Sista inlägget

anna-2016-beskuren

Foto: Johanna Westin / den sjungande fotografen

Vi har kommit fram till årets sista vecka, och det har blivit dags att skriva årets sista debutantbloggsinlägg. Vilket år det har varit!

Årets första månader präglades av väntan för mig, tillsammans med den sista redigeringen av boken. Jag älskade de där redigeringsvarven, det fanns gott om tid och jag lärde mig massor av nya språkgrejer. Till exempel att T-shirt skrivs med stort T för att namnet kommer av att formen på tröjan påminner om formen på bokstaven, att det alltid heter ”nedför trappan” och inte ”ned för trappan”, att orange inte kan böjas utan heter orange i bestämd form också, och att ”så där” skrivs isär.

I maj kom Du, bara. Att få hålla i den första gången var helt igenom magiskt. Att få läsa den – mina ord – i tryckt form var oerhört stort. Jag hade läst igenom den otroligt många gånger i redigeringen, men ändå drogs jag in i historien när jag läste den i bokform. Mitt hjärta bultade. Jag grät här och där. Det var en så stark upplevelse att få känna att det jag jobbat med så länge var klart. Och att det blev bra.

Releasefesten blev en riktigt fin kväll. Massor av vänner och bekanta, släkt och gamla svensklärare kom till Norstedsborgen för att fira att det blev en bok. Vi hade uppläsning, quiz, kladdkakemuffins och flädersaft, M&M’s och popcorn blandat, och överallt på borden stod det papperstranor. Jag fick bygga ett torn av mina egna böcker och signera så många exemplar att jag blev yr i huvudet. Det var en underbar kväll.

Efter att boken kommit ut började läsarreaktionerna komma in. Jag fick mail från vänner, bekanta, och för mig helt okända människor som hade läst boken. Folk kom fram till mig i boksammanhang och sa att de läst Du, bara, och på internet kändes det som om den dök upp överallt. Det var mäktigt, och lite svårt att ta in. Det allra finaste var att den verkar ha landat så rätt hos många personer. En läsare skrev att han ville vara John, och ville träffa någon som Frank. En annan skrev att hen skulle vilja våga vara lika självklar som Elli. En tredje skrev att han tyckte att sexscenerna var skitheta, och en fjärde att hon påmindes om hur det var att vara ung och kär. Att läsa såna omdömen gjorde mig helt varm i hjärtat. Min bok påverkade människor, och jag blev sugen på att skriva mer, mer, mer!

Och jag skrev, skrev, skrev. Och slängde, slängde, slängde. De säger ju att andraboken är värst, och jag hoppas att det stämmer, för en sån här process vill jag inte gå igenom igen. Jag läste nån statistik någonstans (kan det ha varit i DN?) som sa att 80% av alla författardebutanter inte skriver en till bok. Jag kan förstå varför, även om jag själv är rätt säker på att jag hade gjort det ändå förr eller senare. Nu skrev vi kontrakt på Saker ingen ser i maj, så jag var liksom tvungen att ta tag i den redan i år. Men uj, vad jobbigt det har varit.

Från början tänkte jag att det skulle bli en novellroman, tolv noveller som utspelade sig under ett år i ett kompisgäng. Efterhand växte det när jag behövde fler noveller för att kunna fånga upp fler trådar, och under senhösten släppte jag novelltanken helt, och lät formen bli Love Actually-inspirerad, med flera historier och personer som perspektivet växlar mellan. Jag är inte riktigt i mål, och det är fortfarande kämpigt, men jag kämpar på. Och jag hoppas att det blir lättare med bok tre, när jag kanske lärt mig mer om vilken typ av process som funkar för mig.

Jag tror att den största skillnaden mellan första och andra boken för mig var att jag under arbetet med första boken hela tiden var på toppen. Hela tiden nådde jag högre än jag gjort tidigare, och i takt med att jag lärde mig nya saker blev jag hela tiden bättre. Det var berusande att få känna mig så bra hela tiden, och att få uppleva storhetsvansinnet när jag fick till en lyckad spegelscen eller en bra foreshadowing eller en sexscen som testläsarna tyckte var riktigt het. Nu när jag skriver andra boken kan jag mycket mer. Det gör att det är svårt att bara testa saker eller att låta hjärnan leka på samma sätt, för jag är hela tiden tre steg fram och tänker ”men om jag gör så där kommer det att påverka det här, och det här är ändå inte en tillräckligt bra grund att bygga på”. Det är synd. Jag saknar lekfullheten, och hoppas att den kommer tillbaka. Jag längtar efter att kasta mig ut utan att planera.

Resten av året bjöd på mycket roligt bokrelaterat. Framträdanden, seminarier, signeringar, författarbesök och bokdiskussioner. Fler bloggrecensioner. Fler tidningsrecensioner. Folk som skrev långa brev till mig och berättade hur boken givit dem hopp om en bättre värld.

Trots den hemska andraboksprocessen har jag hopp om framtiden. Saker ingen ser kommer att bli bra när den blir klar. Jag har fått se helt underbara skisser på omslaget (gjort av Sepidar Hosseini som också gjorde omslaget till Du, bara). Under våren ska jag besöka Litteralund och Lillehammers litteraturfestival. Bare du kommer ut i Norge i april. Jag har även ett riktigt spännande samarbete på gång, och om allt går vägen kommer ni som tyckte om Du, bara att få en riktig treat framöver.

Det känns lite konstigt att skiljas åt. Debutantbloggen har varit ett fantastiskt sätt att samla tankarna, och att försöka formulera vad jag egentligen håller på med. Ibland har det känts motigt att försöka få ihop inlägg när hjärnan varit skrivtrött, men jag är så glad åt det här sammanhanget och all fin respons jag fått från er läser bloggen och kommenterar. Det har varit roligt att läsa om era processer i kommentarerna, hur vi gör lika och hur vi gör olika. Det har varit spännande att läsa de andra debutantbloggarnas inlägg, och det ska bli spännande att se vad nästa års gäng hittar på. Jag känner på mig att det kommer att bli många intressanta inlägg på bloggen framöver.

Ni som vill fortsätta följa min resa och min skrivprocess (och se mitt nya omslag och höra om mitt stora roliga samarbete när det blir officiellt, och se klänningen jag ska ha på mig på QX-galan i februari där Du, bara är nominerad till årets bok!) kan gärna följa mig på instagram. Där heter jag @anna.ahlund. Jag bloggar också på annaskriverunder.se tillsammans med Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund.

 

Och så till slut, några ord på vägen till er som kämpar:

Sluta inte kämpa. Mina tidiga utkast av Du, bara hade aldrig blivit antagna om jag hade skickat in dem, däremot blev utkast 18 antaget med kommentaren om att förlaget inte sett ett så färdigt manus på många, många år. Skicka inte in manus innan de är klara. Ta er tid till att göra allt ordentligt, och våga släppa in andra människor i processen. Det var helt avgörande för mig att jag träffande mina skrivar-Annor och fick deras respons. Ingenting har utvecklat mig mer än att se deras ögon på min text. Skrivande behöver inte vara ett ensamt arbete. För mig är det oerhört utvecklande att diskutera problem, få hejarop och pepp när det känns tungt, och att ha några som är lika stolta som jag när det går bra för min bok. Leta i författargrupperna på facebook eller i kommentarsfälten här eller på andra skrivbloggar. Hitta folk som ser på skrivande på samma sätt, som ni kan bolla med. Tro mig, allt blir så mycket lättare – och roligare – av att inte vara ensam i skrivandet.

Och slutligen: Det går. Våga lita på att det går.

 

Tack för i år. Jag önskar er all lycka på vägen.

/Anna

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Du, bara, Saker ingen ser. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sista inlägget

  1. kuggekugge skriver:

    Tack Anna för dina inlägg i år och lycka till med skrivandet! Ska med glädje följa med utvecklingen av din karriär! ❤

  2. Marie skriver:

    Tack för det här året! Har varit både spännande och intressant att få läsa om din skrivprocess och allt som omger den 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s