Hur jag gör för att hitta på karaktärer

anna-2016-beskuren

Foto: Johanna Westin / den sjungande fotografen

Under hösten när jag varit ute på författarbesök har en vanlig fråga varit ”Hur gör du för att hitta på karaktärer?”, så det tänkte jag skriva om här i dag.

När jag skrev Du, bara började jag med att bestämma att det skulle handla om John, och att han skulle ha en storasyster som hette Caroline. Jag ville att de skulle vara tighta syskon, och att något de inte berättade för varandra skulle komma emellan dem. Eftersom jag ville skriva en kärlekshistoria kom jag också på ett love interest: Frank. Först tänkte jag att Frank skulle vara Carolines bästis och att John skulle bli intresserad av honom, men rätt snabbt blev Frank istället Carolines span, för att dra upp trasselfaktorn. Grundpremissen blev alltså att syskonen John och Caroline blev kära i samma kille.

Därefter funderade jag på vad de skulle vara för typ av karaktärer. Jag visste att John precis gått ut nian, att han var en lugn person som gillade att läsa och lyssna på musik. För att ge honom något mer att fundera på än kärleksgrejen valde jag att låta honom ha sökt till ett fotbollsgymnasium, men att han ännu inte fått svar. För att han inte skulle vara så ensam gav jag honom en bästis: Elli.

I ett tidigt utkast var Elli ganska blek om nosen. Hon var där, men tillförde egentligen ingenting. För att skruva upp volymen gav jag henne driv, både fysiskt och psykiskt. Hon blev konstnärlig och fick drömma om att skapa grejer, fick tio olika bandtröjor och ett stökigt rum, och framförallt blev hon rak och självklar, när John var velig och obeslutsam.

Elli fungerar i många scener som the voice of reason. När John snöat in på ett spår är hon den som säger ”men varför gör du inte bara så här istället?”, vilket driver handlingen vidare. Hon är personen John diskuterar saker med, och i samtalen med henne kommer det fram hur han tänker runt hela grejen med Frank. Genom att göra Elli rak och okonstlad blev hon ett bra bollplank mot John, och såg till att saker hände. Elli fick senare en dubbelfunktion när hon började ha en egen agenda, och när Johns handlande gick ut över deras relation. Det hade jag inte planerat i början, men det var en logisk följd av allt som hände, och det var kul att det blev så.

Frank hade jag en tydlig bild av, mest för att jag tidigt tänkt ut hans utseende. Jag gav honom mörkbrunt lockigt hår i en liten hästsvans, och det där håret satte igång fantasin på mig. Vad är det för typ av person som har en sån frisyr? Säkert någon som är rak i ryggen och har vita T-shirtar, svarta tighta jeans och Converse, tänkte jag. Säkert en dansare. Jag fantiserade vidare om det där håret, och när jag märkte att Frank hade lite gamla issues lät jag håret vara en del i gestaltandet av hans kontroll. Stramt uppsatt hår = kontroll över situationen, hår som slitit sig = mindre kontroll. Det fick mig att fundera på i vilka situationer i historien han skulle kunna förlora sin kontroll, och om det var bra eller dåligt. Det gav uppslag till flera scener.

Jag gav Frank och Caroline varsitt sommarjobb i butikerna bredvid varandra för att de skulle få chans att mötas. Frank fick jobba i familjens pappershandel. Det gjorde att jag behövde fundera på vad han skulle göra på dagarna när det var långsamt, för hur mysigt det än är i en pappershandel i Uppsala blir det nog inte direkt action där alla sommardagar. Jag lät honom vika papperstranor, vilket fick mig att fundera på vad han skulle önska när han vikt tusen (för så fungerar det). Jag funderade också på vilken musik han lyssnade på, och vilka böcker han läste. Det fick mig att komma på att han och John skulle kunna börja prata om något musik- eller bokrelaterat, vilket skulle kunna vara en bra fond för det växande intresset mellan dem.

Så kom Nick Drake och Räddaren i nöden in, men jag visste fortfarande inte hur jag skulle få killarna att träffas. Till det använde jag Caroline. När John och Frank träffas första gången är hon med, och hon är lite för mycket. Killarna är båda mycket lugnare, och när hon är uppskruvad och energisk möts John och Frank på en annan frekvens, utan att hon märker det. På så vis kunde jag använda Carolines temperament, vilket gjorde att jag började klura på hur jag skulle kunna använda det igen senare i boken.

För att John och Frank skulle få anledning att träffas fler gånger lät jag Frank glömma Räddaren i nöden hemma hos dem. John läste den naturligtvis, och gick sen till pappershandeln för att lämna tillbaka den, och märkte då att Frank lyssnade på Nick Drake (som John också gillade), och sen hade de många saker att prata om. I samtalen kunde jag gestalta hur intresset mellan dem började växa fram, och sen hade jag en stor del av första akten klar. Då visste jag så mycket om karaktärerna att jag kunde låta alla fyra åka ut på landet över en helg, och försätta dem i situationer där jag visste att det skulle bli drama.

För mig handlar det verkligen om karaktärer när jag bygger historier. Små saker blir till idéer om scener, som blir till större trådar, som blir till handling. Genom att fundera ut några grundförutsättningar och sen brodera ut karaktärerna därifrån växer personerna fram, och med dem historien. Mitt tips till den som vill öva på att bygga karaktärer är att fundera på hur personen är och varför, och i vilka situationer olika saker kan få betydelse. Jag gillar att tänka att allt som berättas om en karaktär ska ha betydelse för historien på något sätt, oavsett om det rör sig om ett par svarta Converse, Räddaren i nöden eller tusen vikta papperstranor. Såna detaljer triggar verkligen igång min fantasi.

Det är inte mycket kvar av vårt debutantbloggsår! Har någon önskemål om att jag ska skriva om något speciellt nu på slutet?

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Du, bara, författarens hantverk, karaktärer, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur jag gör för att hitta på karaktärer

  1. Anna skriver:

    Kanske skriva mer om hur förlagen ser på ”hbtq-litteratur”? Hade varit intressant 🙂

  2. Bok&Film skriver:

    Oj vad du gjorde mig nyfiken på Du, Bara nu! Ännu en bok tillagd på att-läsa-listan. Och det du skrev om att man får en önskning när man vikt tusen papperstranor triggade genast igång mig. Jag ska lära mig vika papperstranor om det så är det sista jag gör.
    Lycka till med ditt skrivande i framtiden. Ser fram emot att läsa din bok. Slutligen vill jag önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s