Deadlinen som dödar

Charlotte CederlundJag glömde. För första gången sedan jag började blogga på Debutantbloggen så glömde jag helt bort att skriva ett inlägg. Hur är det ens möjligt? Jag har ju bloggat i över ett halvår, skrivit nästan 30 inlägg. Sett fram emot dem, våndats inför dem, glatts åt responsen på dem. Hur kan man en vecka helt plötsligt förtränga det?

Jag vet hur. Man maxbelastar sig själv så till den milda grad att man inte minns någonting. Vilken dag det är. Vart man ska på möte. När tåget går. Allt bara försvinner och det enda man har i huvudet är den där förbannade deadlinen.

Jag hade min i onsdags. Det känns som något jag säger hela tiden men nu var det den sista, deadlinen med stort D. Den som säger att nu måste texten vara KLAR. Sen ska vi bara korra, rätta stavfel och byta plats på kommatecken. Allt annat måste sitta. Och gör det inte det är det ingen annans fel än ditt.

Jävlar vad jag slet. Hela veckan har jag jobbat tokintensivt, minst 8 timmar per dag. Trots att jag precis har gått tillbaka till ingenjörsjobbet efter föräldraledigheten och nu jobbar heltid. I onsdags tog jag ledigt. Satt 17 timmar framför datorn för att fixa ”det sista”. Ögonen gick i kors när jag tryckte på send kl 01.30 på natten.

I ärlighetens namn var det nära att ta knäcken på mig. Att arbeta så intensivt med något är jobbigt nog när det är det enda man gör. Och även om jag orkar mycket och har en hög stresströskel, så har även jag en gräns. Den här veckan kom jag svindlande nära den.

Är det värt att bränna ut sig för en bok? Absolut inte. Jag tycker inte att något är värt det. Men det är väldigt lätt att bli uppslukad av det man gör. Att börja tänka på förväntningar, på hur boken ska tas emot, på hur den kanske inte är lika bra som den förra. Och då kör man på utan att tänka, panik och oro blir drivkraften och man märker inte hur energidepåerna töms förrän de är långt under sin minimigräns.

Det är nog skrivandets sämsta sida, enligt mig. Att det är så lätt att se bristerna i det man gör och så svårt att se styrkorna. Jag är lättad att jag klarade min deadline och det är otroligt skönt att inte behöva skriva varenda ledig sekund på dygnet. Men jag känner inte de där positiva känslorna som jag hade hoppats på. Ingen glädje, ingen stolthet. Bara ångest över allt det som jag kanske missat.

Jag tror och hoppas att mina känslor ändrar sig, att när boken väl kommer ut i slutet av januari så har ångesten och oron bleknat och gett plats åt det glada och roliga. Distans är ju kreativitetens bästa vän. Fram tills det inträffar ska jag ta hand om min kropp och min knopp. Vila och göra roliga saker. Och skriva mina tre sista debutantblogginlägg såklart. För även om jag glömde bort den här veckan så vet jag redan att bloggandet är något jag kommer att sakna nästa år. Så det är bäst att njuta av den allra sista tiden!

 

Annonser

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Charlotte Cederlund, Debut, författarens hantverk, redigering, Skrivprocessen, stress, Uppföljare. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Deadlinen som dödar

  1. Carola skriver:

    Som småbarnsmamma minns jag att jag var extra förvirrad och glömde lätt bort saker. Du har haft extra stor press på dig med allt som hänt det här året så om du känner som du gör är det inte konstigt. Du har presterat ett storartat arbete! Ta nu hand om dig och vila så mycket du kan över julen. Kram!

    • charlottecederlund skriver:

      Ja, alltså – jag vill minnas att jag var skarpare förr. Märks extra tydligt nu när jag börjat jobba igen, är liksom lite seg och förvirrad! 🙂 Men är så stolt att jag fixat boken, var faktiskt inte alls säker på att det skulle gå. Lovar att vila massor (och kanske pilla lite med bildeboksprojektet jag dragit igång – men det är bara på skoj och ingen press) i jul! 🙂 Kram

  2. Den känslan, att tappa kontrollen pga stress är riktigt otäck. Önskar dig god återhämtning nu och att du kan landa i att du skrivit klart din andra bok – yay! – så att den goa känslan kan ta över istället. Det ska bli så roligt att få läsa den. 🙂

    • charlottecederlund skriver:

      Ja, det är den. Tur att det bara händer sällan och då under korta perioder. Nu har jag faktiskt börjat kunna se storheten i årets prestation och jag har fått en liten, liten känsla som säger att jag ska vara oerhört stolt oavsett hur bokens tagit emot! Så kul ett du ser fram emot att läsa, jag ser också fram emot att boken ska träffa sina läsare (även om det såklart är läskigt också!). 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s