Lördagsenkät: Vad gör du när du tvivlar på det du skrivit?

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Christina: Jag brukar tillåta mig själv att bryta ihop en stund och vältra mig i känslorna för att sedan plocka ihop mig själv igen och fokusera på något annat ett tag. Något som inte har med skrivandet att göra. Tex. ta en promenad med hunden, sätta mig och sy, måla eller laga mat. Sedan är det bara att ge sig på det igen. Fortsätta skriva/redigera/eller vad det nu var jag höll på med när tvivlet slog till. För vill man något tillräckligt mycket, då låter man inte tvivlet vinna utan man utnyttjar det för att bli bättre.

 

 

 

 

img_6998Anna: När tvivlet kommer tvingar främst min man och en nära vän att läsa det. Ibland även andra i min omgivning som jag har förtroende för. Sen går jag runt som en yr höna och tigger bekräftelse av dem. Ibland avbryter jag dessutom den som läser och frågar vad han tycker efter ungefär var tredje rad. Det hjälper lite men inte helt. Jag tycker fortfarande att det jag skrivit är värdelöst och pretentiös dynga. I normalfallet är min bästa medicin mot allt som är jobbigt att springa eller boxas. Alla former av hård fysisk träning helt enkelt. Problemet med skrivande är att “those crimes occur at night”, som Dale Cooper skulle ha sagt. Då är det svårare att dra ut på en runda (vill ogärna möta Bob på vägen). För att bota skammen kan det ibland kännas bra att kolla på något meningslöst TV-program med folk som gör bort sig värre eller har urkonstiga böjelser (har äntligen förstått poängen med de här programmen). Förlåt. Helst hade jag velat dricka ett rejält glas vin också men det känns som en oerhört dålig vana att börja göda när tvivlet hälsar på några gånger i veckan.

Michaela von Kügelgen

Foto: Jon Krogell

Michaela: Att tvivla på sin text är en normal och obligatorisk del av processen. Om jag hela tiden skulle tycka att det jag skriver är bra tror jag inte att jag skulle utvecklas. Tvivlet hör till och det pushar mig vidare.

Om tvivlet växer sig för stort tar jag fram fina kommentarer jag fått tidigare. Fokuserar på det som är bra och det jag kan. Och några dagar senare brukar jag redan känna mig bättre. Det är också bra att släppa texten och göra något helt annat och sedan komma med fräsch blick på texten. Då ser jag att det mesta trots allt inte är så dåligt, utan kanske rentav bra.

bildmaricakallner16Marica: Jag fortsätter att skriva. Även om det känns skit. Skitjobbigt och skitdåligt. Jag kämpar vidare. Läser mina texter, letar tillbaka till språket. Läser andras texter. Texter som bränner i mig och trycker igång skrivandet.  Jag pratar också mycket om tvivlet. Tjatar och gnäller för alla som orkar höra på. Genom att prata om tvivlet biter jag huvudet av det.

 

image001Johan: Först försöker jag intala mig att det bara är en del av processen, ingenting att oroa sig för – skriv på bara så lossnar det. När det inte funkar så börjar jag noja och undra om det här verkligen är ett sådant ställe där det finns grund för tvivel – eller om det bara sitter i mitt huvud? Jag försöker tänka ut och testa olika scenarier i mitt huvud, men jag har alltid haft svårt med att följa mina tanketrådar hela vägen fram. Jag snärjer in mig på vägen och får svårt att fokusera, andningen blir grundare och det börjar klia i höger armhåla. Då är det dags att prata med någon – oftast med min man. Och även om han är klok och många gånger har väldigt bra saker att säga, så är det inte att få hans feedback som är huvudsyftet – jag behöver att han lyssnar när jag testar mina idéer och tankar – i tal. Jag behöver höra orden för att få grepp om dem. Sakta brukar det börja lossna så pass att jag kan gå tillbaka till pappret och köra på ett varv till.

Och jag går ut och promenerar mycket. Att vara i rörelse är toppen för min process.

Advertisements

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s