Tiden finns – om du vill

Foto: Jon Krogell

Foto: Jon Krogell

Jag har hört att ungefär var tredje svensk drömmer om att skriva en bok. Jag kan tänka mig att många som läser den här bloggen hör till den skaran. Du kanske har börjat skriva något men det har aldrig blivit nåt mer än några sidor, i bästa fall kanske trettio eller femtio, men sedan har det hänt annat i livet.

Så där som det brukar. Hela tiden finns det någon eller något som stjäl din uppmärksamhet. Du kanske tänker att du ska skriva sen när du har tid, att du kanske ska börja nästa vecka, eller sen på sommarsemestern. Sen, sen, sen.

Men. Det funkar inte så. Inte om du vill skriva på riktigt. Det nya året är inne på sin tredje vecka och många nyårslöften har säkert redan glömts bort.

Du kanske också lovade att du i år ska ta dig tiden att skapa? Att du äntligen ska skriva den där romanen du alltid drömt om? Det kanske började bra, du skrev i några dagar och kände att äntligen händer det! Och så kom vardagen emellan.

Jag tror de flesta har varit i den situationen. Det finns ju så mycket annat en kan (och måste) syssla med. Men tyvärr måste en skriva för att det ska kunna bli en bok.

Det här är ju absolut ingen nyhet men samtidigt måste vi konstant bli påminda om det. Också jag inbillar mig att jag skriver jättemycket hela tiden, fastän jag i verkligheten inte alls gör det. Jag kanske skriver blogg eller töntigheter på Facebook, men inte skriver jag varje dag. Fastän jag egentligen vill.

De två senaste veckorna har jag rest runt i Argentina och planen var att skriva. Nå ni kan ju gissa hur det slutade. Ja precis så, ungefär noll ord skrivna. Har ändå lyckats med att läsa bokmanuset från början till slut och är säker på att jag tankat huvudet fullt med nya idéer. Dessutom känner jag mig utvilad inför årets skrivutmaningar. Och det är också värdefullt i sig. 

Nu hoppas jag att vi i år kan peppa varandra att skriva mer. Ju mer vi skriver desto bättre blir vi. Och glöm tanken om att skriva ett perfekt första utkast. Det är nog ingen som gör det.

Så börja skriva och strunta i kvaliteten. Det är därför en redigerar sen och mejslar fram berättelsen. Men nu ska jag inte tala mer om redigering, det är en process i sig som vi säkert kommer att gå in på ur flera synvinklar här på bloggen. Nu vill jag lägga fokus på det där första underbara, skräpdåliga men ändå fantastiska manus. För det är det börjar. 

Vad ska du skriva i år?

Advertisements

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Michaela von Kügelgen. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Tiden finns – om du vill

  1. Johanna skriver:

    Jag har ca 15.000 ord kvar tills råmanuset är klart på min första roman. Min plan är att skriva 250 ord per dag. Låter inte som någon match precis, men det är också min tanke. 250 ord måste jag hinna med varje dag – inga ursäkter. Följer jag planen är jag klar inom två månader. Hittills har det blivit fler än 250 ord och känslan är då att ”jäklar vad grym jag är som slår mitt skrivmål”. Vad gör man inte för att peppa sig själv 🙂 Sen börjar redigeringen och det ska bli så kul!

  2. Kristina W skriver:

    Du har så rätt i att man bara måste skriva. Att tänka att man ska skriva resulterar inte i ett fysiskt manus – möjligen en massa idéer 🙂 Sitter precis med mitt första underbart skräpdåliga råmanus och inser att jag bara har ett skelett än så länge. Nu måste jag arbeta med att förstärka känslorna, mejsla ut miljöerna tydligare och fundera på hur jag kan framställa mina karaktärer på ett klarare sätt. Men, med det sagt, är jag så otroligt stolt över mitt råmanus, alla timmarna framför datorn lönade sig! 🙂

  3. Jenny Eriksson skriver:

    I år redigerar jag en ungdomsbok som jag skriver på i en skrivarkurs som jag pluggar halvtid och på fritiden skriver jag på ett helt nytt manus. Min plan för att få skrivandet gjort (eftersom jag tycker det är så kul men ibland slarvar bort skrivtid) är att jag bokar in dejter med mina karaktärer. Då står det Tisdag Ruth 18-20 i almanackan och då är det (nästan) lika viktigt som en träff med en kompis. Då är det bara att krypa upp i soffan med datorn på tisdagskvällen och umgås med texten. Först lite motigt för det är kanske något på tv:n eller i att-läsa-högen som lockar mer men efter en stund så uppstår skrivarmagin och det är de tröskeln allt skrivande handlar om tror jag. Början. Att en tar sig tiden att börja.

  4. Efter nästan tre år ihop med mitt dystopiska manus hoppas jag kunna redigera färdigt så det inte blir ett fjärde. Jag längtar också efter att plocka upp ett ungdomsboksmanus som är färdigt/redigerat och se över det igen. Dessutom vill jag skriva nytt eftersom jag har två andra nya manus att ta mig an. Men det får nog vänta till nästa år….

  5. Anna skriver:

    Jag ska redigera klart mitt YA-manus ”Någon sorts frihet”, har hållit på med det i typ 3 år så jag hoppas att jag äntligen får iväg det till förlag i år. Och så ska jag fortsätta skriva på det YA-manus som än så länge går under arbetsnamnet ”Tedrickarstoryn”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s