnlighet som blir katastrof. Det hör till jobbet och är inget vi kan komma från. Det vi kan göra är att lära oss hur vi hanterar de emotionella skiftningarna. Så här hanterar jag mina den här gången:

Den första punkten kan jag inte göra jättemycket åt mer än att försöka återhämta mig på dagarna. Samla kraft när jag är med min son, försöka hinna träna lite för att fylla på energidepåerna. Men framförallt handlar det om att komma ihåg att det snart är slut och att jag i januari får njuta frukten av årets hårda arbete.

Den andra punkten är också svår att hantera. Jag pratade med förlaget som lugnade mig och sa att boken ÄR bra. Jag har också läst igenom all pepp som mina läsare framfört, en bra påminnelse när man sitter med allt småpet.

Den sista punkten däremot har jag kunnat åtgärda. Jag har strukturerar upp min redigeringsprocess. Det betyder att jag har bestämt precis hur allas kommentarer ska hanteras. Vems jag tittar på först, vems jag tittar på sist. Vems som betyder mest. Så fort jag hade gjort den strukturen släppte spärren och redigeringen kunde flyta på igen. Jag tror att jag helt enkelt blev stressad när jag stirrade på alla ändringsförslag samtidigt och då slog min hjärna slint.

Hur gör du för att överleva berg- och dalbanan? Dela gärna dina tips i kommentarsfältet! Stay strong!🙂

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Debut, Skrivprocessen, Redigering, Uppföljare, Bok två, stress, Gryningsstjärna. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Den kreativa berg- och dalbanan

  1. Carola skriver:

    Du behöver nog inte vara alla till lags när du redigerar manuset. Det kan vara övermäktigt med så många olika åsikter. Lyssna på magkänslan så blir det hur bra som helst.🙂 Kram och stoooort pepp! Du fixar det här!

    • charlottecederlund skriver:

      Det handlar absolut inte om att vara alla till lags!🙂 Men mina testläsare har massor av bra kommentarer; allt från stavfel till hur meningslängd kan förbättra lästempot till att någon karaktär säger något otypiskt för dem. Själv vill jag skriva om en del men samtidigt hålla deras input i bakhuvudet. Det är det som gör det komplicerat och tidskrävande! Men. Nu har jag faktiskt tagit mig igenom 2/3 av manuset och blir såklart peppad av att det blir så mycket bättre! Snart är jag inne i kaklet!😛 Tack för din pepp!

  2. Anna skriver:

    Jag brukar skriva meddelanden till mig själv de gångerna jag känner mig oövervinnerlig, haha. Typ: ”Ditt manus suger inte! Idag känns det riktigt bra!” Och sedan när allt känns skit läser jag genom mina snäll-kommentarer och då känns det lite lättare. Det hjälper mer att få höra peppen från mig själv än från någon annan, för jag vet hur hård jag är mot mig själv. Att bli påmind om att man alldeles nyss faktiskt älskade sitt manus gör det så uppenbart att de negativa känslorna bara är spöken – man har gillat sitt manus förr och man kommer gilla det igen.

  3. kuggekugge skriver:

    Kämpa på Charlotte! Förstår att det känns kämpigt, men speciellt med kommentarerna ska du i första hand lyssna på dig själv!❤ HEJA!

    • charlottecederlund skriver:

      Oh, men grejen är att alla kommentarer är bra – det handlade verkligen bara om att hitta ett strukturerat sätt för mig att få in dem i manuset. I början jobbade jag igenom sida för sida och försökte ha koll på allas input. Det gick inte alls. Så nu kör jag en persons input i taget, för in de ändringar jag håller med om i ett kapitel. Sen tar jag nästa person. Tar såklart tid det med men går SÅ mycket fortare. Och nu är det faktiskt inte långt kvar! har typ 1/3 kvar att redigera och sen vinkar jag bye bye till texten nästan för sista gången (bara korret kvar)! Ska bli jäkligt skönt!!!😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s