Gästblogg: Lisa Tidman om att vara testläsare

thumbnail_lisa-nov-16När jag satte mig tillrätta i läsfåtöljen, med en kopp varm te, block och penna inom räckhåll och den alldeles färskutskrivna pappersluntan i knät, var det med blandade känslor.

Jag var både hedrad och stolt över att få vara testläsare. Eftersom jag inte tillhör den egentliga målgruppen för romanen och dessutom är mamma till författaren var det ju lite av ett förtroende att bli utvald. Jag kände också den förväntan som ofta infinner sig när man börjar en ny bok och en härlig serie av olästa sidor och upplevelser ligger framför en. En förväntan som var kryddad med lite vördnad, för denna bok var ju alldeles jungfrulig, ny och nästan orörd av någon annan och jag skulle alltså få vara med och forma hennes livsöde.

Men mest kände jag nog skräck, för den dominerande tanken just då var: Hjälp, vad gör jag om jag inte alls tycker om den??

Som testläsare kan man gå tillväga på lite olika sätt, en viktig del är ju tex ren korrekturläsning, men jag ville framförallt testa läsupplevelsen. En bok är bara alldeles ny en enda gång. Det är nog det faktum som är svårast för författaren själv att känna in sig i. De kan ju sin bok, handling och karaktärer utan och innan. Så jag läste först hela boken som vilken bok som helst och bildade mig en helhetsuppfattning. Först därefter började jag fundera på allvar, bläddrade fram och tillbaka, jämförde olika stycken, läste om och skrev anteckningar.

Mina funderingar kretsade omkring en rad frågeställningar. Egentligen är det samma frågor som dyker upp när jag läser vilken bok som helst, men som testläsare analyserade jag frågorna på ett betydligt mera medvetet plan. En bra bok kännetecknas nog för mig av att jag får en positiv känsla omkring just dessa frågor.

Blir man fångad av storyn?

Detta är ju i hög grad beroende på om boken stämmer överens med den berättarteknik och genre som man gillar. Boken behöver inte vara dålig bara för att en viss person inte gillar den. Därför behöver man också flera och helst rätt olika testläsare, gärna även utanför den tilltänkta målgruppen.

Håller boken jämn kvalitet?

Författare är ju också människor och har toppar och dalar som alla andra, vissa passager är svårare eller tråkigare att skriva, ibland finns inte inspirationen där, andra gånger drabbas man av eufori och orden bara kommer av sig själv. Det är naturligt, men tyvärr väldigt störande om det märks för mycket på resultatet. Detta skall dock inte förväxlas med berättelsens dramaturgi. Boken behöver växla upp och ner i tempo och spänning, ändra ton och stämningslägen för att vara intressant.

Ett annat problem är att man ofta blir varm i kläderna under skrivandets gång, lär känna sina karaktärer och finslipar sitt skrivsätt. Tonen kan därför flyta på ett helt annat sätt i slutet på boken än i början. Många böcker skulle ha tjänat på om författaren hade vågat stryka och skriva om första fjärdedelen.

Eller det motsatta, författaren tröttnar eller är inkonsekvent i förhållande till sina karaktärer, bokens ton eller handling. Många böcker håller inte riktigt ända in i mål.

Flyter berättelsen?

Berättelser som hoppar mellan för många olika scenarier eller en massa personer som man inte hinner bilda sig en uppfattning om är svåra att engagera sig i. Det är också väldigt störande om meningarna är för konstruerade, metaforerna staplas på varandra eller om favorituttryck och andra ord upprepas för många gånger. Att behöva läsa om meningar, hela sidor eller bläddra hit och dit i boken med jämna mellanrum för att greppa sammanhanget, förstör mycket av läsupplevelsen.

Får man veta lagom mycket om karaktärerna och deras bakgrund?

Författaren vet oftast betydligt mer än läsaren om sina karaktärer och miljöer, det kan vara en svår balans att veta vad som är lagom. Som läsare måste man få veta tillräckligt mycket för att förstå vem karaktären är, hur de fungerar och varför de beter sig som de gör. Man måste bli intresserad av karaktären och även i viss mån få stilla sin nyfikenhet. Men det skall inte vara så mycket information att det tar fokus från själva berättelsen.

Får man svar på alla frågor?

När boken är läst bör det inte finnas några lösa ändar. Med mindre man tänker skriva en fortsättning eller medvetet har valt ett öppet slut.

Håller psykologi och logik?

Karaktärerna måste bete sig, handla, utvecklas och ev förändras på ett sätt som stämmer med de personlighetsdrag de har tilldelats. Både i förhållande till varandra, som till det de upplever, ända in i slutet. Och det måste finnas logik i det de gör och det som händer. Om boken utspelas i värld som styrs av andra lagar än den vanliga, måste det ändå stämma med den världens logik.

 

När det gällde FORSDANSEN kunde jag slappna av ganska snart, luta mig tillbaka och låta mig uppslukas, för jag gillade gudskelov boken som helhet.

Sen var det oerhört spännande att kunna diskutera de frågeställningar jag hade direkt med författaren, spåna om alternativ och andra lösningar på vissa saker. För författaren gäller det sen att väga in den feedback man får av sina testläsare tillsammans med sin egen uppfattning. Det är ju författarens privilegium att ha sista ordet och bestämma vilka ändringar man vill göra.

När jag sen till slut satte mig i läsfåtöljen igen med den alldeles färskutgivna riktiga boken var det en speciell känsla att känna igen de ställen man har varit med och påverka, och även upptäcka andra ställen som har förändrats genom andra testläsare. Alltihop naturligtvis tolkat med författarens speciella ord och känsla.

FORSDANSEN hade genom den extra bearbetningen förvandlats från en BRA bok till en ÄNNU BÄTTRE bok.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s