Varför är förlagen rädda för science fiction?

13934735_1596810507279804_8926557888544550005_n

Jag trodde aldrig att Snack skulle komma ut. Eller, i början trodde jag förstås det, när jag full av förväntan skickade mitt manus till förlagen. Men allt eftersom svaren droppade in så började jag inse att han skulle bli ännu ett projekt som hamnade i byrålådan. Bedömt, refuserat och så småningom bortglömt.
Självklart visste jag att det var ett scenario han själv skulle ha stora problem med. Faktum var att jag redan nu kunde höra honom hojta om hur orättvist det var, han som hade så mycket att säga och upptäcka.

Men vad skulle jag göra?

Snack blev refuserad. Av förlag efter förlag. Men det underliga var att det inte bara var de vanliga standardrefuseringarna. Både från stora jättar och små familjeförlag trillade det in positiva refuseringar. De gillade karaktärerna, språket, drivet i handlingen, tyckte det var roligt … men de ville ändå inte ge ut det.

Jag funderade mycket på varför.

Till slut hittade jag i alla fall mitt förlag, och tänkte inte så mycket mer på saken. I alla fall inte tills jag färdigställt ett annat projekt. Den här gången ett ungdomsmanus som rörde sig mellan genrerna skräck och science fiction. Innan jag skickade in det till förlagen tänkte jag att jag för första gången skulle testa på att använda mig av en lektör, vilket jag också gjorde. Det var faktiskt inte förrän här som den berömda polletten äntligen trillade ner. Lektören öste nämligen positiva ord över manuset, precis som förlagen tidigare gjort med mitt Snack-manus.
Men.
Mitt i lovorden gömdes den, som en fet gammal gädda. Brasklappen. Den som jag inte ens tänkt på. Manusets stora nackdel.

Vad det var?

”Det kan bli svårt att sälja in science fiction till förlag”.

Vet ni, jag hade inte ens tänkt i de banorna. Men där någonstans förstod jag. Jag förstod varför Snack hade haft så svårt att hitta hem.

Förlagen är rädda för science fiction. Eller, kanske snarare så förstår de det inte.

Vilket är rätt konstigt egentligen. Resten av samhället håller ju inte med. Nörden är hetare än någonsin. Nu är det inte bara nostalgiska 70-talister som går och ser Star Wars, inte bara serienördar som längtar efter den nya Avengers eller Wonder Woman.

Så varför, varför, speglas inte detta hos förlagen?

Kanske ses science fiction fortfarande som något svårt och tekniskt? Någonting som riktas åt en speciell målgrupp. Ni vet, de där underliga kufarna i svarta tröjor och hästsvans som kommer med långa tekniska förklaringar om varför Star Wars inte är korrekt (explosioner som hörs i rymden liksom. What’s up med det?).

Något så smalt kan väl aldrig sälja?

Grejen är ju bara den att SF och SF-influenser finns i nästan allt. Idag är science fiction mainstream, i alla fall om vi tittar på övrig populärkultur. TV-serier och biofilmer regnar ner över oss. Dystopier, rymdäventyr, framtidsvisioner eller bara berättelser som leker med tanken att det finns något mer därute, parallella världar som existerar bredvid vår.

Science fiction är inte så smalt längre.

Och det finns ett sug.

Det största beviset är de olika Kickstarter-kampanjerna som röjt stora framgångar på sistone. Till exempel lanserade konstnären Simon Stålenhag (som bland annat gett ut den fantastiska boken Ur varselklotet) en kampanj för att finansiera rollspelsboken Tales from the loop, baserad på hans eget alternativa 80-talsuniversum.

Målet var att samla in 100 000 kronor.

Med drygt fyrtio timmar kvar av kampanjen ligger den nu på 2,9 miljoner

Två. Komma. Nio. Miljoner.

Någon gång i framtiden kommer förlagen stå där och gapa och inte FATTA hur de kunde missa att hoppa på det här frustande lokomotivet. För det är nu det tuffar på som bäst. Hur kan de vara så verklighetsfrånvända att de inte ser det här? Att de inte ser vilket sug det finns. Vilken marknad.

Å andra sidan finns det andra möjligheter för författare att komma ut. Bara nämnda Kickstarter är en fantastisk kanal att kunna få finansiering för projekt. Kanske är SF-författare lite mer vana att kämpa i uppförsbacke? De här förunderliga historierna tenderar att hitta ett sätt att nå ut på ett eller annat sätt. Detsamma gäller förhoppningsvis för mitt ungdomsmanus.

Tänk på det, framför allt ni som kämpar med era SF-manus därute. Ni kanske inte har förlagens gillande. Och de sitter på väldigt mycket av makten. Men inte på all makt. Den verkliga makten finns hos läsaren. Och läsarna, de gillar fantastiska berättelser.

 

 

 

Annonser

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i barnböcker, Camilla Linde, Debut, science fiction, skicka till förlag, Snack Parrow. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Varför är förlagen rädda för science fiction?

  1. Hannibal skriver:

    Ja, varför så rädda? Jag har visserligen inte skrivit någon sci-fi ännu, men planer finns. Vad jag däremot har gjort är att jag köpt flera (och fått andra i gåva) science-fiction-böcker/serier under de senare åren, och försäljningen borde väl motivera förlagen om inget annat gör det? (Och jag vet att andra köpt också, så jag är inte ensam.)

    • Camilla Linde skriver:

      Ja, men eller hur! Visst borde det? Jag tror att de inte riktigt inser vilken möjlighet det finns. Och om förlagen skulle börja marknadsföra SF så skulle ju ännu fler upptäcka det, och därmed skulle de göra genren ännu större (och sälja ännu mer böcker). Fats å andra sidan, då kanske genren skulle tappa lite av sin charm. Om den blev alldeles för mainstream 🙂

  2. Lovisa Wistrand skriver:

    Bra inlägg! Jag vill påstå att det är samma problematik med fantasy. Jag har själv fått höra ”Det kan bli svårt att sälja in fantasy till förlag” flera gånger. Med mitt senaste manus fick jag, liksom du, många positiva refuseringar med lektörsutlåtanden från de större förlagen. I slutändan låg domen oftast på ”vi ger helst inte ut fantasy” eller ”vi har redan en bok i den genren att ge ut nästa år så det är fullt”.

    Även från de ställen som faktiskt ville ge ut boken var det mycket tal om genren. Ett ställe skrev ”Vi har bestämt hos för att inte ge ut fantasy, men är villiga att göra ett undantag denna gång” och även det förlag jag till slut valde (samma som du) nämnde att de inte givit ut fantasy förut. Jag är glad att de kunde bortse från det och tacka ja till boken i alla fall. 🙂

    Så fort man skriver fantasy/sci-fi/skräck är det ett sådant stort fokus på genren i sig. Du är din genre, inte din text. Vilket är lite synd.

    • Camilla Linde skriver:

      Intressant att det kom två kommentarer här som båda handlade om fantasy! Jag måste erkänna, jag hade nog fördomen om att det ändå är lite lättare för fantasy att ”komma in” hos förlagen – men jag har egentligen ingen aning. Jag skriver ju själv inte i genren! Däremot verkar det ju överlag då vara svårt för fantastikgenrerna?
      Jag håller helt med om det du skriver, att vi ofta blir vår genre. Det tangerar lite diskussionen om åldersindelningar på böcker, tycker jag. Att det är någonting som riskerar att stänga mer än det öppnar upp. Folk har en hel del fördomar om genrer, kanske man bara skulle beskriva handling istället?

      Och jag ser grymt mycket fram emot din bok – har följt den på Whip 🙂

  3. Anna skriver:

    Det är lite så med svensk fantasy också, har jag fått erfara. Nu skriver jag visserligen i en subgenre som är mer etablerad utomlands, men jag trodde inte lektören skulle döma ut det så hårt. Berättelsen skulle bara locka ett fåtal och inget förlag skulle kunna ge ut det, typ. Ändå finns det läsare både här och utomlands som så gärna vill läsa det jag skriver, och där uppstår förvirringen. Vem här rätt?

    Ibland önskade jag att jag kunde skriva mer mainstream och normalt, sådant som förlagen vill ha, men som med allt annat går jag min egen väg och klamrar mig envist fast vid mina prinsar 😛

    • Camilla Linde skriver:

      Jag skulle säga att läsarna har rätt! lektören har ju (förhoppningsvis) bra koll på branschen också, men det är inte säkert att de håller koll på exakt hur det går för alla genrer. Finns det folk som vill läsa, så finns det en marknad (tänker jag).

      Så håll fast vid dina prinsar! Så håller jag fast vid mina robotkaniner 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s