Karaktärsbakgrunder

karl-modig ola.jpgJag sitter just nu och pillar med några nya karaktärer till deckar/superhjältehistorien som jag berättade om i mitt förrförra inlägg. Vanligtvis brukar jag inte göra särskilt detaljerade karaktärer från början, det brukar växa fram under arbetet. Det är inte ens särskilt ofta som jag har egna dokument för alla karaktärerna, oftast har jag det i huvudet. Men när jag väl gör ett dokument kan det se ut som något i stil med detta:

Oscar
17 år. Gillar superhjältar. Lite blyg. Snälla föräldrar, jobbig lillebror.

Klara
17 år. Röker. Har elak mamma. Pappa och storebror har flyttat hemifrån.

Sen så utvecklas det såklart under arbetets gång. Men allra oftast räcker det med bara några ledord för hur karaktärerna ska vara. ”Arg ledare” eller ”Nervös komiker” brukar funka bra för mig. Det blir liksom en upptäcktsfärd under skrivandet för att försöka hitta karaktärernas hemligheter och drivkrafter.
Men nu, till nästa projekt, tänkte jag satsa på att göra ordentliga karaktärsbakgrunder. I alla fall till de viktigaste karaktärerna. Så nu ska jag försöka gräva mig ned i det. Men hur gör man? Vad är det som gör bra karaktärer är något som jag funderar på tidigare och jag antar att den där inre konflikten eller gråzonen är något som man ska försöka sträva mot, även om det inte är helt lätt.

Åtminstone en av karaktärerna kommer att vara väldigt osympatisk så jag funderar på det där med Tragisk Bakgrund som grepp för att få läsaren att åtminsone sympatisera pyttelite med karaktären. Tragisk bakgrund är väldigt vanligt inom superhjältar, särskilt i form av döda föräldrar. Det sätter karaktären automatiskt i ett sorts underläge, en sorg, en hjälplöshet, som läsaren kan sympatisera med. Batmans föräldrar är döda, Supermans hemplanet är sprängd etc.
Men det blir också lite av en klyscha. Just nu funderar jag på om karaktären ska ha någon dödlig sjukdom, men jag vet inte.

I alla fall, poängen till varför jag vill utforska karaktärernas bakgrunder innan jag börjar skriva är att jag vill att läsaren ska få fram små detaljer genom historien och att karaktärerna ska skalas av. Någon hint där, en annan hint där, ett avslöjande i slutet. Det är dom historierna som jag tycker om allra bäst. Återigen är Snape ett utmärkt exempel.

En bok som gör hela bakgrundsgrejen helt superbt är Den Osynlige Mannen Från Salem av Christoffer Carlsson. Rekommenderar alla att läsa den, särskilt om man gillar det där med bakgrunder. Jag ska sätta mig och läsa om den nu.

 

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s