Choke

anna-2016-beskuren

Foto: Johanna Westin / den sjungande fotografen

Det här blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Klockan är 23.50, det femton minuter kvar tills mitt näst sista debutantbloggsinlägg ska publiceras, och jag chokar. Jag har nog aldrig lagt så många timmar på ett inlägg, och det har aldrig blivit så dåligt.

Anledningen är att vi skulle göra en särskild treat till er läsare den här veckan. Något speciellt, en liten julklapp, för att det snart är slut. Från början var det nog till och med min idé, och ändå fick jag inte ihop något. Det känns trist.

Kanske är det manusstressen som hängt över mig under de senaste månaderna. Kanske att deadline nu bara är några veckor bort, och att det här blev en stressgrej för mycket. Jag brukar vara bra på att pressa, men nu fick jag migrän, och alla som har försökt vara kreativa med migrän har nog märkt att det inte funkar så bra.

Hursomhelst, jag ska berätta om vår treat! Vi bestämde att vi alla skulle skriva varsin novell, och att alla skulle ha samma startmening och samma slutmening. Tanken var att se hur vi tänker olika, och se hur våra personliga stilar speglar vad det blev för historier.

I mitt första utkast handlade min novell om en person som stod nedanför ett hus och tittade upp mot ett fönster på Geijersgatan i Uppsala, med fickan full av kattsand. Mitt nästa försök blev en fotosession mitt i natten under girlangerna på Svartbäcksgatan. I utkastet efter det skulle en karaktär lämna in en text till en skoltidningsredaktör, och i nästa hade de förflyttat sig till bildsalen och diskuterade juldekorationer. Därefter skrev jag en hångelhistoria i ett mörkt klädskåp i teatersalens kostymförråd, som blev till någon sorts skräckhistoria som övergick till hångel, som blev till kurragömma där klädskåpet gick i baklås. En karaktär blev räddad av en annan, i nästa utkast räddade hen sig själv, och i nästa gick de tillbaka in i klädskåpet och stängde om sig. I något utkast lämnade de till och med skolan och lät klasskompisarna leta efter dem förgäves. Ingen version blev klar. Jag vet inte riktigt vad det säger om min stil mer än att jag gillar kreativa karaktärer och hångel (och brottas med perfektionism).

Jag ser hur som helst fram emot att se vad mina medbloggare hittar på under veckan, för jag tycker att det här är en jätterolig idé! Startmeningen vi röstade fram var den här: ”Det här blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.” Slutmeningen blev: ”Kanske var det inte ens meningen att den skulle finnas.

Med det ber jag om ursäkt, och hoppas att ni får en fin vecka. Jag ska försöka få ihop det där stackars bokmanuset, och ska försöka att inte vara för hård mot mig själv när jag känner mig stressad. Den som vill får gärna testa att göra en novell med våra start- och slutmeningar och se vad det blir! Det är verkligen mycket svårare än jag trodde!

 

 

Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Choke

  1. OArYA skriver:

    Ja, det var lite klurigt faktiskt, men det gick till slut! God jul Anna!

  2. kuggekugge skriver:

    Alltid blir det inte och så ska det få vara. Kram Anna! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s