Lördagsenkät: Din bästa och värsta signeringserfarenhet

Signeringar. Något man som debutant närmar sig med skräckblandad förtjusning. För visst är det kul att få träffa läsare – men tänk om ingen kommer! Idag berättar vi om våra bästa och värsta signeringserfarenheter.

Charlotte CederlundCharlotte: Min bästa signeringserfarenhet är från Bokmässan i år när en liten kille kom när jag signerade i förlagets monter. Jag signerade hans bok och han bad försiktigt om en kram. Sen gick han ut i gången utanför montern, tryckte boken hårt mot bröstet och studsade upp och ner i ett lyckorus! Så fantastiskt fint att få se! ❤

Min sämsta signeringserfarenhet är också från Bokmässan och är egentligen rädslan jag kände inför den signering som jag, Siri Pettersen och Johan Egerkrans skulle ha efter vårt seminarium. Jag var SÅ rädd att jag skulle sitta ensam när de hade milslånga ringlande köer. Så pinsamt det hade varit! Riktigt så illa blev det inte. Jag fick signera ett par böcker och snälla kompisar kom förbi och sa hej. Att Johan sen måste ha signerat fyra gånger så många böcker som jag, det är en annan sak! 🙂

karl-modig-olaKarl: För några månader sen var jag på klassbesök i Märsta och träffade en årskurs nio för att prata om boken. Några tjejer som gick i femman hade tydligt tjatat på sin lärare att de ville vara med och de var så gulliga! Jag fick skriva autograf i deras anteckningsblock och ta en selfie, livet!
Min sämsta signeringsupplevelse är nog alla gånger som jag glömt bort namnet på den jag signerat åt. Särskilt på mitt releaseparty när det var en gammal släkting som skulle ha boken, hehe.

 

 

 

13934735_1596810507279804_8926557888544550005_nCamilla: Mitt bästa signeringsminne är från Sci-Fi World tidigare i år. Jag menar, hur ofta får du signera ditt alldeles första sålda ex till Darth Vader (aka Matteo). Finns väl inget större?

Mitt sämsta signeringsmoment är från Bokmässan. En av mina författaridoler, Julie Kagawa, var på plats och jag ville få ett par böcker signerade. När vi sedan stod där och pratade medan hon signerade så frågade hon något i stil med ”vad är din bästa upplevelse från Bokmässan?”. Jag svarade såklart att vara där med min första, alldeles egna bok. I ett infall kom jag på att jag hade ett ex i väskan som jag gav till henne, som en souvenir. Glatt tog Julie emot den, och bad sedan om en signatur.
Det blev helt och totalt blankt i skallen. Under flera minuter kom jag inte på en endaste sak att skriva, medan kön bakom mig blev längre och längre.
Vad jag till sist skrev? Kanske ”tack för inspirationen” eller ”älskar dina böcker”?
Nej då. Jag skrev ”At least you can look at the pictures.”

Jag har nog aldrig velat göra facepalm åt mig själv så mycket som just då.

 

anna-2016-beskuren

Foto: Johanna Westin

Anna: Mitt bästa var på bokmässan när en ung läsare kom fram och gav mig en egenvikt papperstrana. Papperstranorna spelar en viktig roll i Du, bara, och det var så himla, himla fint. Det var också väldigt fint på releasefesten att få bläddra fram författarens tack och visa min (fantastiska) svensklärare från gymnasiet raderna jag skrivit om honom, och se hur rörd han blev. Mitt värsta signeringsminne var också på bokmässan. Jag stod bredvid stjärnan Ingelin Angeborn, som hade en lång kö vid sin sida av bordet. Bredvid stod jag, med en handskriven signeringsskylt, för att min kommit bort någonstans i mässvimlet i montern. Det enda folk frågade mig var om nya Harry Potter-boken fanns att köpa än. Fy. Ganska snart övergick jag dock till något mycket roligare: att smyga på folk som bläddrade i min bok och med låg röst säga ”om du köper den kan jag signera den”. Det funkade faktiskt oväntat bra, många köpte!

 

IMG_8645Ida: Jag har inte hunnit signera så mycket. Det har varit på bokmässan, på releasefesten, på författarkvällen och lite strösignaturer utöver det. Jag kan egentligen inte säga att jag har erfarenheter som utmärker sig åt något av hållen. Det är alltid superkul att signera och träffa potentiella läsare. Det är kul att signera åt folk man känner, som varit involverade i bokprocessen. Det är kul att signera åt folk som blir ivriga över bokens innehåll. Några direkt dåliga erfarenheter kan jag inte heller dra mig till minnes. Det skulle vara de gånger man får hjärnsläpp och inte vet vad man ska skriva eller vad någon heter.

 

Advertisements

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Debut, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s