Ajöss och tack för fisken

13934735_1596810507279804_8926557888544550005_n

Så sitter jag här nu. 51 inlägg senare. Och skriver mina sista ord på debutantbloggen. Det är en smått surrealistisk känsla. På något sätt har det blivit en vardaglig lunk, att fundera ut passande bloggämnen, att sätta sig ner på tisdagskvällen (trots jobbstress och gravidtrötthet), att försöka få ner de stundtals osammanhängande tankarna till någonting som kan ge något för andra. Och att sedan förhoppningsvis se kommentarerna när du hittat rätt.

Att det plötsligt inte ska finnas …? Nej. Jag vill inte tänka på det riktigt ännu. Jag har ändå det här inlägget kvar. Min sista chans att hänga med er, att använda Orden.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Debutantåret 2016. Året har inneburit så mycket mer än bara debuten. Det har inneburit en krasch. Både i mitt mående och i skapandeprocessen. Men det vet ni troligtvis vid det här laget. Jag har försökt att alltid vara ärlig i mina inlägg, även i de stunder när det känts tufft. För jag vet att det kan vara då det som behövs som mest. Att veta att du inte är ensam därute. Det finns någon som känner som du.

Kanske har du, kära läsare, kunnat känna det. Det har i alla fall jag gjort, när kommentarerna till inläggen kommit in. Jag har känt mig mindre ensam. Och jag tänker att det är så det funkar här. Det är inte bara vi som ska dela med oss av någon visdom. Det är vi som behöver er visdom. Vi ska inte bara dela med oss av våra erfarenheter, vi behöver era. Och det har för mig varit det allra bästa med att skriva på bloggen. Att känna det outsinliga stödet och peppen från er. För det är jag oändligt tacksam.

Det har varit ett tufft år, på många sätt. Det svåraste för mig att hantera var nog insikten att drömmen inte blev som jag tänkt mig. Efter att ha drömt och hoppats på att få ge ut en bok så blev det inte som jag trodde. Det blev så oändligt mycket tuffare. Skulle jag kunna gå tillbaka till mig själv, innan-antagningsbeskedsjaget, skulle jag säga det här:

Passa på att njuta.

Ja, det låter kanske underligt. Mitt förra års-jag hade skrattat rått åt det. Njuta av känslan av refuseringar och misströstan?

Nej, njuta av att bara skriva för dig själv. Utan att tänka så mycket på det andra, på marknadsföring och varumärke och recensioner och att Nå Ut. Press att skriva mer, mer, och bättre.

Njut av att bara få skriva. För det kommer nog aldrig bli riktigt detsamma efter utgivning.

Det här året har definitivt varit min jobbigaste period i livet, rent skrivarmässigt. När det stundtals känts som att det inte gått. Inspirationen och glädjen har inte funnits där. Allting jag skapat har känts dåligt.

Det som ändå lämnar mig med glädje är att det känns som om det börjat lossna nu. Jag har känt kreativiteten komma igen. Inte flödande, sådär som den brukade, men stilla droppande. Den finns i alla fall där. Det gör mig oerhört glad.

Finns det några andra lärdomar då? Som jag kan dela med mig av såhär i allra sista minuten, innan ett nytt grymt gäng tar över? Jodå:

Det blir inte som du tänkt dig.

Debuten är kantad av så många tankar, så många drömmar och förväntningar. Och de kan säkert slå in! Men det kan också bli något helt annat. Det känns jäkligt trist att säga, men försök att vara beredd på alla möjligheter. Såklart vill vi alla få en bestseller som folk köar i veckor för. Men OM det inte blir så, se till att du inte tappar sugen. Se till att du inte hänger upp allt på det. Det kanske inte är den första boken som blir din största. Det kanske blir den andra, den åttonde, eller den femtonde. Så ge inte upp.

Sedan då? Vad väntar nästa år? Detta icke-debutantbloggsår? Just nu finns fokus bara på ett datum: 15 februari. Det är då vår nya familjemedlem förväntas anlända. Och jag räknar med att livet kommer bli kaos under en period.

2017 bjuder också på ett par andra grejer som jag ser väldigt mycket fram emot. Först och främst så finns ett råmanus till Snacks uppföljare! Det är just nu ute hos testläsare för input, så vi får se var det landar. Dock kan jag teasa om att den kommer att innehålla fler illustrationer, en grymt cool skurk och hajrymdskepp. Det är väl en done deal bara där? Förutom uppföljaren till Snack har jag också blivit tillfrågad om att vara med i inte bara en, utan två, antologier från skräckförlaget Swedish Zombie! 13 svarta sagor om Ond Bråd Död (vars premiss jag skrev om här) och 13 svarta sagor om superskurkar. Det känns otroligt roligt. Dels för att jag är ett stort fan av förlaget och ”13 svarta sagor…”-konceptet, dels för att jag tror att texterna kommer bli riktigt bra!

Så även om framför allt hösten stundtals har varit mörk så ser jag att det ljusnar. 2017 kommer att bli ett ljusare år, ett år som för med sig glädje och skrivarlust och kreativitet. Inte enbart givetvis. Det kommer också att föra med sig kaos och sömnlöshet och tappad sug. Men det känns som att det positiva är så oändligt mycket starkare. Jag tror.

 

Och jag tror på dig, kära läsare. Låt inte en enda jävel säga till dig att du inte kan. För det gör du. Du kan så otroligt mycket mer än vad du tror. Än vad alla andra tror.

Men framför allt, se till att du mår bra. Att drömmen inte börjar kännas som en mardröm. Backa när det behövs, du bygger ditt författarskap. Sprinta inte allt du kan i början. Håll hela vägen.

Och mest av allt. Skriv. Skriv för dig själv. För att det får dig att må bra. Eller skriv för att beröra miljontals. Håll orden vid liv, för vem de än skapas. Dina ord behövs. Det är bara du som vet hur de ser ut, hur de låter, hur de känns. Din röst behövs.

Och tack. Tack för att ni följt med såhär långt. Jag skulle inte vara här om det inte vore för er.

 

 

(Ps. Vill ni fortsätta att hänga även under 2017 och beyond så hittar ni min blogg på www.camillalinde.se Jag finns också på instagram under namnet: my_word_is_my_weapon Ds.)

 

Kampen går vidare: 1, 2, 3, 4, SLUT!! //Gurra, Fjodor, Thåström, Stry, Mistlur och Camilla!

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Camilla Linde, Debut, debutantåret, debutantbloggen, Inspiration, Skrivprocessen, Snack Parrow. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ajöss och tack för fisken

  1. annisvensson skriver:

    Så jäkla bra skrivet. Som vanligt 🙂 Varmt lycka till med det fortsatta skrivandet som jag är övertygad om att det kommer att gå jättebra. Och jag kommer följa din blogg såklart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s