Gästblogg: Sebastian Lönnlöv

img_2506Jag borde skriva på något av mina manus. Sluta skjuta upp och skjuta framför mig. Ge dem tid, dyka ner i dem. Lita på att jag hittar ut igen. Istället sitter jag här och skriver ett blogginlägg och ler lättad. Jag har en vettig ursäkt. Slipper öppna något tungt worddokument, där trassliga lager av stilnivåer mest liknar ett mardrömspussel.

En gång i tiden tyckte jag att skrivandet var enkelt, att jag var bra på det, att jag kunde. Nuförtiden är det den allra svåraste sysselsättningen jag kan tänka mig. Publiceringens synlighet har ställt sig emellan mig och flödet. Samtidigt försörjer jag mig delvis på att skriva artiklar och recensioner. Varje text skrivs med tårar och svett, när de är klara känns de aldrig bra nog och väl i tryck ser jag mest bara mina missar.

Men att skriva en artikel, en recension, ett blogginlägg är ändå många gånger lättare än att skriva en bok. Jag kan inte längre övertyga mig själv om att det just nu bara är jag och texten. Illusionen har brustit och omvärlden har tagit sig in. Jag kan inte låta bli att dissa det skrivna, samtidigt som det blir till. Fylld av avsmak plockar jag upp en ordklump och kastar bort den så snabbt jag kan. När flödet faktiskt igång vill jag aldrig behöva vakna upp – men det behöver jag ju. Dags att sova, äta, gå till jobbet. Nästa gång jag plockar upp texten är magin borta och avsmaken kickar in direkt.

Det brukar kallas andrabokenångest. För mig är det snarare tredjebokenångest, men principen är precis densamma. Så himla klyschigt med en författare som sitter och tycker synd om sig själv, istället för att placera rumpan på stolen och jobba järnet. Jag skyller på att jag inte har tid, fast jag egentligen vet att jag aktivt ser till att inte ha tid. Då kan jag sitta och längta efter den där dagen då jag har tid. Det är mycket tryggare än att faktiskt sätta sig framför datorskärmens enorma tomhet och – ännu värre – de redan skrivna, klumpigt fula orden.

Dessutom är jag en inbiten slalomåkare mellan olika projekt. Jag skriver lite här och lite där, så det blir roddigt att få något klart – eller att ens förklara för någon annan vad jag skriver på. Jag håller på i många år med många manus. Om jag ska tänka positivt så gör det att jag hela tiden har med mig något nytt till manusen. Ögonen är aldrig helt hemmablinda. När jag tvingar mig själv att fokusera på en enda text, däremot, blir jag lätt genomtrött och vill aldrig se den mer.

I somras reste jag bort en vecka för att bara skriva. Vara ifred och få ro för skaparprocessen. Det slutade med att jag flydde så långt bort från datorn som jag bara kunde och satte mig på något fik med en bok som jag inte själv behövde skriva. När jag väl gett upp, halvvägs genom kaffekoppen, trängde sig en hel hord av ord fram och krävde att bli nedskrivna. Jag skrev i andras böcker, i min kalender, i mobilen. Orden är helt enkelt ouppfostrade – vägrar komma när jag ropar.

Jag leker katt och råtta med skrivandet. Fångar orden, intrigerna och idéerna när de plötsligt dyker upp. Jag borde bli bättre på att locka fram dem. Att bara sitta och vänta – för tids nog kan de ju inte hålla sig borta längre. Ett papper, en penna och en människa är en perfekt råttfälla. Men det gäller att sitta där, beredd. Att ta sig den tiden.

 

Sebastian Lönnlöv har skrivit böckerna ”HBTQ – böcker bortom normen” och ”Varje dag är en vårdskandal”, och jobbar som bibliotekarie och recensent.

Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Gästblogg: Sebastian Lönnlöv

  1. Ping: Om skrivångest på Debutantbloggen – Tekoppens tankar

  2. Ping: Om skrivångest på Debutantbloggen – Tekopp Text

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s