SorgeBOKEN

karl-modig-olaJag har ju skrivit om sorgeprojektet några gånger nu och jag har superroliga nyheter om det! Men först: En liten recap av hur vägen hit har sett.

I april kom Superkrafter ut och jag är en rätt rastlös skribent så jag ville ha ett nytt projekt att jobba på.Jag hade då jobbat på en Superkrafter-uppföljare i 8-10 månader och kände att jag ville testa på något nytt. Jag hade precis läst Naiv. Super, Doppler och Gör vad du vill av Erlend Loe och var väldigt inspirerad av hans rappa språk och rätt absurda historier. Så jag började skriva på mitt sidoprojekt.

Men eftersom att det här var ett sidoprojekt så orkade jag inte lägga lika mycket tid på det. Det blev ingen synopsis, inga karaktärsblad, bara ett dokument där historien skrevs. Det blev mer lustfyllt. Jag skrev bara för att det var kul. Och det var så kul, efter 1-2 månader hade jag ett första ”utkast” klart som jag skickade in till min förläggare. Jag trodde då att det kan ha varit det bästa jag någonsin skrivit. (Hint: Det var det inte)

Min (och världens bästa) förläggare läste manuset och gav mig respons. Det fanns en bra grund men det var mycket som behövde arbetas om. Manuset skulle bli närmre mig själv. Det var bra med responsen men rätt jobbigt att kunna ändra det på ett bra sätt. Såhär förklarade jag det för en kompis i somras:
Det är som att man har gjort en skitbra knut och låtit den vara i några månader. Sen kommer man tillbaka och ska försöka få upp knuten (utan att minnas hur man knöt den) och sen göra en ny knut som är ännu bättre.

Så jag fortsatte arbeta med Superkrafter-uppföljaren och sorgeprojektet. Till slut insåg jag att jag inte var nöjd med uppföljaren och övergav det. Men när jag slutade arbeta med uppföljaren hade jag redan kommit så långt med sorgeprojektet att det kunde bli mitt huvudprojekt utan att det kändes jobbigt.

Jag jobbade vidare med det i någon månad och skickade sen in det till min förläggare. Supernervös. Kunde inte alls sova första nätterna. Sen hörde hon av sig i ett kort mail:
”Det var så bra! Kan vi ses nån gång i veckan och prata om det?”
Gillade hon det och ville ge ut den? Gillade hon det men ville att det skulle arbetas ännu mer med?

Vi sågs på ett frukostmöte. Honavtal.jpg hade en dålig och en bra nyhet. Den dåliga: Deras ”platser” var fulla för 2017. Den bra: Hon ville ge ut boken!!!
Och nu har jag skrivit på kontraktet.
Ah. Det känns väldigt skönt. Sorgeprojektet kommer bli Sorgeboken (titel är inte bestämd).

Det här inlägget postades i Debut, Karl Modig. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till SorgeBOKEN

  1. Lovisa Wistrand skriver:

    Grattis! Gud, så kul! 😀 Ska bli spännande att få läsa den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s