Boken och jag

 

bildmaricakallner16

Tjo!

Mitt första inlägg på Debutantbloggen! Jag: förvirrad, osäker, nervös. Var ska jag börja?

Maria Küchen har skrivit en bok som heter Att skriva börjar här. Det anammar jag. Mitt skrivår på Debutantbloggen börjar här.

Jag är här. Ett nytt år har börjat. Våren ligger framför mig med studier och jobb. Jag läser två utbildningar: Författarskolans fördjupningskurs på Lunds universitet och skrivpedagogutbildningen på Skurups folkhögskola. Alltså är jag mitt uppe i kurslitteratur. Det är inte tråkigt, det är bra litteratur. Böcker som gör mig säkrare i mitt skapande. Läsning ger mig självförtroende. Gör att jag vågar testa skrivandet. Vågar ta ut svängarna. Vågar vara författare.

Debuten närmar sig. Lördagen den 18 mars släpps min bok. Jag läser om författarna som jag älskar och beundrar. Det är kvinnorna under det tidiga 1900-talet, de som kämpade för kvinnors rätt att skriva, att uttrycka sig, att författa under sina egna namn och inte under manligt pseudonym. Det är novellisterna under 90-talet som öppnade upp för en ny form av novellkonst, som skapade en genre som jag hittat hem i. Författarna finns här för mig. När förlossningsångesten kommer över mig för att min lilla bok ska ut i stora världen. När jag blir rädd. När jag vaknar på natten och ångrar mig och vill ringa min förläggare och skrika: ”Stoppa pressarna!” Då vänder jag mig till dem. Till författarna.

Debuten. Boken. Alla författare har varit här – i början. Att läsa deras debutböcker, att läsa om deras våndor och deras glädje tröstar mig. Jag är inte ensam. Och på Debutantbloggen får jag dela debutantåret med fyra andra författare. Vi är här tillsammans.  Det kommer att gå bra, även om jag är rädd.

Varför är jag rädd? För att jag är här. Jag har kämpat, jag har slitit mitt hår, jag har älskat och hatat manuset, jag har skrivit och skrivit om och strukit och skrivit nytt. Plötsligt är jag här. Är vi här. Boken och jag. Framme vid utgivningen. När manuset bara var en text i en ordbehandlare var det inte farligt. Jag hade kontroll. Ingenting skulle hända med det. Det kunde bara ligga där i datorn. Ett manus under arbete. Inte farligt.

Nu räknar jag dagarna till den 18 mars. Jag ser boken växa: inlagan, omslaget, paratexterna. Ett manus i ett Word-dokument som blivit en bok. Här är jag nu. I den överväldigande känslan av att vara framme.  Det är bara att tuta och köra och skriva

 

p.s Om du redan nu vill ta del av mina texter kan du gå in på min hemsida maricakallner.se där har jag publicerat noveller och prosadikter d.s

.

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Inspiration, Marica Källner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Boken och jag

  1. annisvensson skriver:

    Hej Marica, det ska bli kul att följa dig här. Känslorna du beskriver med upp, ned och rädsla känns mycket väl igen. Det är nog så för de flesta av oss som skriver. Men tänk! Du är snart i mål med din första bok. Spännande!

    • Marica Källner skriver:

      Hej och tack för din kommentar! Känslorna går upp och ned, det är skönt att andra skapande personer känner igen sig. Viktigt att vi delar det med varandra, tror jag.
      Ja snart är jag i mål med min bok. Jag längtar!

      • annisvensson skriver:

        Det är därför den här bloggen är så bra. Hög igenkänningsfaktor, pepp och bra lärdomar och tips om skrivande. Blir skoj att följa er i det nya gänget 😊

  2. Bok&Film skriver:

    Jag vill välkomna dig och de andra nya debutantbloggarna. Det ska bli kul, intressant och spännande att få följa er resa genom ert debutantår. Spännande att du redan i mars släpper din bok! Kul! Jag ska hålla tummarna för dig.

    • Marica Källner skriver:

      Hej och tack! Hoppas att du får en trevlig läsning under året.
      Ja, det är verkligen roligt och spännande att min bok kommer så snart. Längtar efter den!
      Tack för att du skrev. Ha en fin helg!

  3. icafischerstrom skriver:

    Många ämnen jag skulle vilja läsa uppföljningar på, redan i detta inlägg! Tex när passerar gränsen för att inspireras av litteratur till avskräckelse? Kritiken, hur bemöts den? Med mer! Ska bli så spännande att läsa mer!

    • Marica Källner skriver:

      Jag hoppas på att kunna följa upp några ämnen 🙂
      Vad gäller avskräckelsen så vet jag inte – den gränsen har jag inte passerat än. Jag hojtar till när/om jag kommer dit
      Tack för din kommentar Ica!

  4. Ethel skriver:

    Mycket bra inlägg! Förstår verkligen dina våndor. Tudelade känslor kan jag tänka mig. Ibland är man euforiskt lycklig, ibland slår den hisnande rädslan till.

  5. Peter Winai skriver:

    Suveränt Marica! Du bjuder in dina läsare, för en öppnande dialog om svårigheter och erövringar som vi känner igen och som gör att vi väntar på nästa blogg. Känn trycket!

    • Marica Källner skriver:

      Ja huh jag känner trycket! Väldigt bra för jag planerar att skriva om prestationsångest till nästa inlägg.

      Tack Peter för kommentaren och dina ord!

  6. Jakob skriver:

    Som du själv skriver så är du inte ensam, det kommer bli bra! Ska bli jättekul att följa dig och dina medbloggare under resans gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s