Att göra allt bakvänt


Många påstår att det inte går att skriva en roman om en inte vet vem en skriver om eller hur berättelsen kommer att sluta. Jag skulle vilja komma med en liten invändning: jo visst går det, det går hur bra som helst faktiskt. Men slutresultatet blir kanske inte så bra.

Jag brukar säga att mitt första manus, det som alltså kommer ut i höst, har varit min personliga skrivarskola. Jag har gjort alla misstag och jag har skrivit om kanske femton eller tjugo gånger. Jag vet faktiskt inte hur många, jag har tappat räkningen.

Mitt första grundläggande problem handlade om dramaturgi (eller bristen på fungerande sådan), mitt andra grundläggande problem handlade om att jag inte riktigt visste vem jag skrev om och varför hon beter sig som hon gör. Med andra ord hade jag ingen aning om hur jag skulle skriva en roman.

Därför är jag så otroligt avundsjuk på dem som klarar av att:

  • Skriva en ordentlig synopsis innan de börjar skriva.
  • Hänga i timmar med sina karaktärer innan de börjar skriva.
  • Känna till varför karaktärerna gör som de gör.
  • Ha en tydlig plan.

Det har nämligen visat sig vara otroligt svårt att skriva om någon en inte riktigt känner. Om jag inte kan svara på frågan om varför min karaktär gör som hon gör blir det faktiskt ganska jobbigt om jag vill skriva en intressant och trovärdig berättelse.

Visst går det att slänga in både det ena och andra i ett manus, men tyvärr blir det inte så bra. Det kan bli 200 någorlunda sammanhängande sidor, men det är ingen roman. Jag vet ju det här och ändå upprepar jag samma misstag om och om igen.

Jag slänger in mig i en historia, hetsskriver den för att sedan märka att jag inte riktigt vet vem jag skriver om. Antingen är jag riktigt korkad när jag gör samma misstag gång på gång eller så är det bara så här jag är funtad. Jag måste få skriva mig fram till berättelsen, för att sedan kunna rätta till och fylla ut det viktiga efteråt.

Det jag försöker säga är att det inte alltid går att göra på det sätt som skulle vara smidigast och att skriva är alltid en kamp. Det blir inte bra på första försöket, knappast på det andra heller. Men kanske på det tredje, femte eller tionde. Och ibland tar det femton rundor för att en ska lära känna människorna en skriver om. Det är också helt okej, alla vägar leder ju till mål till slut, men ibland känner jag att jag verkligen kunde göra det här på ett smartare sätt.

Hur skriver du? En ordentlig plan och backstory på dina karaktärer eller får du också gå in och rätta till och skriva om efteråt?

P.S. Egentligen skulle jag gräva djupare i det här med karaktärer och deras viljor, men jag tror jag får fortsätta på samma tema nästa vecka. Har du nån fråga eller fundering får du gärna komma med den här!

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, Michaela von Kügelgen. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att göra allt bakvänt

  1. Ping: Vem är de och vad vill de? | Debutantbloggen

  2. Kristina W skriver:

    Åh jag vill gärna läsa mer om karaktärsbyggande! Jag har precis läst klart mitt råmanus och inser att karaktärerna inte riktigt håller. Klassiskt nybörjarmisstag. Därför kommer jag att behöva slänga säkert 1/3 av manuset och skriva om hälften – eller mer… Bara att gå tillbaka till tankesmedjan och fundera vidare helt enkelt!

    • kuggekugge skriver:

      Ja alltså jag är ju på inga sätt expert, men kanske det finns någon som kunde lära sig av mina misstag? Och det är ju otroligt bra att du själv ser att karaktärerna inte håller, då är du redan en lång bit in på vägen!

      • Kristina W skriver:

        Blir man någonsin expert som författare? 🙂 Säkerligen har de författare som skrivit i många, många år ändrat den allt eftersom. Det som fungerade när de debuterade kanske inte alls fungerar tio böcker senare.
        Dela så gärna med dig av dina misstag – jag älskar att få tips och råd på hur andra författare gör och utbyta erfarenheter!

        • kuggekugge skriver:

          Ja alltså så är det ju, ingen blir väl expert och det finns ju inte en sanning. Så misstag (egna och andras) är ett bra sätt att försöka hitta sin egen väg.

  3. ynasman skriver:

    Jag bara skrev och så levde karaktärerna sina egna liv och gjorde inte alltid som jag tänkt 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s