Gästblogg: Hanna Lindberg

hanna-lindberg-debutantbloggen

Hello from the other side.

Jag gjorde det.

Jag är igenom ett år av svordomar, självtvivel och en genuin önskan att bara glömma allt.

Jag hade ett år på mig att skriva världens bästa thriller. Boken som ska befästa mig som internationell succéförfattare, förföra läsarna här hemma och i världen, få papperstillverkaren Billeruds aktiekurs att blåsa hål i taket.

Kort och gott: jag skulle skriva den svåra andra boken.

Med debuten STHLM Confidential var ALLT annorlunda. Jag hade visserligen ett bokkontrakt, men med ett jättelitet förlag i Malmö som redan innan utgivning flaggade för sina mycket begränsade resurser. Jag fick göra allt själv, något som jag tidigare berättat om här , inklusive införsäljning till bokhandeln. Jag mejlade, knackade dörr, låg på allt och alla som en bulldozer på speed. För att jag trodde på storyn. För att jag visste att STHLM Confidential var något helt eget och att mina läsare fanns där ute och att jag måste nå dem till varje pris.

Chansen kom när Pocketförlaget ville ge ut STHLM Confidential, som släpptes i pocket lagom till bokmässan 2015. Jag såg till att sälja slut på varenda ex redan vid lunchtid den andra dagen. Efter mässan hade jag plötsligt en agent och STHLM Confidential är idag såld till nio länder. Jag har precis mött läsare och press i Spanien, fått ett strålande mottagande i Italien och är på väg till Tjeckien för lansering i mars. Jag har kontrakt med Norstedts. Inte bara för uppföljaren, utan även för tredje boken i serien om den udda journalisten Solveig Berg.

På ett år gick mitt skrivande alltså från att vara ett ovanligt lyckat hobbyprojekt till att bli något helt annat. Till att bli på riktigt. Plötsligt fanns en förläggare och en deadline. Plötsligt fanns förväntningar. Plötsligt hade jag sagt upp mig från jobbet för att … eh, vara författare.

Jag gjorde upp planer på att skriva 10 000 tecken om dagen för att hinna, hyrde en lokal med New York-känsla på Södermannagatan och köpte en macbook för förskottet.

Så satte jag mig i lokalen, flippade upp datorn … och blev apatisk.

Dag efter dag kom jag därifrån med i bästa fall 2000 tecken och en ständig känsla av misslyckande. Det jag hade i huvudet gick liksom inte att få ut genom händerna, inte så att det blev som jag ville. Något hände på vägen, och det jag väl fick ner kändes som att skriva in sig här.

Det kändes som jag hade en hård potatis som växte i bröstet.

På nätterna malde en röst i huvudet:

Det här är din chans. Det är för fasiken är nu det gäller. Make it or brake it.

Men det gick inte. Våren blev sommar, maj, juni, juli och plötsligt var det augusti och september och deadline närmade sig obönhörligt. Jag var tvungen att göra något annorlunda.

I september flydde jag ut ur lokalen med New York-känsla. Jag satte mig hemma i soffan i mjukiskläder, struntade i de där 10 000 tecknen och började tänka istället. Jag skrev ingenting. Jag insåg att problemet var att jag inte alls hade historien i huvudet, utan en idé om historien. Jag tänkte i två eller tre veckor och skrev sedan ner vad som blev en helt annan berättelse, scen för scen i ett synopsis. Efter det hände något. När jag slog upp datorn igen var det som att karaktärerna vaknat. De hade fått liv.

Jag hittade tillbaka till känslan, hittade min ton och jag kände hur den där potatisen jag gått runt med de senaste månaderna blev mindre och mindre.

I december lämnade jag råmanus till min förläggare på Norstedts. Det blev jul och nyår och trettondag. Nu började nästa pärs. Jag svettades. Jag hörde inget. Jag började undra om det var så dåligt att alla inblandade, agent, förläggare, familj ville bespara mig nyheten över helgerna. Att det inte höll.

Så äntligen kom ett mejl från förläggaren häromveckan.

Jag läste utan att andas.

Hon gillade manuset och skrev att det var mycket imponerande.

Det blir en bok.

Nu måste jag bara skriva de sista kapitlen.

I september kommer uppföljaren till STHLM Confidential ut på Norstedts.

Hoppas vi ses på bokmässan!

PS: Här berättar jag mer om hur det går:

https://www.facebook.com/hannalindbergofficial/

Och här hittar ni mig också: http://hannalindberg.com

sthlm-confidential-cover-swstockholm-confidential-cover-italy

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Gästblogg: Hanna Lindberg

  1. Ping: Att väga mindre än luft | Debutantbloggen

  2. annisvensson skriver:

    Hej Hanna, kom på att jag även hade en fråga till dig. Har läst om dina utbildningar till bl a journalist. Nyfiken på om du gått någon utbildning eller kurser inom litterärt skrivande?

  3. annisvensson skriver:

    Jättespännande att få ta del av din berättelse. Ibland är det så kla svårt att få tankarna på pränt. Det där med soffa, mjukisbyxor och bara tänka kan vara hela grejen ibland. Och jättekul att du fick till den nya boken. Lycka till med fortsättningen! Och kanske syns vi på bokmässan. Föll på målsnöret förra året, men nu hoppas jag ta mig dit. 😊

  4. kuggekugge skriver:

    Wow vilken resa! Så spännande! Och lycka till med allt!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s