Skriv!

IMG_8645Nästan ett år har gått sedan jag började skriva här. Det har blivit en stor hög med inlägg om allt mellan skrivhimmel och skrivjord. Ett återkommande tema har så klart varit vem jag är som författare. Vid det här laget står det nog klart att jag i mitt skrivande är en ganska flummig och ostrukturerad typ som lever boken som en film. Jag börjar på sida ett utan att egentligen veta vad som ska hända. Sedan försöker jag komma i flow så ofta som möjligt och förflyttar mig således genom historien tills jag kommer till sista sidan. Upptäcker undan för undan vad som ska hända och vilka jag skriver om. Vid sista punkten är första utkastet klart. Efter det blir det så klart en hel del redigeringsarbete, men faktiskt inte så mycket på det större planet. Vissa stycken kanske skrivs om, tas bort eller läggs till. Vissa saker kan ändras. Men kärnan i berättelsen, själva tråden och strukturen, den brukar bli bra redan första gången och behöver därför inte ändras så mycket. Det är så jag trivs med att jobba. Ett sätt som passar mig och en del andra men långt ifrån alla.

Jag har ingen aning om hur man skriver en bok. Okej – det var knappast så att jag plötsligt en dag vaknade och hittade ett manus bredvid sängen – nej. Men vad jag menar är att jag inte har så bra koll på teorin bakom. Jag har aldrig lärt mig skriva av någon annan. Aldrig gått några kurser eller utbildningar. Aldrig haft en mentor. Det här har i perioder gjort mig ganska osäker. Många gör ju helt tvärt om när steget ska tas från hobbyskrivande i hemmets vrå till att producera något publicerbart. De går alla kurser och utbildningar, de lär sig teorin. Hur dramaturgiska kurvor fungerar. Hur man bygger karaktärer. Hur man skriver dialoger. Jag var lite skakis när jag skulle skicka vidare mitt manus. Dög jag verkligen, trots min amatörmässiga bakgrund? Bevisligen gjorde jag ju det.

Det är lite det som är mitt budskap: Skit i teorin – bara gör. Okej, något tillspetsat kanske. Jag säger inte att man inte ska studera teorin. Det är självklart lärorikt och utvecklande. Men däremot ska man inte underskatta den utbildning man faktiskt får av att släppa (de ofta egenuppfunna) förkunskapskraven och bara göra. Man måste faktiskt inte läsa om hur man bygger en dramaturgisk kurva, man kan även försöka komma till den insikten helt på egen hand. Jag tror att det råder en stor osäkerhet bland en del. Författaren är inte längre den kufiska stereotypen som sitter i sin skrivarhörna och producerar eleganta berättelser utan omvärldskontakt. Författaren idag vill ofta i förväg ha en yrkeskompetens som är mer fattbar än en fingertoppskänsla. Mer pålitlig. En masterexamen i författarskap minst, innan man påbörjar det där episka verket. Den fullkomliga och fläckfria debutromanen. Nu pratar jag självklart inte om alla författare, utan om ett tankesätt som jag märkt av i större eller mindre omfattning hos en del.

Men man ska komma ihåg att författaryrket (eller hobbyn) är inget som man kan utbilda sig till först, lika lite som att man kan bli frisör genom att läsa om hur man klipper hår om man aldrig har hållit i en sax. Författandet lär man sig genom att göra. Debutromanen är med största sannolikhet inte livets bok. Den är det första offentliga steget i en lång lärdomsprocess. Det finns inga förkunskapskrav på att skriva en bok. Det finns inga behörighetskrav hos förlagen.

Teorin är inte att underskatta. Den är intressant och mycket användbar, men det är inte teorin eller ens studier av den som gör en till författare. Så skriv för tusan! Skriv även om det blir dåligt. Skriv även om ingen har talat om hur det blir bra. Skriv även om det skrivna bara hamnar på hög, men var inte rädd att prova förlagslyckan med det som verkar ha potential. Skriv även om det inte finns någon poäng med det. Skriv, skriv, skriv. Det är källan till kunskap. Det är nyckeln till framgång.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skriv!

  1. Hannibal skriver:

    ”En masterexamen i författarskap minst, innan man påbörjar det där episka verket. Den fullkomliga och fläckfria debutromanen.”

    Du känner mig så väl! (Hur fan det nu gick till.)

    Jepp, jag drömde om att börja på den 3e eller 4e romanen direkt, så att jag skulle veta vad jag höll på med och ha passerat de värsta svackorna redan. Man vill ju inte öda tid på att skriva en dålig bok, liksom.

    Men naturligtvis växer det (författandet alltså) fram med erfarenhet, som allting annat. Jag börjar känna det nu, efter några noveller och massor med uppskissade planer för framtiden. Övning ger färdighet. Och behaget/självförtroendet infinner sig med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s