Förlagen & manushögen

Charlotte CederlundDet är när man börjar närma sig förlagsutskick som tankarna kommer. De om förlagen, om hur de angriper den där jättelika manushögen man hört talas om och hur de egentligen gör för att fatta sitt beslut. Jag funderade i alla fall väldigt mycket på det där när jag skrev Middagsmörker. Sen blev jag antagen och utgiven, och nu ett år senare insåg jag att jag fortfarande inte riktigt vet hur det gått till. Så jag ringde min redaktör Sara och bad henne berätta hur det fungerar hos dem.

Bokförlaget Opal ger ut barn- och ungdomsböcker av både svenska författare och utländska. Utgivningen brukar omfatta ca 45 böcker per år, av dessa är mellan 1 och 5 debutanter.

Varje månad får förlaget in ca 100 manus från debutanter eller etablerade författare som de tidigare inte samarbetat med. Manus kommer in både via mail och snigelpost. Sedan de accepterade digitala manus och sedan det blev kutym att skicka till flera förlag samtidigt har antalet inkomna manus exploderat.

Det brukar vara en av de anställda som ansvarar för ”inkorgen” och som gör en första opalsållning. Denna sållning tar tid. Följebrev läses och en bra bit i varje manus, mellan 50-100 sidor i ett ungdomsmanus för att ta ett exempel. Här gäller det att vara hård, att släppa manus som inte känns superintressanta. Manusmängden gör att det inte går att läsa alla manus helt utan läslusten brukar vara det som får avgöra, vill man läsa vidare så gör man det helt enkelt. Det är även tidsbristen som gör att man sällan skickar kommentarer på de manus man fått in.

Jag vet att det där är kan vara tufft att höra som aspirerande författare. Att förlagen kanske inte ens läser det där manuset man slitit i timmar, dagar, veckor och år. Men det krävs inte särskilt avancerad matematik för att förstå varför det är så. Just Opal har 9 anställda om ALLA räknas (alltså även tex. ekonomiansvarig). De måste läsa 130 manus var VARJE år om de ska hinna läsa alla de får in. Det går inte, inte om de ska kunna ge ut böcker också. Och det är ju trots allt deras huvudsyfte, något man uppskattar den dagen man väl har det där avtalet i sin hand.

De manus som tar sig igenom grovsållningen diskuters på manusmöte en gång i månaden. Det brukar röra sig om ca 5 manus per gång. Böckerna delas upp mellan de anställda så att fler får läsa. Minst 3 personer läser ett manus innan beslut fattas. Det finns vissa fördelar med mindre förlag och det är att beslutsvägarna är kortare, tycker man att ett manus är riktigt intressant och man inte vill vänta in nästa manusmöte tar man helt enkelt diskussionen på en fikapaus istället. Det har hänt att riktigt bra bildeboksmanus antagits samma dag de kommit in!

Det är mycket som avgör om förlaget väljer att ge ut en bok eller inte. Naturligtvis måste språket hålla och berättelsen vara intressant, men det handlar också om huruvida manuset passar in i förlagets utgivning. Kanske har de rent av redan har gett ut en bok som är för lik. Sedan handlar det såklart om ekonomi. Förlaget måste tro på att boken kan sälja. Utan sålda böcker inga inkomster, utan inkomster inga löner, utan löner inga anställda, utan anställda ingen utgivning.

Enligt Sara är det vanligaste felet man gör som aspirerande författare att skicka in manus för tidigt, alltså innan det är färdigt. Ett annat fel är att det tar för lång tid att komma in i berättelsen, att texten behöver tajtas till.

Det uppskattas om man har koll på förlaget man skickat till, tex. vad de har gett ut tidigare och hur manuset skulle passa in i den befintliga utgivningen. Sen MÅSTE man läsa på om förlagen man skickar till. Vilka böcker ger de ut? Genre? Åldersgrupp? Hur vill de ha manuset inskickat. Det låter kanske som en självklarhet men Opal får in nästan ett vuxenmanus i månaden trots att de BARA ger ut barn- och ungdomslitteratur.

Jag skickade Middagsmörker till Opal och fem andra förlag samtidigt. Jag hade ett okej följebrev (läs det här!) och ett manus med stark inledning och mycket tempo. Det tog nästan exakt tre månader från det att jag skickade in manuset tills att jag fick det efterlängtade telefonsamtalet och erbjudande om utgivning. Då hade betydligt fler än tre på förlaget läst manuset! 🙂

Om charlottecederlund

Brandingenjör och författare. Debutromanen Middagsmörker kom ut på Opal förlag i januari 2016. Middagsmörker är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi.
Det här inlägget postades i Charlotte Cederlund, Debut, skicka till förlag. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Förlagen & manushögen

  1. Marie Metso skriver:

    Bra att läsa när man går och väntar på svar 🙂

  2. Kristina W skriver:

    Tack för att du öppnar upp ett litet fönster till denna mystiska förlagsvärld! Visst har jag funderat över hur det egentligen går till men inte riktigt vågat fråga… 🙂 Nu är mitt råmanus äntligen klart och om någon månad är det dags att skicka iväg till förlagen – iiiihhh…! Men först ska det redigeras, redigeras och redigeras lite till.

    • charlottecederlund skriver:

      Jag vågade inte heller fråga när jag var i din sits, men nu när man är i svängen kändes det enklare! 🙂 Vad härligt att du är klar med råmanus! Bra jobbat! Hoppas redigeringen går riktigt, riktigt bra! 😀

      • Kristina W skriver:

        Tack! 🙂 Jag både längtar och bävar inför redigeringen, känns som att det finns mycket att förbättra. Men det är ju en del av tjusningen med att se ett manus växa fram! 🙂

  3. Intressant att höra hur Opal arbetar, tack!

  4. Carola skriver:

    Jag köper att de inte hinner läsa hela manus och har misstänkt att det är så. Och varför fortsätta läsa om det inte är intressant eller tillräckligt bra? Att skicka in det för tidigt är ett fel jag har gjort men jag är noga med att läsa på om förlaget och vad de ger ut för typ av böcker. Aldrig att jag skulle skicka mitt fantasymanus till ett förlag som inte ger ut ungdomsböcker. Kul att få en inblick i hur det faktiskt går till!

    • charlottecederlund skriver:

      Jag är absolut inte förvånad, det är ju helt omöjligt för dem att läsa så många manus! Förr gick det kanske, när färre skrev och man var tvungen att skicka med dyr postgång vilket resulterade i att man väntade på att få manuset i retur innan man skickade ingen. Jag skickade också in för tidigt första gången och manuset var alldeles för långt och pladdrigt. Dock hade jag ju tur som fick positiva refuseringar som påtalade just det och kunde göra om och göra rätt! 🙂 Och visst är det lustigt att vissa inte ens läser på vilken typ av manus som förlagen tar emot, jag menar – idag behöver man ju bara öppna datorn för att ta reda på informationen. Det borde vara omöjligt att inte ha koll! 😛

  5. Anna skriver:

    Själv kommer jag nog bli tvungen att maila förlagen innan jag skickar in något, haha 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s