Våga göra dem fula, fokusera och håll i det

img_6998

Karin och Erik. Så heter mina huvudkaraktärer i Stockholm psycho. Det är 35 och 38 år gamla och bor i innerstan. Erik är ensamstående pappa och Karin är mest bara ensam. Alltså, hon är gift och har en bästa vän, men ingen som egentligen förstår henne. Så otroligt originellt, tänker du kanske nu. Ännu en samtidsroman om vuxenlivet i storstaden. Och det är det, en berättelse om verkliga människor men med en riktigt psycho tvist.

När jag började skriva tänkte jag att historien enbart skulle handla om Karin. Eller, jag tyckte det var roligt att driva med samtidsfenomen och var tvungen att ha en story. Det förvandlade också huvudpersonen till en överdrivet hård karikatyr, svår att relatera till och full av bitterhet. Efter trettio sidor började oron gro någonstans i magtrakten. Vem orkar läsa 300 sidor om det här tjatet? I ett desperat försök att göra Karin mer älskvärd och någon man faktiskt vill följa kastade jag in detaljer som skulle visa att hon var godhjärtad och dråplig. Ni vet sådär charmigt fumlig. En sådan som säger tokiga saker när hon blir stressad och trasslar till sitt kärleksliv i förvirringen (”I carried a watermelon”). Det blev oerhört paradoxalt eftersom hon var en styckmördande halvpsykopat. Här började problemen.

Ganska snabbt gick berättelsen på tomgång och det fanns inte något djup att ösa ur när det gällde Karin. För att läka problemet bestämde jag mig för att lägga till ytterligare ett perspektiv att bolla med. Erik. Han skulle vara en varm kontrast till världen där allt handlade om yta, materialism och statusmarkörer som Karin trevade runt i. Han var lång, stilig och trygg. Främst för att jag själv var förälskad i Erik. Jag var rädd om honom, ingen fick tycka illa om Erik. Han fick oskyldiga egenheter i stil med att han kom för sent. Dessa kompenserade han givetvis snabbt med att göra rätt. Han åkte till återvinningscentralen och sorterade sopor eller sa till folk som fimpade på gatan. Kanske kunde det bli en romantisk samtidskomedi trots allt, plus lite mord? Den redan ostyriga historien tog ännu en riktning.

”Var inte rädd för dina karaktärer, det märks. Våga gör dem fula”, sa min kursledare. Jag var ungefär åttio sidor in i berättelsen och fick sätta mig ner och tänka om igen. Vilka konflikter hade de egentligen och hur tänkte de kring situationerna de hamnade i om de inte skulle vara tillrättalagda? Vad händer om jag skiter i att förställa dem för att andra ska gilla dem?

Det var då jag hittade hennes röst. Den osminkade Karin. Hon är inte någon mysig antihjälte och inte heller någon hatare. Bara osedd och totalt oförmögen att förändra sitt liv. Hon har ingen erfarenhet av närhet och är gränslöst naiv. Hon ljuger, hämnas oförrätter på ett passivt aggressivt vis och dränker sin oro i alla tänkbara former av bedövningsmedel. Karin anmäler irriterande kollegor i kontorslandskapet till att leda pausgympan och betalar carefree med makens kreditkort varje gång han gör något hon inte gillar. Hon smular ner sömnmedel i folks mat och knarkar sig igenom feedbackövningar på jobbet. ”Jag har aldrig läst om kvinnor som beskrivs på det sättet”, var en bekymrad kommentar från en person i min skrivargrupp. ”Alla kvinnor i berättelsen är egoister”, var en annan.

Erik, som jag själv tyckt om, trodde sig nu vara bättre än andra men vågade aldrig säga ifrån. En irriterande präktig besserwisser. Han hakar upp sig på detaljer men missar helheten. När han blev mänsklig blev han frustrerande feg och lät sig själv förnedras av sin dominanta exfru. Jag ville skrika till honom att han skulle slå tillbaka, men han verkar sjukt trög. Kanske för att han fått sina smällar under uppväxten. Han ältar maniskt, lämnar sitt barn ensam för att stalka mannen frun dejtar och stjäl saker från återvinningscentralen istället för att sopsortera. (Olyckligtvis en motorsåg som använts vid en styckning, höjden av otur). Han hamnar i storbråk och vägrar inse att sonen behöver stöd. Men han är en pappa som strider hårt för sitt barn och i det kriget är han beredd att göra vad som helst. En del av mina manliga vänner har kommenterat att det är upplyftande att läsa om en man med föräldraskap som en av huvudkonflikterna.

Plötsligt fanns det tusen saker att skriva om hur Karin och Erik hanterade situationerna de ställdes inför och deras inre monologer fick jag korta ner istället för att verka fram. Det stora problemet för mig blev att begränsa (no shit). ”Rensa bort allt som inte bygger karaktär eller driver handlingen framåt”, blev kritiken från förlaget.

Stockholm psycho utvecklades till en makaber thriller och en orgie i cynism men också en historia om ångest och ojämställda relationer. Karaktärerna är skamfilade och moraliskt bankrutta men jag älskar dem. Erik mest. Honom hoppas jag att det går bra för.

Alla gillar inte mina karaktärer och några kommer säkert att hata dem. Missa poängen, humorn och samhällskritiken. Någon kommer bli ordentligt provocerad eller känna sig exkluderad alternativt träffad. Det är så klart inte meningen och enormt tråkigt eftersom jag verkligen har lagt ner otroligt mycket jobb på historien. Jag önskar att alla gillade den och förstod den. Men jag ångrar inte att jag vågade följa min kursledares råd, för Stockholm psycho fick ett eget språk.

Mitt i det uppskruvade och absurda är Karin och Erik ärliga oavsett om man gillar dem. Det är värt även smockorna.

I efterhand skulle jag ha planerat perspektiven och tonen bättre innan jag började. Då hade jag sluppit skriva om så förbannat många gånger. När jag skickade in till förlaget och de bad mig göra om allt ytterligare en gång kändes det som att ligga med ansiktet mot det svettiga golvet och höra domaren räkna ner. Men jag lyssnade på dem och reste mig. Den sista ronden är den tuffaste jag utkämpat. Jag tog mig igenom den på ren vilja.

Att hitta rätt ton och få huvudperspektiven att lira tillsammans är en jätteutmaning när de kommer till under historiens gång. Idag har jag ett dokument på min dator som är trettio sidor långt som bara handlar om Karin och Erik. Backstoryn som beskriver allt om dem. Hur har de växt upp? Har de syskon? Vad jobbar de med? Vad röstar de på? Vad kör de för bil? Bakgrundsbeskrivningen fungerade som en kompass under det senare arbetet med boken. Så fort det kändes som att jag höll på att tappa bort dem kunde jag gå tillbaka till den och oftast hitta svaret. Jag önskar att jag hade börjat med backstoryn.

Till nästa bok har jag lärt mig vad som gäller. Planera matchen. Mjuka knän, stark mage och garden högt uppe. Våga göra dem fula, fokusera och håll i det.

Jag är inte rädd längre.

boxning

(En hälsning från världens coolaste kvinna Åsa Sandell som jag hade förmånen att bli tränad av. Jag brukar ta fram och läsa den när jag behöver pushning.)

Advertisements
Det här inlägget postades i Anna Bågstam Ryltenius, Debut, debutantåret, debutantbloggen, Författarliv, Gå på djupet, karaktärer, ljudbok, Stockholm psycho och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Våga göra dem fula, fokusera och håll i det

  1. freedom apk 9.1 skriver:

    Hi there! This post couldn’t be written any better!
    Reading through this post reminds me of my old room mate!
    He always kept chatting about this. I will forward
    this page to him. Fairly certain he will have a good read.
    Many thanks for sharing!

  2. Very good site you have here but I was curious about if you knew of any message boards that cover the same topics talked about in this
    article? I’d really love to be a part of online community
    where I can get opinions from other knowledgeable individuals that share
    the same interest. If you have any suggestions, please let me know.
    Thanks!

  3. Ping: Ett redigeringstips en inte kan höra för ofta – Skriva läsa leva

    • bagstam skriver:

      Vad kul att du gillar Debutantbloggen och att våra erfarenheter och råd kommer till nytta! Lycka till med redigeringen. Håll i det 🙂

  4. Pia Widlund skriver:

    Bra tanke att inte vara rädd för sina karaktärer utan att våga göra dom fula. Det ska jag bli bättre på.

    • bagstam skriver:

      Hej!, ja en mycket bra tanke (som jag själv inte kan ta åt mig äran av) 🙂 Väldigt läskigt också tycker jag själv när jag skriver, men nyttig. Lycka till med ditt skrivande!

  5. Det här inlägget gjorde mig verkligen (!) sugen på att läsa din bok 👍🏻

    • bagstam skriver:

      Hej! Vad kul! 🙂 Karaktärerna är verkligen något jag funderat mycket på. Tycker själv det är spännande när jag läser andra böcker. Nu när jag har testat att skriva själv tänker jag jättemycket på hur andra bygger upp sina karaktärer när jag läser. Stockholm Psycho finns på Storytel om du vill se hur det blev till slut. (Om du inte har Storytel så kan man testa det gratis.)

      • Karaktärer är både spännande – och svårt, tycker jag. Det kanske är därför de vältecknade gör så stort avtryck, ska absolut kolla in din bok på Storytel. Letade på Adlibris, men där finns den inte, eller letar jag dåligt?
        Tack för bra blogginlägg, ser fram emot vad du har att bjuda på för resten av året 🙂

        • bagstam skriver:

          Jag håller med, karaktärer är jättesvårt och spännande. Var kan jag läsa det du skriver? Min bok finns bara på Storytel. Vad roligt att du gillar mina blogginlägg 🙂

        • Den som behärskar karaktärsbygget har vunnit mycket redan där, det som är komplext ska förenklas för att framgå, utan att bli slätstruket eller krystat. Svårt, men mäktigt när det blir bra.
          Att din bok finns på Storytel är toppen, en chans för mig att kolla in den tjänsten också 👍🏻
          Jag har skrivit flera manus men är outgiven så inget finns att läsa. Det är bara att kämpa på, tur att det är så roligt… Ja, det ÄR roligt, när jag inte sliter mitt hår och skriker av ilska över mina oerhört pinsamma formuleringar vill säga 😄. Bloggar om skrivande, läsande o.s.v. på mittskrivliv.wordpress.com

        • bagstam skriver:

          Åh vilken kämparanda! Och fortsätt kämpa på. Det kommer gå, någon gång. När du har den kämparandan är jag helt övertygad om det. Ska med nöje följa dig på din blogg 🙂

        • Tack för pepp & kul att du vill följa. Har du någon egen blogg? Har letat men inte hittat. Skaffade mig nyss Storytel, så nu ska jag lära mig om hur stockholmare funkar i allmänhet 😉

        • bagstam skriver:

          Jag kan av någon anledning inte svara på senare kommentar så jag svarar här. Har ännu ingen egen blogg men planerat att ge mig in på det i sommar. Får kika på din och hitta inspiration.

          Vad kul att du lyssnar på Stockholm psycho. Hoppas verkligen att du kommer gilla den 😊 (Och inte bara tänka hu vilka männsiskor 😉)

        • Vad roligt, tycker verkligen du ska starta en egen blogg!
          Jag valde att läsa Stockholm psycho istället för lyssna. Har hunnit några avsnitt och det är så skruvat 👍🏻😄 Tror aldrig jag läst något liknande, väldigt kul.

        • bagstam skriver:

          Vad kul! Blir jätteglad 🙂 Roligt att du inte tycker det liknar något annat 🙂 Det är enormt skruvat och en ”genreglidning” kan man säga. Inte min avsikt från början att göra en genreglidning men det är vad folk i branschen kallat det. Jag tycker det är lite spännande, någon sa att genreglidningar typ ”humor/spänning” eller erotic/crime eller ”barndeckare” är en trend på stark framfart just nu. (En bra grej med Storytel är att man kan välja om man vill lyssna eller läsa. Detta med inläsning är en ytterligare dimension men också jättesvårt). Nu ska jag läsa bloggar 🙂

        • Snygga genreglidningar adderar verkligen något i utbudet, ibland är Sverige lite snävt i definitionen och fler subgenrer behövs definitivt. Jag tänkte på din bok som en skruvad spänningschicklit, sjukt bra – med betoning på sjukt. Kom på mig själv med att tänka ”en mamma har skrivit det här” flera gånger! 😄😉

        • bagstam skriver:

          Åh vad kul att höra :). Blir jätteglad. En skruvad spänningschiclit lät som hisspitchen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s